Umgänge för nyfödd

Nej, hon har INTE rätt att neka umgänge. Om pappan drar det till tingsrätten kan det leda till att tingsrätten ser hennes betende som umgängessabotage... En förälder har INGA rättigheter till sitt barn, det är enbart barnet som har rättigheter och föräldern skyldigheter!

Nej exakt, en förälder har aldrig några rättigheter. Pappan har ingen rätt till umgänge med sitt barn. Barnet har en rätt till ett umgänge med sin far så länge det umgänget inte är skadligt. Vårdnadshavarens skyldighet är att ta tillvara barnets intressen. Oftast är det för barnets bästa att ha ett umgänge med sin far men inte alltid. Inte om det handlar om en far som inte kan sätta barnets behov av tät och kontinuerlig kontakt framför sin egen bekvämlighet. Vårdnadshavaren är mamman och den enda som kan göra bedömningen om vad som är det bästa för barnet och vad som är skadligt. Om pappan inte klarar av att samarbeta och är missnöjd med detta har han all rätt att vända sig till tingsrätten.

Nej exakt, en förälder har aldrig några rättigheter. Pappan har ingen rätt till umgänge med sitt barn. Barnet har en rätt till ett umgänge med sin far så länge det umgänget inte är skadligt. Vårdnadshavarens skyldighet är att ta tillvara barnets intressen. Oftast är det för barnets bästa att ha ett umgänge med sin far men inte alltid. Inte om det handlar om en far som inte kan sätta barnets behov av tät och kontinuerlig kontakt framför sin egen bekvämlighet. Vårdnadshavaren är mamman och den enda som kan göra bedömningen om vad som är det bästa för barnet och vad som är skadligt. Om pappan inte klarar av att samarbeta och är missnöjd med detta har han all rätt att vända sig till tingsrätten.

Nej, hon har INTE rätt att neka umgänge. Om pappan drar det till tingsrätten kan det leda till att tingsrätten ser hennes betende som umgängessabotage...

En förälder har INGA rättigheter till sitt barn, det är enbart barnet som har rättigheter och föräldern skyldigheter!

Rent juridiskt så är det vårnadshavaren som beslutar om vad som är bäst för barnet och vad som är skadligt. I detta fallet råkar det vara mamman som är vårdnadshavare. Hon fattar sina beslut efter bästa förmåga, vilket är det enda någon förälder kan göra. Det kommer att framkomma hos tingsrätten huruvida hon fattat rätt beslut, om det går så långt.

Rent juridiskt måste det finnas starka skäl för att hindra eller kraftigt begränsa umgänge.. En förälder med enskild vårdnad har stort ansvar att främja barnets kontakt med den andra föräldern. Det är inte så att man har fria händer att besluta godtyckligt som du verkar tro.

Denna mamma verkar inte särskilt orolig över risken att förlora vårdnad och boende i en framtida tvist.

Det har hon visst det. Mamman har enskild vårdnad om barnet vilket innebär en skyldighet att ge barnet god omsorg. Hon har en skyldighet att inte gå med på umgänge som är skadligt för barnet. Mamman nekar inte umgänge men vill ha till stånd ett samarbete.

Majoriteten av er som svarat i denna tråd kan väll fan inte vara på riktigt? Ni gör ju verkligen precis ALLT för att finna tusen och en fel hos mamman. Som jag uppfattar det:

*Mamman vill att pappan ska träffa barnet och så ofta som möjligt

*I början träffade pappan barnet i princip dagligen

*Pga tjaffs vill varken mamman eller pappan umgås.

*Pappan började jobba och anser sig nu inte ha tid för träff mer än en gång i veckan

*Mamman vill ha ett schema för umgänget, pappan vägrar prata om saken. (Seriöst, hur många av er hade tyckt det var ok att lämna iväg ert barn lite nu och lite då med kanske bara nån timmes förvarning?)

*Pappan vägrar att träffa mamman och vill därför ha tid med barnet ensamt, oavsett hur bebisen kan må av detta.
 
*Mamman kan träffa pappan så barnet och pappan får knyta an UTAN att barnet skall lämnas helt ensam med någon barnet inte känner. När barn och pappa knytit an kan pappan träffa barnet ensam. Pappan vägrar för pappan vill inte träffa mamman.

*Mamman vill att de ska reda ut hur umgänget skall göras så att det inte blir tjaffs eftersom hon inte orkar med det. Pappan vill inte göra upp om umgänget eftersom han inte vill träffa henne.

Har jag missat något? I detta läser jag om en mamma som vill sitt barns bästa, som vill att barnet ska ha en bra kontakt med pappan, som vill att de ska umgås, som vill få till kontinuerliga möten som ger de rutiner ett litet barn behöver. Ändå är det BARA hon enligt er som gör fel? Let me guess: Hade tråden handlat om en mamma som i princip dumpar sin 3 månaders hemma hos pappan och drar för att komma tillbaka 2-3 timmar senare med motiveringen att pappan behöver knyta an till barnet och hon behöver egentid så hade ni varit där som gamar och gafflat om att hon tvingar på pappan ett faderskap han kanske inte är intresserad av, att hon överger sitt barn och kommer ge barnet skador eftersom barnet ämnas hos någon hen inte känner osv. Hur kvinnor/mammor än gör gör de alltid fel...