Där är ju dagisfröken!!!!!

Vi respekterar strikt förskolepersonalens fritid. Jag är själv lärare och vill INTE vara "fröken" överallt.

Jag har vanlig semestertjänst, så jag jobbar 40 timmar på arbetsplatsen. Ingen förtroendetid hemma. Är tillgänglig via arbetstelefon, mejl eller besök när jag inte har lektion. När jag går hem är jag INTE lärare längre.

Dock är jag lärare inom vuxenutbildningen, så det har aldrig (peppar peppar) hänt att jag blivit uppringd (eller uppsökt) hemma. Hoppas det håller i sig.

Jobbar visserligen i grundskolan, men är också lärare. Jag jobbar också i närheten av där mina elever bor, men jag undviker helt enkelt den närmsta badstranden och fotbollsplanen när jag är ledig, just för att inte bli sedd som gratis barnvakt.

Gud vilka pinsamma människor det finns, Totala idioter. skulle aldrig bete mej så. Man hälsar, låter barnet hälsa o sen är det inte mer med det. Skulle aldrig låta min unge springa fram o tillbaka o störa någon på det vist. En av pedagogerna på min dotters dagis bor mitt över gatan från oss och aldrig att jag skulle tillåta att hon sprang in där. 
Tycker faktiskt inte det låter helt normalt och blir förvånad över att ens höra att det finns sådana människor.. 

Jag är med förskollärare och har hamnat i den situationen några gånger med. Det är klart att barnen ska få komma fram och prata lite, många gånger tycker jag föräldrarna förstår. Men gör dem inte det så brukar jag förklara att vi ses på förskolan och att nu ska jag fortsätta göra det jag gör just då, då brukar alla förstå och jag har inte upplevt att jag fått sura blickar.
Men sedan jag själv blev mamma dessutom så skulle jag aldrig låta mitt barn "störa" pedagogen på sin fritid.

Jo jag vet hur det är, var på kryssning med mina släktingar för att fira ett bröllop och träffade 4 föräldrar med barn på båten. De frågade mig om jag kunde passa deras ungar när de skulle shoppa på tax free. Nej tack. Kanske skulle ha frågat den ena som är tandläkare om den hade kunnat göra en rutinkontroll på mig efter middagen? 

Ts- då kanske du kan tänka dig hur det är att jobba som simskolelärare, instruktör på gym, personlig tränare, osv det stämmer ju liksom inte riktigt att träffa sin yogainstruktör onykter på krogen... Vi som jobbar med ansiktet utåt får även tänka på att vi lika gärna kunde haft arbetskläderna på oss på allmän plats...

Ibland blir tyvärr vår yrkestitel vår identitet- och så kommer det nog alltid att vara, även när det är jobbigt...

Men herregud vilka fräcka människor det finns! Självklart är du mer än bara din yrkesroll och detta ska givetvis respekteras.

Går anonym för det här, för man vet aldrig vem som snokar här på Familjeliv. 

Jag jobbar också på forskola och jag vet precis! vad du menar. Vissa föräldrar är så fräcka att man nästan baxnar. Eftersom de betalar en för att ta hand om deras barn på arbetstid ska man tydligen göra det på fritiden också. Två exempel är speciellt otroliga:

Jag var inne på systemet och köpte en flaska vin till en vänninas födelsedag. Måndagen efter när jag satt och fikade sa min föreståndare att en viss dam som lämnat av sin son hade sett mig och tyckt att det var dålig stil att jag som tog hand om barn drack alkohol. Haha, va?! Lyckligtvis hade min föreståndare mål i mun och hade frågat vad hon själv hade gjort på systemet då. Tydligen hade hon snörpt på munnen och bara stuckit. Herregud...

För typ en månad sen var jag på grillfest hos kompisar när jag plötsligt ser två av "mina" barn komma inspringandes på tomten, glada i hågen. "Mamma sa att vi kunde vara med dig medan hon och ...... åkte och handlade". Jahaaa..... Så mamman hade lämnat ungarna ensamma, tagit sina vänner och åkt och köpt mat. Hon hade bara sagt åt dom att springa till mig när hon såg att jag var tvärs över gatan. Hur fan tänker man som föräldrer då? Tänk om det bara hade varit någon som liknat mig, va? Då hade hon alltså skickat över sina döttrar till ett par främlingar. Flickorna är supergulliga, men vad fasen. 
Jag skulle kanske inte gjort det men jag gav mamman en "utskällning", jag berättade exakt vad hon gjort fel och att man inte kan begära att jag ska vara barnvakt.

Jag har andra exempel men dom två är två av dom värsta. Jag tycker synd om barnen, för de vet ju inte att de gör  fel. Föräldrarna däremot, usch....