Där är ju dagisfröken!!!!!

Det beror lite på vilken kontakt man har med den specifika föräldern. Dom flesta föräldrar brukar vara duktiga på att "känna av" om man vill vara ifred eller inte (de flesta - inte alla!!).

Jag har precis som AlexandraViberg sprungit på föräldrar ute på krogen samt föräldrar som faktiskt jobbat ute på krogen. Men jag tror ingen dömer mig för att jag är ute på min fritid - sedan är jag ju iofs aldrig så där tokfull.

Nä, känns helt okej att träffa på barn från förskolan/mitt barns (blivande) pedagoger, man kan hålla det kort och säga hej och fråga hur det är och sedan säga att man ska vidare.

TS, finns ingen som helst anledning till att oroa sig eller stanna hemma hela sommaren. Med all säkerhet så uppskattar föräldrarna att du också är en helt vanlig mänsklig förälder! :)

Haha, vilka sjuka människor det finns !

Jag är lärare på lågstadiet och bor där jag jobbar, men jag tycker att "mina" föräldrar är väldigt duktiga på gränssättning. De ber för sjutton om ursäkt om de nån gång behöver ringa mig utanför arbetstid och med nåt enstaka undantag så gör de bara det om det är nåt viktigt. Jag har en förälder som smsar om lite banala saker ibland, men det stör mig väldigt lite.

När jag stöter på föräldrar och barn, vilket jag gör väldigt ofta, så hejar vi och byter några ord. På badstranden kan jag ibland få titta på nån snäcka som eleverna hittat eller så hänger de hos mig en stund när de leker med mina barn vilket ju är helt okej.

Jag har mitt eget barn på samma sola som jag jobbar också, vilket innebär att jag får vara pedagog under dagen, men mamma vid lämning och hämtning. Så jag kanske har blivit duktig på att själv tydliggöra mina olika roller? Sen har jag inga större problem att koppla om och prata med föräldrar om allehanda saker fast jag håller på att hämta mitt barn. Oftast hälsar jag dock bara kort på föräldrar när jag hämtar och lämnar, så de har nog inte svårt att se läget, att jag är mamma just då och har gått ifrån min yrkesroll. Jag har toppenföräldrar i min klass, helt enkelt!

Jag har gymnasieelever så för mig är det inte bara föräldrarna som kan ställa till det utan även ungdomarna. Det vanligaste är nog att frågor som bara måste ställas när de ploppar upp i huvudet, även om klockan skulle vara 11 eller 12 på natten. Det värsta var nog när jag telefonen ringer två på morgonen och jag springer upp ur sängen, övertygad om att det måste hänt mina släktingar något, bara för att få frågan vad som menas med treenigheten.

Haha! Vilka grejer ni berättar! Förundras hur folk tänker!

ush va jobbigt att föräldrar beter sig så! respektlöst tycker jag!

Usch, det låter ju inte klokt hur folk beter sig! Jag skulle bara hälsa snabbt om jag träffar en lärare till mina barn på fritiden.

Men jag undrar lite över hur man ska komma i kontakt med er som är lärare? Man kan ju inte ringa under skoltid, och på fritiden vill ni inte bli störda. Jag brukar undvika att ringa överhuvudtaget utan maila istället, men om det är något akut blir jag alltid osäker hur jag ska göra. Man vill ju inte att läraren ska bli irriterad, jag skulle själv inte vilja bli störd med jobbfrågor på fritiden.
Bara en tanke, det kanske är en orsak till att folk pratar jobb när de träffar läraren i mataffären, att det är lite svårt att få kontakt?

Anonym (kontakt), vi har ju inte undervisning under hela vår arbetstid, så det löses ju smidigt genom att man ringer till skolan eller till lärarens privata nummer (om man fått nåt sånt) under normal kontorstid. Sen kan det ju vara lite klurigt att bli nådd under arbetstiden trots att man inte har undervisning, i alla fall för mig, eftersom vi inte har några telefoner som ständigt är bemannade. Jag sitter otroligt sällan på kontoret och jobbar, utan i klassrummet och kontoret står oftast tomt eftersom många kollegor gör lika. Sen sitter man i möten, är i kopieringsrum osv. Vi är nog ett rätt svårt släkte att få tag i!

Jag kan bara svara för mig själv, men jag har inget emot att man ringer hem till mig. Men som jag tidigare också skrev så gör mina klassföräldrar bara det om det är nåt viktigt och de gör oftast andra försök att få tag i mig först. Kanske skulle jag tycka det var jättejobbigt om jag blev kontaktad på kvällstid i hemmet var och varannan dag om småsaker?

Många mailar mig också och jag bemödar mig om att svara snabbt, så många tycker nog det är smidigt. Annars är det oftast jag som ringer och "stör" föräldrarna på deras jobb. Det blir ju en del konflikter mellan lågstadiebarn och även om det oftast reds ut på skoltid så vill jag berätta om de allvarligare incidenterna för föräldrarna själv, vilket föräldrarna är mycket glada och tacksamma för att jag gör. Kommunikation är ju grunden för en bra relation och den ska ju gå åt båda håll, så föräldrarna måste också känna att de kan nå mig utan att känna att de stör. Vi har hittat fungerande sätt i min klass, men om du känner dig osäker kanske du kan fråga läraren hur och när du når henom bäst?

Älskade att jobba med barn. Gjorde det i 10 år, men böt yrke helt för jag tålde inte alla dessa föräldrar! Hör ofta från min goda vän (fd kollega) att för varje år som går blir föräldrarna bara värre och värre. Skönt att slippa det nu :) 

Det låter som att du jobbar för nära ditt jobb eller hem???

Nu  kan jag chocka alla föräldrar: Jag dricker alkohol, , jag har sexuellt umgänge med  lampan tänd ibland och  handlar på systemet. Och  jag älskar inte barn överdrivet mycket överlag. I bland tycker jag faktiskt att dom är lite jobbiga:-O