Umgänge för nyfödd

Enkelt att tvinga en storgråtande femåring till fyra veckor med  en pappa hen inte träffat alltför många gånger?

Enkelt att vara bussig och träffa pappan och barnet för en stund i pulkabacken.  Vips har pappan tagit hissen upp i tiovåningshuset med ettåringen och hunnit in i lägenheten.   Innan du fått tag i en hiss och kommit efter är de inlåsta i lägenheten,  pappan ropar att barnet sover och inte får störas.
Efter tio dagar får du tillbaka ett ängsligt barn som rantar efter dig vartenda steg du tar i tvårumslägenheten -  livrädd att tappa dig ur sikte...

Enkelt att höra av pappan i telefon  att han låtit er tvååring gå till badstranden med sn halvbror,  10,  som du vet är en riktig badkruka  (i det fallet stoppade badvakten dem -  kusin med den vattenrädde -  det vet du inte när du sitter långt därifrån).
.

Och pappan gav sig tid att göra så?

Förstår inte din fråga?

Hur mycket familjerådgivare,  familjerätt,  min  "barnavårdsman"   -  och kanske jag försökte förklara för  pappan till vår baby att han borde träffa barnet OFTA,  det behövde inte vara så långa stunder -  han körde varannan helg,  ofta blev det lite hur som helst om roligare aktiviteter lockade.   Inte övernattning med en nyfödd baby  som ammades,  det kanske till och med han förstod.   Gärna sov han över hos mig   "för barnets"   skull.....

Förstår fortfarande inte vad frågan var till mig?
En nyfödd bebis kan inte bo varannan helg hos sin pappa.

Sonens pappa fick enbart träffa sonen i min närvaro fram till han var runt 10 månader. Många tillfällen dök pappan inte upp men vi hade ett avtal och det var upp till honom om han ville ta del av sin son eller inte. Efter 10 månader började pappan ha sonen själv. Dock inte över nätter utan några timmar åt gången.

Precis vad som rekommenderas också och det optimala för barnet och vad jag velat komma fram till i denna tråd. Men fortfarande tycker många att pappan har rätt till att ta barnet ensam när som helst han behagar och ursäktar att han dyker upp 3 på morgonen för "umgänge". Att ha ett avtal är bäst, och båda får rätta sig till att göra det bästa för barnet och befinna sig i samma lägenhet/hus. 

Ja men ofta dem som sitter och skriker över att barnet inte får vara själv med pappan är dem som sitter som gifta o.s.v. 

Det handlar inte om föräldrarnas önskemål utan barnets behov. Ett nyfött barn är i behov av trygghet trygghet trygghet. Denna tryggheten finns oftast hos mamman och därför ska hon närvara. Att ta med en bebis och gå i vagnen lär ju inte göra anknytningen bättre. Som vuxen människa får man se till att acceptera valet man själv gjorde när man skaffade barn och sätta barnet i främsta hand och uppträda ordentligt trotts samarbets svårigheter och konflikter. Vilket innebär att man håller sig lugn och sansad vid umgängena och tar konflikterna vid tillfällen där barnet inte närvarar.

Tyvärr ser oftast föräldrarna till sina egna önskemål och känslor och tar inte hänsyn till barnet och dess behov och känslor. 

Vad är det du inte förstår?   BO  hos pappan har jag inte nämnt.   Jag  tyckte det verkade härligt att du skaffat barn med en man som verkade lyssna på vad  "socialkäringarna"   sagt.   Mannen jag råkade gifta mig mig lyssnade inte på sånt "psykologdravel"  som vi försökte avtala om.  Avtal efter avtal  förkastades,  skrevs om av den arma  "batikhäxan"    på soc.  och förkastades   (tills jag inte orkade mer och flyttade närmare  barnets andra släktingar,  som samarbetade).

Max  var 14;e  dag hade denna pappa lust att TRÄFFA  sitt barn.  Någon gång följde han   med på babysim,   ibland gick vi på restaurang med babyn i barnvagn,  fixade  picnic i Rålambshovsparken etc.   Första gången han  tog babyn ensam drog han barnvagnen en stund  runt kvarteret medan jag var på läkarbesök.

Allt var ganska oförutsägbart;  hugskottsumgänge.

Hur mycket pappan lyssnade på socialen har jag inte sagt något om. Han hade noll intresse av vad dem sa men var tvungen att följa umgänges avtalet för att vi sedan skulle få en dom i tingsrätten istället. Så nej han lyssnar inte på socialen inte på någon annan än sig själv och vi har än idag grova samarbets svårigheter.

Nu är dock sonen stor och har inget behov av att ha mig närvarande vid umgänges tillfällena som är varannan helg. 

"Tvungen  att följa umgängesavtalet"  ??   det går inte ens att tvinga någon att skriva på ett umgängesavtal!