Plutteli skrev 2012-05-05 10:32:20 följande:
Majoriteten av er som svarat i denna tråd kan väll fan inte vara på riktigt? Ni gör ju verkligen precis ALLT för att finna tusen och en fel hos mamman. Som jag uppfattar det:
*Mamman vill att pappan ska träffa barnet och så ofta som möjligt
*I början träffade pappan barnet i princip dagligen
*Pga tjaffs vill varken mamman eller pappan umgås.
*Pappan började jobba och anser sig nu inte ha tid för träff mer än en gång i veckan
*Mamman vill ha ett schema för umgänget, pappan vägrar prata om saken. (Seriöst, hur många av er hade tyckt det var ok att lämna iväg ert barn lite nu och lite då med kanske bara nån timmes förvarning?)
*Pappan vägrar att träffa mamman och vill därför ha tid med barnet ensamt, oavsett hur bebisen kan må av detta.
*Mamman kan träffa pappan så barnet och pappan får knyta an UTAN att barnet skall lämnas helt ensam med någon barnet inte känner. När barn och pappa knytit an kan pappan träffa barnet ensam. Pappan vägrar för pappan vill inte träffa mamman.
*Mamman vill att de ska reda ut hur umgänget skall göras så att det inte blir tjaffs eftersom hon inte orkar med det. Pappan vill inte göra upp om umgänget eftersom han inte vill träffa henne.
Har jag missat något? I detta läser jag om en mamma som vill sitt barns bästa, som vill att barnet ska ha en bra kontakt med pappan, som vill att de ska umgås, som vill få till kontinuerliga möten som ger de rutiner ett litet barn behöver. Ändå är det BARA hon enligt er som gör fel? Let me guess: Hade tråden handlat om en mamma som i princip dumpar sin 3 månaders hemma hos pappan och drar för att komma tillbaka 2-3 timmar senare med motiveringen att pappan behöver knyta an till barnet och hon behöver egentid så hade ni varit där som gamar och gafflat om att hon tvingar på pappan ett faderskap han kanske inte är intresserad av, att hon överger sitt barn och kommer ge barnet skador eftersom barnet ämnas hos någon hen inte känner osv. Hur kvinnor/mammor än gör gör de alltid fel...
Så har jag också uppfattat det. För det första måste nog någon tala om för pappan hur små barn fungerar. Min sjumånaders accepterar knappt sin morfar som.hon träffar varje fredag. Pappan får engagera sig lite oftare än en gång i veckan. Jag tycker en lösning är att försöka hitta en tredje part barnet är van vid som kan vara med ibland så minskar kanske konflikterna lite tills barnet blir lite äldre och har hunnit etablera en bättre kontakt med sin pappa.
