Kan ALLA lära sig springa?

Pondus - jag rider och tränar kampsport också, så jag får muskelträning där.

Vad kul att vi är flera som vill börja springa. Kanske kan vi följas åt i vår?

Jag kunde inte heller springa men i 20-års åldern hittade jag ett "kom igång med löpning" program som fick upp mina ögon för att man faktiskt inte måste springa hela tiden för att det skall räknas. Det är inte fusk att gå ut och springa och varva löpning med gång, tex. Detta gjorde att jag kom igång med löpning och låååååångsamt lååååångsamt blev jag bättre och bättre. Första gången jag sprang 5 km utan att gå var en enorm framgång och underbar känsla! När jag var 31 år gjorde jag en Ironman och sprangmitt första marathon som avslutning på den dagen -lycka! Jag tror garanterat att alla kan lära sig springa om de börjar på den nivå de befinner sig.

Nu (några barn senare) springer jag för att hålla igång, oftast 20-30 minuter åt gången. Springer gärna i skogen i barfotaskor och passar på att leka lite (hoppa över stockar, klättra i träd, balansera på kullfallna träd) under tiden.

Bonanza, om det viktiga för dig är att komma igång och röra dig och det funkar för dig att köra hoppsa-steg och springa baklänges, jamen gör det då! Det finns inga regler, inget "rätt och fel" när det gäller träning eller löpning för att må bra. Kör på det sätt som funkar för dig. Ju fler gånger du kommer ut och kör "Bonanza-löpning" ju lättare kommer det gå

Trevligt att läsa att så många faktiskt lärt sig springa trots att de trodde att de inte kunde det. Har dock fortfarande svårt att tro att jag skulle kunna vara byggd för löpning...

Jag har perfekta styrketräningsmuskler, stora och starka men tyvärr inte uthålliga. Mina muskler slukar syre på nolltid. Jag får vara försiktig när jag styrketränar och inte belasta för mycket då jag inte vill ha allt för stora muskler.

Jag har alltid haft stora vader (inte ens ridstövlar med extra bredd har funkat) och fått kramp i dem varje gång vi sprungit i skolan. Jag har problem med fötterna (mortons fotvärk, höga fotvalv och troligtvis spruckna hälkuddar). Jag hade knäproblem från ålder 10-16 och därefter sporadiskt, blev tillsagd av läkare att jag inte fick springa, hoppa, cykla eller rida... men då gick jag till en annan läkare som sa att jag fick göra allt som inte gjorde ont (och jag tyckte att det var så kul att rida att jag inte tänkte på att det gjorde ont ). Jag har haft problem med ryggen till och från, troligtvis även haft diskbråck. Nu har jag dessutom foglossning vilket inte gör saken bättre.

Jag har aldrig haft bra kondis även om jag i perioder varit mycket vältränad, har ridit, tränat karate, styrketränat och cyklat. Har astma som triggas av kyla och om jag är dåligt medicinerad även av ansträngning.

Nu har jag pga av graviditet och sen bebis och kvarstående foglossning inte tränat på 2 år bara tanken på att springa känns rätt avlägsen.

Tror ni verkligen att jag skulle kunna börja springa?

Idag pratade jag med en kollega som sprungit sen december. Hon följer ett träningsprogram här: beta.marathon.se/traningsprogram och siktar på att springa sitt första lopp (1 mil) redan i mars. Dock verkar alla program utom det till tjejmilen kosta pengar.

En annan väninna som började springa i höstas hade följt www.c25k.com/ och var helt lyrisk över det. Det fanns även en bra gratisapp till denna.

Jag har alltid hatat att springa, antagligen för att jag inte orkade många meter. I våras fick jag för mig att jag skulle försöka och började följa iforms program där man från att börja från 0 efter 12 veckor ska klara 5 km (eller 30 min). Jag är överviktig och otränad och det funkade jättebra. Själva programmet med 3 pass per vecka var verkligen sporrande! Klarade jag det så skulle jag tro att de allra flesta klarar det! Nu har löpningen legat nere länge, pga skador mm, men när väglaget blir lite bättre ska jag börja igen, och kanske börja någonstans mitt i programmet. Precis som andra rekommenderar jag bra skor; jag provade ut skor på Löplabbet innan jag började.

PS: Jag har startat en egen tråd för oss som tänker köra på C25K, : www.familjeliv.se/Forum-24-405/m63601777.html

Välkomna!

Kunde varit jag som skrivit, va kul! Har inet läst alla inlägg, men hur går det, har du börjat Min man är galen och springer några lopp, även marathon varje år. Tr det eller ej, men han började från noll. Han har aldrig INTE tränat nånting, me inte varit löpare. Han började lugnt o försiktigt, kom på att det var kul, utökade och ett vanligt lugnt pass är nu 1 mil till vardags! Jag känner dock som du, ett snöre över bröstet, blodsmak osv, trots att jag tränat jympa och sånt. Vill också börja för det verkar så härligt och att man kan göra det när som helst! Ska testa. Man ska tydligen börja lugnt, springa galet sakta och gå när man behöver... 

Trodde inte heller jag kunde springa, men sedan övertalade min alldeles nyblivne pojkvän mig om att försöka. Han sprang ett par mil i veckan...

Steg 1; SKOR och det funkar inte att säga att "nä, men jag tar mina gamla gympadojor, det är lika bra" Det är det INTE. Riktiga löparskor är milsvid skillnad mot "gympadojor". Viktigt också att löparskor slits, de ska bytas regelbundet, eftersom stötdämpningen tar stryk, och då blir det tråkigt att springa igen. (men där är du ju inte än )

Steg 2; jogga så långsamt du bara kan. Jämför med när man lärde sig köra bil, och var tvungen att börja med att krypköra så låååååångsamt man bara kunde. Variera turen med att gå. Finns program för hur man ska variera, eller så kör man bara. Börja också kort; nån kilometer eller två. Inte milen direkt

Steg 3; försök att komma ut oftare hellre än långt. Flera gånger i veckan, hellre än långt en gång i veckan.

Jag sprang göteborgsvarvet 1 år och 2 månader efter skoinköpet, det är en halvmara (21 km). Sprang kanske inte riktigt hela vägen, och snabbt gick det inte heller, men jag gjorde det! Loppet sprangs i skopar nummer två, hade hunnit slita ut ett par.

Nu längtar jag nästan lite efter att komma ut! Trodde jag aldrig för 4 år sedan... Nu är det ett bra tag sen, en inflammation i foten och en graviditet har kommit emellan...

Hej på er!

Klart du kan springa - alla kan springa!! Tricket för att komma igång är att, precis som någon skrev tidigare, att börja lätt och lugnt. Varje pass ska kännas lätt - måste du gå hela vägen de första gångerna, så gå. Jogga någon minut, gå fem eller något i den stilen. All aktivitet som gör att du får en puls över 50 % av maxpuls ger effekt, och där hamnar du om du går raskt. Börja med två rundor/vecka, och öka graden av jogg i förhållande till gång gradvis. Kom ihåg -  det ska kännas lätt och skönt, unna dig att vara stolt över att du faktiskt är ute och rör på dig och är igång med löpningen.  Framåt vecka 8-10 någonting kan du ju sikta på att jogga en flack runda om 3-4 km. Skynda långsamt, konditionen brukar vara det första som blir bättre när man börjar springa, men sen har du senor, leder och ligament i kroppen som ska vänja sig vid att springa och de tar längre tid på sig.

Lycka till!!!  

Jag vill bara uppdatera er som deltog i tråden att jag klarade målet att springa 5 km utan att gå eller stanna någon gång på vägen för några veckor sedan. 

Så ja, alla KAN springa!  

När du skrev inlägget! Så låg jag i lunginflammation och kunde knappt andas. Gjorde ont i lungorna t o m juni (kallt ute) nu håller jag med på att få mitt mål att kunna springa 5k. är inte där än så kul att läsa. Grattis, och tack för inspiration.