Där är ju dagisfröken!!!!!

Saken är den att 99 av 100 föräldrar är normala människor, men sen som alltid finns det ju just "de där" personerna. Det är avsaknad av skam i kroppen, dålig uppfostran eller en tro att man själv och ens vilja är viktigare än allt annat. 

Just det där med att låna ut pengar så länge har jag varit med om, och dum som jag var lånade jag ut en femtiolapp på ICA. I mitt försvar var jag väldigt ung och dumsnäll då. Och nej, pengen såg jag aldrig igen och pappan "småsprang" bortåt när jag var i närheten. Näää, inte ville väl han betala tillbaka en förmögenhet som femtio kronor.  Men det var faktiskt väldigt kul att se en snart 40-årig man galoppera bort mot grinden i rädsla över att få betala tillbaka ett lån. 

Jaaaa, precis det här har jag varit med om. Lustigt nog var det också Ikea på A6, dock skulle vi träffas "utanför"?? 

Jag bor i en väldigt religiös del av Sverige *host*Jönköpingstrakten*host*. En del av mina vänner är *flämt* gay, och en del är väääldigt gay om man säger så.  Det fick några föräldrar nys om och så var jag bums "olämplig". Jag skulle aldrig i mitt liv förolämpa någons religiösa övertygelse, men för i helvete människa... Det gnyddes och pratades men det bjöd jag på, och i slutändan flyttade de på barnen till en annan, mer lämplig förskola. Det blev väldigt dålig stämning ett tag eftersom 99% av alla andra tyckte att dom var helt sjuka i huvudet, plus att vi har en pojke med två mammor på Förskolan. Men det var tydligen inget problem eftersom de var "diskreta".  

Om man väljer att jobba med människor så är det tydligen för att man absolut älskar det, har det som hobby, och inte vill göra något annat. Inte tror jag någon skulle fråga en fabriksmontör om han skulle känna för att montera lite på fritiden.  Sen är det väl inte bara om man jobbar med människor, utan egentligen om man har något sorts jobb som har med att ta hand om/göra tjänster för andra. 

 Sen ska jag säga såhär, jag älskar mitt jobb och tycker att barnen är underbara att få vara med varje dag. Det är så roligt att få se dem växa och bli större. Jag hälsar gärna och pratar lite när vi möts utanför. DE är inte problemet, utan de föräldrar som tror att man är en tjänare 24/7.
 

Jobbar man med att påverka människors liv så är det sådant du TS får ta helt enkelt. Att barn hälsar och vill småprata lite när du inte jobbar. Inget fel i det.

Det andra som står i tråden är bara så sjukt som det kan bli.   

Men nu småpratar de inte bara med ts utan bjuder in sig själva i hennes familjetid, tex på stranden där de vill ha av hennes mat osv medan föräldrarna tycker att ts är utmärkt barnpassning när de själva vill jobba på brännan. Viss skillnad faktiskt!

nu jobbar jag inte på förskola/skola men har barn på både.
Här bor fröknarna i området, vi stöter på varandra ofta, hälsar, stannar och pratar med varandra. Men jag skulle aldrig i hela mitt liv tvinga på dom mina barn på fritiden. Herregud de e ju fräckt som fan!
  

Jag är inte dagisfröken men känner ändå så väl igen fenomenet. Är sjukgymnast och många gånger varje vecka blir jag tillfrågad på min fritid av mer eller mindre bekanta om jag inte kan undersöka ditt, eller behandla datt, eller varför inte ge en helkroppsmassage för det är ju sååå skönt. -För dig ja, och jag är ledig! har jag lust att skrika åt alla idioter som tror att jag vill jobba gratis på min fritid.

jag skuttar ibland in till grannen somär läkare för om hjälp för att lägga sår på barnen. eller tex rådfråga om man måste sy eller ej.

Hoppas du o grannen är väldigt nära vänner annars är det inte ok att göra så. Tycker jag iaf.

nja. jodå vi paratas vid gasnka ofta o jag har frågat om det är okej när jag kommer. sker inte så ofta som tur är. sa på skoj sist att när jag ä klar dumpar de väl kidsen hos mig haha pluggar till fsk-lärare

Det där fick mig att skratta till lite, jag är läkare och har vänner och grannar som ibland frågar mig om det ena eller andra. Ibland är det helt okej, men ibland är det en smula obehagligt. Det kan ju bli en ansvarsfråga, och egentligen borde jag ju föra något slags journal. Jag försöker oftast be dem fråga "en riktig doktor", underförstått en som är i tjänst och har rätt specialitet.

 

Och on topic: jag har stött på förskolepersonalen ute på stan, och ungarna hälsar ju gärna, och kanske ställer nårga näsvisa frågor ("vad ska du göra, vad har du köpt"), men mer än så blir det inte.

Jag jobbar inte som frisör men just det här med tjänster på fritiden...

Mina kära vänner och bekanta till och med vissa man vet vilka dom är men man hälsar inte man har hört talas om dom tror att jag ska klippa dom gratis hemma efter jag slutat jobbet...

Eeeeh varför i helvete skulle jag klippa er gratis hemma för när jag jobbar och är utbildad som frisör?