Tess1990 skrev 2016-10-04 11:24:20 följande:
Moderkakan har flyttat sig upp så jag behöver inte göra snitt för det, men bebisen är i säte och beräknades vara +26% :/
Visst den har tid att vända sig än men storleken kan göra de lite svårare, och vet inte om de är mitt "fel" att hen är så stor eller om de bara är gener.. sonen beräknades vara +10% i v.37 har jag för mig, vägde 3845g när han föddes och jag vägde runt 3,8kg när jag föddes, min systerdotter vägde runt 3,9kg
Så verkar ju inte få nå minipluttar i våran släkt direkt men stämmer de och de fortsätter i samma kurva så kan hen väga runt 4,2-4,5kg när hen föds, och de är väl okej om hen vänder sig! Men föda så stort i säte.. nervöst!
Vändningsförsökt låter inte trevligt och innebär ju risker, om de ens går/funkar :/
Känner mig så jäkla stressad! Farmor och farfar, dom som skulle ta hand om sonen, måste åka utomlands i 1 vecka precis 1 vecka innan BF (dom kommer hem kvällen BF+1) och de känns inge bra då det varit sånt bråk med min släkt så vi inte har så många alternativ till vem som ska ta sonen :(
Jag behöver att pappan är med mig ju!
Vet ju aldrig när eller hur förlossningen blir, och kommer troligen få stanna minst 1 dygn på bb för extra kontroller så hade verkligen velat att dom jag litat mest på har sonen, känns hemskt att behöva lämna honom till några han inte är van vid och inte veta när vi ses igen..
Och alla jävla hormoner!
Har inte kräkts på 3 veckor nu och de är ju skönt! Men samtidigt har jag ångest för vad jag äter just nu, så hungrig och sugen på skit hela tiden, svårare och svårare att göra bra val när mitt sätt att hantera stress och ångest förut varit att hetsäta och äta skit.. och tänk om de är därför hen är så stor.. försöker hitta en balans men är svårt!
Ibland känns de som att planerat snitt skulle vara de mest skonsammaste för mitt psyke och situation, men samtidigt så tror jag min kropp skulle ta mer stryk av det och jag vill verkligen inte!
Om jag skulle be om snitt så skulle jag troligen bli beviljad direkt, men fan jag vill prova iaf en gång till att föda vaginalt, spänningen och upplevelsen, revansch från förra gången och sen lite enklare läkning.. snitt innebär ett sår på värsta tänkbara ställe och kommer hindra mig från att bära.. och jag är väl medveten om fördelarna med vaginal och jag vill det för hen och mig.. men allt är så krångligt just nu.. skulle kännas lugnare om hen bara vände sig och stannade där!
Tror mycket också bottnar i att jag är rädd för att dö ifrån min son :( innan han föddes var jag inte alls rädd, men tanken på att lämna honom nu.. fyfan!
Ska till mvc på torsdag och förhoppningsvis prata lite mer om allt! På onsdag är de besök på förlossningen också.
Oj vad mycket tankar och oro <3
Ang %en så är det en uppskattning. Min bästis har haft simbassäng av olympiska mått med sina två senaste barn, och legat uppe på +48% men sen kom barnen.och visst, de var stora, men inte över 4 kilo. Sista föddes vaginalt och det var en revansch för henne efter den innan som slutade i snitt efter 3 dygn med igångsättning och värkar som inte gjorde nytta.
Har du möjlighet att få kontakt med Aurora BM eller med en doula? Just för oron, och så att du har stöd ifall att inte pappan kan vara med.
neeeej
vad skönt att allt gick bra