Hur mycket ansvar tar ni över era bonusbarn?
Hur mycket ansvar tar ni över era styvbarn? Vad är rimligt när man bor tillsammans? Delar ni på allt ansvar såsom köra till dagis, lägga barnet osv.
-
-
Svar på tråden Hur mycket ansvar tar ni över era bonusbarn?
-
Kunde varit jag som skrivit detta, förutom att min sambos ekonomi räcker till underhållet, men eftersom vi har gemensam ekonomi blir jag ju ändå delaktig i det, kan man säga.Anonym (stöttar pappan) skrev 2012-04-27 09:53:11 följande:
Tar inget ansvar, förutom att jag i praktiken betalar underhållet eftersom vi har gemensam ekonomi och min mans inkomst inte räcker ens till "hans del" av mat och boende. Försöker däremot stötta min man i kontakten med exet och barnet eftersom det inte är problemfritt på något vis. Han får ta många smällar, men jag försöker peppa honom att ändå ringa barnet, bjuda hit henne eller annat.
Kan erkänna här att jag mest tycker det är besvärligt att han har barn sen tidigare eftersom exet ställer till så mycket konflikter i vårt liv och maken mår dåligt av dom. Skulle aldrig drömma om att visa det för barnet däremot. Men det gör mig ont att se min man må dåligt av situationen och det är honom jag älskar!
Just nu är det jättetufft med sambons dotter som är 13 år. Hon skolkar mycket bland annat. Häromdagen sov hon hos oss, och sambon skulle till jobbet tidigt, vilket innebar att jag var den enda som var hemma när dottern skulle med busen till skolan. Hon kom åtminstone en timme senare hemifrån än hon skulle, jag tänker inte stå och skrika och bråka med henne. Jag kollar av att hon är vaken, påminner henne om bussen och hjälper gärna med frukost om hon vill, men mer ansvar än så tar jag inte i nuläget. -
tyck vad du vill... men uppen barligen e du en feg människa som inte vågar stå för dina åsikter... då du e anonym jämt å ständigt...... det ejag men då ska folk inte gnälla eller ha åsikter heller....Anonym skrev 2012-04-27 13:13:40 följande:en väldigt dominant åsikt måste jag säga. Varför kan du inte vara lite mer tolerant mot olika sätt att leva?nä det gör den absolut inte... å jag kan säga att det har tagit ett bra tag här då mitt bonusbarn e lite osäker på nya människor, men däremot för några veckor sen så har han kommit in i nåt som jag inte vet vad det ska kallas.... men e man å handlar så springar han å säger hej till alla å då menar jag alla han går förbi.....sextiotalist skrev 2012-04-27 08:54:14 följande:Och den tryggheten kommer inte över en natt, utan det behövs tid för båda den vuxna och barnet för att känna tryggheten. Sedan finns det vissa indvider, män som kvinnor, som barn dras till, jag har några sådana vänner, de är verkligen barnmänniskor, sedan finns det sådana som jag, som inte är barnmänniska, utan det krävs så mycket mer för att jag skall känna mig bekväm.
Min sambos ex är en riktig barnmänniska, det klickade mellan vårt gemensamma och henne direkt. Jag kunde utan att vara det minsta orolig låta henne ta hand om mitt barn när det krisade (det hände några gånger att jag i samband med handlingen hämtade barnen hos henne och jag kunde ha glömt något, då fick mitt barn vara kvar där, på hennes önskan, under tiden jag kompletterade det hela)
Jodå, jag hämtade barnen ofta, men det var något som jag och sambon kom överens om att det passade bäst vid de tillfällena, handlade han, så hämtade han barnen, handlade jag, så hämtade jag barnen. Men fortfarande så var ansvaret för överlämnandet mellan honom och hans ex.
Så nog ställde jag upp, men togs aldrig för given.
jag tas inte heller förgivet utan tillfrågas först om det e ok att vi gör så... å då ska jag säga att jag gärna tillbringar tid med mitt bonusbarn
-
Min mans barn var tonåringar och han tog själv hand om dem. Jag gick självklart med upp och sa godnatt och sådana saker. Men jag tog inte hand om dem.
Var dom ensamma med mig så skötte dom sig själva typ lagade mat till sig och sånt, men sa ifrån när dom stack ut vart dom skulle och ca när dom skulle va hemma. Det gjorde jag också när jag gav mig iväg, sa till alltså. -
Sen har jag skjutsat dem några gånger när jag blivit ombedd.
-
Eller så är du jag!Anonym (kunde varit jag) skrev 2012-04-27 15:20:36 följande:Kunde varit jag som skrivit detta, förutom att min sambos ekonomi räcker till underhållet, men eftersom vi har gemensam ekonomi blir jag ju ändå delaktig i det, kan man säga.
Just nu är det jättetufft med sambons dotter som är 13 år. Hon skolkar mycket bland annat. Häromdagen sov hon hos oss, och sambon skulle till jobbet tidigt, vilket innebar att jag var den enda som var hemma när dottern skulle med busen till skolan. Hon kom åtminstone en timme senare hemifrån än hon skulle, jag tänker inte stå och skrika och bråka med henne. Jag kollar av att hon är vaken, påminner henne om bussen och hjälper gärna med frukost om hon vill, men mer ansvar än så tar jag inte i nuläget.
För min bonus är också 13, skolkar, röker, super osv. Om hon skulle varit här över natten till skoldag hade det sett ut precis som du beskriver det. Men nu bor hon inte här så ofta längre och då bara på lov och helger eftersom hon inte vågar lämna sin mamma (som övergav henne för något år sedan och bara flyttade). -
Min sambo har ett barn sen tidigare, jag kom in i bilden när sonen var 16 månader. Jag har aldrig kallat mig för någon bonusförälder eller att jag har ett bonus barn. Jag är den som "hänger" med pojkens pappa bara. Jag vill inte ta ansvar för pojken för då skulle jag bara få skit för att jag sagt till pojken "fel". Ne, han en mamma och en pappa, jag bör inte lägga mig i kan bara koma med råd till föräldrarna.
Nu har jag även ett gemensamt barn med min sambo. Jag trodde att min relation till pojken skulle bli bättre då men det blev det inte. Det är bara så för min del att mina barn är mina och dem sköter jag, man bör inte lägga sig i andras saker.
Man har ju hört detta uttrycket i livet: "Sköt du ditt så sköter jag mitt" -
Zara10 skrev 2012-04-26 19:38:59 följande:Ser nu att jag är lyckligt lottad som har en man som tar lika mycket ansvar för mina tidigare barn som vårt gemensamma ! Vi skulle aldrig få ihop vardagen annars med jobb dagis skolor o träningar !
Varför har du skaffat fler barn än du klarar av att ta hand om? -
Här är det jag som har 3 tonåringar, min kille har ett utfluget barn. När det gäller hushållsarbetet gör han ungefär lika mycket som vi andra i hemmet, vi turas om med matlagning och tvätt alla fem. Städningen tar vi gemensamt. Barnen är mitt ansvar, jag har varit ensam med dem i många år och har full koll på läget (skjutsningar, läxläsning, samtal om livet, osv). Ibland erbjuder sig killen att ta en enstaka skjutsning eller att tex laga en cykel, men mer är det inte och jag har inga intentioner att tvinga på honom något ansvar.
-
Anonym skrev 2012-04-26 18:55:37 följande:Hur mycket ansvar tar ni över era styvbarn? Vad är rimligt när man bor tillsammans? Delar ni på allt ansvar såsom köra till dagis, lägga barnet osv.
Min högst personliga åsikt är att det är rimligt att de vuxna delar på ansvaret för hushållsarbetet medans den av de vuxna som är förälder tar hela ansvaret för barnen. Delvis pga att det inte är så kul för barnet att inte få tillgång till sin förälder som det kanske bara träffar varannan helg eller varannan vecka, om man nu ser sin förälder sällan så vill man ju att det är föräldern som nattar och läser sagan. -
Anonym (?) skrev 2012-04-29 09:08:24 följande:
Varför har du skaffat fler barn än du klarar av att ta hand om?
Det har hon väl inte skrivit? Vore ju ganska underligt om manm sa till sin nya partner att "tyvärr...jag tänker inte skaffa några barn med DIG för då får jag fler än vad jag hinner ta hand om själv...och jag tänker inte skapa utrymme för fler genom att låa dig avlasta mig med dem jag redan har".