Tycker att det är märkligt hur många här resonerar... Mamman ska tydligen ge upp allt för stackars pappans skull som bara tänker träffa en gång i veckan utan mamman(!!). Hur fasen är det till barnets bästa? Pappan ska ta minst lika mycket ansvar, och innebär det att han måste vara i samma lägenhet som mamman så får det vara så! Jag tycker att ni gott får finna er i att vara i samma lägenhet/hus med barnet, men att pappan kanske är i rummet bredvid med bebis. När mitt barn var lika gammalt ville barnet ibland ha bröst var 10:e minut, men ibland efter någon timme. Han får ta ansvar och komma oftare och sedan då det funkar bra, så funkar det. Hade samma sits med tjafs med min fd, men han fick komma en gång i veckan och träffa, dock fick vi fokusera på barnet och vara i samma rum. Nu är barnet 8 mån, och eftersom han prioriterat en gång i veckan på grund av att han "måste få leva sitt eget liv", så kan han tyvärr inte ha barnet ensamt då de inte fått en anknytning. Jag har erbjudit att åka till honom oftare, men han ska träffa kompis, städa osv. Men han inser som tur är att det inte funkar på tu man hand, då barnet inte känner igen honom som en person vi träffar oftare. Sen har ju barnet också en mammig period... Nä, pappan får också göra vissa uppoffringar, för BARNETS skull. De borde känna varann innan de får vara ensamma, annars kan ju barnet få en känsla av otrygghet och övergivenhet.
Prata med familjerätten, jag hoppas också att mamman accepterar och väljer att vara i samma rum som pappan. Och det med fadeskapstest, det kan dra ut på tiden ibland.
