Vad er är mörkaste hemlighet?

Sen katten dog har jag svårt att somna ibland!

Jag lever i ett våldsamt äktenskap. Ingen ser våra glada masker som vi har på oss.

Jag fantiserar tvångsmässigt om att berätta för alla ett sånt kräk mitt ex är. Håller tyst för vårt barns skull.

-Hatar min mans bror och dennes tjej. Står inte ut med dem och deras "Ocharmiga" barn. Sååå otroligt jobbiga att jag knappt orkar med att träffa dem på vid olika tillställningar. Vad jag vet är det ingen annan som har "problem" med dem! Hoppas varje dag att dem gör slut så man iallafall slipper henne... När hon blev gravid hoppades jag på att det skulle sluta i missfall, ville inte att dem skulle vara lyckliga men de blev dubbelt lyckliga, tvillingar... :/

-Haft "sex" med en kompis när jag var runt 10 år. Vi började med att leka "kär kille och tjej" det ena ledde till det andra och det slutade med att vi rå hånglade och gnuggade varandras musar mot varann! Kan än idag komma ihåg att jag tyckte det var skönt! Undrar fortfarande hur det hade fortsatt om det inte var så att hon flyttade 20 mil bort...

-Jag onanerar minst 5 ggr i veckan och måste alltid komma min 2 ggr per gång, använder olika föremål att tillfredställa mig på, bästa hittills är nog "mortel pinnen" (funderar på att köpa en STOR dildo utan min mans vetenskap). Skäller ut min man varje gång jag kommer på han med att titta på porr för det känns som ett stort svek men emellanåt när jag råkar vara ensam hemma sätter jag på lesbisk porr och njuter till max.

-Tyckte det var så pinsamt att berätta för min kille att jag var 17 och oskuld så när vi väl hade haft sex första gången bara slank det ur mig och han tyckte jag var konstig som berättade efter sexet. Efter att vi gjort slut bad jag en kompis säga till han att jag bara ljög om att jag var oskuld, tyckte det var jobbigt att "råkade försäga mig" och pinsamt att han visste. 

har en underbar fästman och vi försöker få barn tillsammans

men ibland känns de som, ja,ptjaa,ska livet vara så här? ska vi verkligen vara tillsammans?
vi e väldigt olika,jag livlig rastlös impulsiv lite orolig i mig sj,han lugnet sj som älskar att knota hemma och bara vara

men jag älskar honom riktigt riktigt mycke och vi har roligt tillsammans,
fast ändå finns känslan av att jag kanske kommer bli uttråkad?
borde jag lämna honom för att testa? sdamtidigt tkr jag att man inte ska känna så?
suck suck

det finns en gammal kärlek,inte i bilden,men en fin man som är lika mig, som fanns vid min sida i alla år innan jag mötte min nuvarande,vi älskade varandra men fick aldrig ihop det utan de va ett jävligt långt romantiskt flirtande , han tänker jag på ibland och vi hörs ibland-vänskapligt
vi sa alltid då,när vi inte kunde bestämma oss för varandra-INTE NU MEN SEN!
ok,ganska ofta tänker jag på honom och de känslor han lockar fram
sen jag träffade min nuvarande ses vi nästan aldrig
skulle aldrig vara otrogen, men känslan av att man undrar hur livet skulle se ut , utan nuvarande sambon
ja den tanken gnager ihjäl mig