• Anonym

    Hur mycket ansvar tar ni över era bonusbarn?

    Hur mycket ansvar tar ni över era styvbarn? Vad är rimligt när man bor tillsammans? Delar ni på allt ansvar såsom köra till dagis, lägga barnet osv.

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar tar ni över era bonusbarn?
  • Anonym
    Anonym (kunde varit jag) skrev 2012-04-30 12:55:13 följande:
    Oj.... ja det är svårt att hänga med i tonåringars alla känslostormar. Man får bara försöka ha överseende, tänka att det nog ändå är allra värst för dem själva - och påminna sig själv om att det går över, att det nog ska bli bra. Hoppas det inte var någon fara med er gemensamma och att bonus lugnar ner sig.... 

    Vår dotter/bonusdotter har börjat röka hasch, och det är förstås oroväckande. "Vanlig" tonårstrots går ju oftast över, men riskerar man att sätta sig i ett missbruk är det ju strax lite värre. Biomamman är också väldigt mycket känslomänniska och aviserar med jämna mellanrum att nu orkar hon inte mer, nu ska bonus bo hos oss. Sen lugnar det ner sig, och så återgår allt till det normala (där hon kanske är hos oss max 10% av tiden), tills nästa gång det strular och de bråkar, och så får vi veta att NU ska det minsann ändras på saker och ting, och så vidare....

    Jag tror det är bra att ha som gemensam strategi just att man ger bonusföräldern "lov" att hålla en viss distans och ta paus från det hela ibland. Som bioförälder kan man ju inte det på samma sätt, men har man en partner som kan tanka lite energi då och då och  därigenom orkar vara ett bättre stöd så går det förhoppningsvis lättare att komma igenom.... 
    usch (ang haschet). Upplys henne om att haschrökning ökar risken för att utveckla schizofreni. En gammal pojkvän till mig rökte jättemycket hasch när vi var tonåringar. Han propagerade alltid för hur farligt det var och vägrade sluta trots mina vädjanden. Han utvecklade schizofreni. Idag kan han inte ens ha ett jobb. Han har förstört sitt liv.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-04-30 13:47:06 följande:
    usch (ang haschet). Upplys henne om att haschrökning ökar risken för att utveckla schizofreni. En gammal pojkvän till mig rökte jättemycket hasch när vi var tonåringar. Han propagerade alltid för hur farligt det var och vägrade sluta trots mina vädjanden. Han utvecklade schizofreni. Idag kan han inte ens ha ett jobb. Han har förstört sitt liv.
    ofarligt menade jag så klart
  • Anonym (lady gg)

    Jag och min make bor ihop sen 9 år och han har 2 flickor i tonåren. från första stund funkade det mellan mig och hans barn. De sa att de älskade mig redan efter en kort tid och det var ömsesidigt. Tyvärr blev det ohållbart då deras mamma krävde av dom att de ABSOLUT inte fick säga att de faktiskt älskar mig..Deras lärare i skolan var glada att jag fanns i deras liv och var en bra bonusmamma som engagerade mig i barnen, gick med på skolmöten, avslutningar och konfirmation. Ena dottern flyttade till oss på heltid under 1,6 år och under den tiden gjorde mamman ALLT hon kunde för att hon skulle flytta tillbaka till henne och då på heltid. Vi hade växelvis innan. Till slut orkade hon inte mer och med löfte att få hela underhållet som FICKPENG valde hon att flytta till sin mamma och hennes sambo. fast hon sa till alla myndigheter att dottern flyttat flera månader bakåt, så hon kunde sko sig på några månaders retroaktivt underhåll och barnbidrag. Där stod vi med skägget i brevlådan och allt umgänge med barnen är nu borta. De valde sin mamma och vi kan bara läsa bloggarna där de skriver lögner om pappan och mig..Allt för att behaga mamma som ALDRIG velat samarbeta. Men under tiden vi hade 2 barn i familjen så tyckte jag om att få vara en FAMILJ. Vi bråkade ALDRIG i vår familj, och vi lyssnade på barnen och betedde oss vuxet. Jag brukade åka med ena dottern till sin basket-träning och titta på under tiden och sen köpte vi alltid en varsin baguette. Fin tid tillsammans alltså.


    pappan var så himla glad att jag och hans barn gillade varandra och vi kände där att vi var världens lyckligaste familj. Men det är ett tag sen nu och vi har ingen aning om vad som händer i deras liv. Till och med skolorna har slutat höra av sig till pappan. En mamma som har talets gåva ÄR mäktig. Ena dottern gick på psyk och till dom hade hon sagt att pappan var DÖD...de hade medicinerat dottern med massa starka mediciner UTAN att få ok av pappan. chefen tyckte vi skulle anm,äla dom för tjänstefel och de fattade att de blivit lurade av mammans svammel. Den nivån ligger det på tyvärr. jag tycker fortfarande om mina bonusar men jag är samtidigt less på att få skit via bloggarna

  • Zara10

    Usch vilken sits ni sitter i :(

  • Anonym (kunde varit jag)
    Anonym skrev 2012-04-30 13:47:06 följande:
    usch (ang haschet). Upplys henne om att haschrökning ökar risken för att utveckla schizofreni. En gammal pojkvän till mig rökte jättemycket hasch när vi var tonåringar. Han propagerade alltid för hur farligt det var och vägrade sluta trots mina vädjanden. Han utvecklade schizofreni. Idag kan han inte ens ha ett jobb. Han har förstört sitt liv.
    Jag vet inte hur många gånger hennes föräldrar har påtalat alla olika risker med hasch.... Men det går liksom inte in. Eller också struntar hon bara i det. Så länge det finns de som påstår motsatsen är det förstås roligare att tro på att det inte är farligt.

    Bara kolla in här på FL om någon skulle starta en tråd om haschrökning, det går två sekunder sen är haschförespråkarna där och argumenterar för hur totalt ofarligt det är och hur mycket värre det är med alkohol.

    Vi bor utomlands i en stad där det är rätt mycket lättare generellt att få tag på hasch, och attityden till det är mildare än i Sverige. Gillar det inte alls, men vad ska man göra....  
  • villhaenliten

    Det varierar hur mycket ansvar bonusföräldrar tar, men det är absolut inte självklart att bonusföräldrar ska ta föräldraansvar. Vuxenansvar ja, men det är en annan sak.

    I övrigt gör varje familj det som passar bäst för den. 

  • Anonym (kunde varit jag)
    villhaenliten skrev 2012-05-01 08:32:05 följande:
    Det varierar hur mycket ansvar bonusföräldrar tar, men det är absolut inte självklart att bonusföräldrar ska ta föräldraansvar. Vuxenansvar ja, men det är en annan sak.

    I övrigt gör varje familj det som passar bäst för den. 
    Jag tänker också att det beror väldigt mycket på hur gamla bonusbarnen är och hur umgänget ser ut. Min bonusdotter är tretton, hon var tolv när vi flyttade ihop, och är bara hos oss sporadiskt. Då blir det svårt att gå in med någon direkt uppfostran (men vuxenansvar som du skriver, självklart!). 

    Hade min sambo haft yngre barn som varit här vv eller oftare t ex så tror jag nog att det hade känts naturligt att gå in och dela lite mer på ansvaret.  
  • Anna81

    Min man tar hand om mina två barn sen innan lika mycket som vår gemensamma, jag jobbar kväll rätt ofta och då är det han som hämtar, ger dom middag och lägger dom.
    Han gör ingen skillnad på barnen alls, Självklart älskar han sin dotter mest i hjärtat men han skulle aldrig göra skillnad på dom.
    Förra sommaren tog han alla tre barnen på semester en vecka med sina föräldrar när jag var tvungen att jobba.

    Kan inte tänka mig en bättre "styvpappa" än honom :)

  • Anonym

    Jag går inte ens ut med andras hundar.

  • Jelenas

    Vi delar på ansvaret när det gäller alla barn.

Svar på tråden Hur mycket ansvar tar ni över era bonusbarn?