Utredning som verkar stå stilla

Jag hade det förut, för några år sedan men då hade jag svår uvi och svår slid katarr, fick medicin och blev bra. Sen har det sakta kommit tillbaka för tänkte inte på det på flera år efteråt, när jag träffade maken så började det bli värre och på slutet luktade det duktigt.

Innan operationen för utomkvedet så sa hon att jag hade en bakterie men fick ingen behandling. Så blev inte förvånad på gyn undersökningen (första i utredningen) då läkaren sa att jag hade detta. Det känns på lukten.. som gammal jävla fisk typ :P

Vi har gjort det vanliga, men är ju oförklarligt barnlösa, dvs de hittar inga fel utöver BVn men det anses inte som en riktigt orsak direkt. (spolade äggledaren som är kvar och sådär också) Så nu ska vi vänta i 3-4 månader och försöka själva innan vi får mer hjälp.
Ja förutom undersökningen imorgon som jag ringde om för att det fortfarande luktar :P

Ja för fan! Vi skulle ju få barn nu i veckorna egentligen, men man får försöka tänka bort! Och att andra fått 2 barn under tiden typ..

Men gud så jobbigt när det säger sådär! "Försök själva i typ oändligt med dagar"....det är ju en evighet! Får ni inte prova ivf? Det är rätt jobbigt att tänka att "nu skulle vårat barn vara 7 månader" ....plus att vi fick gravidbesked på annat håll ungefär samma tid som vi skulle ha fått...det var jobbigt. 
Men att ändå vara på utredning, det borde väl vara et steg åt rätt håll iaf! Det kan ju inte gå sämre än om vi "bara" försökt själva iaf...! Men, typ, om vi plussar senast jul! Då behöver jag ingen annan julklapp, och inte vill jag vänta längre heller!

Ja, en i familjen som inte ville ha barn nu fick reda på att hon var gravid i 6.de(!!!!!!!) månaden.. Hon födde nyss 3 veckor för tidigt, skulle ha precis samtidigt som oss annars.. Och hon visste inte om det. Jävlar i min låda, säger jag om det!

Här upp i vackraste av Norrland (ironi..) måste man ha försökt få barn i 3 år för att få IVF och man får ETT försök gratis. VI sparar pengar nu för att få barn..

Vårt mål är garanterat att klarar oss innan årets slut, vi blev gravid på mellandagarna förra gången :)

Men, så vet man ju inte. Men som vår läkare även sa, det såg ut att vara stopp i äggledaren, så det kan ha varit slem i vägen som nu spolades bort och då borde vi uppnå en graviditet på rimlig "normal" tid.

Det lustiga är att jag blir mindre och mindre ledsen varje gång mensen kommer, man är liksom van att den kommer. Hoppas kunna använda det som en fördel, dvs inte lägga så mycket fokus på det samt slippa bli så jävla deppig varje gång.

Plussar vi vid jul blir det garanterat en tavla med ett grav test till samtliga! :P

Shit...vilken överraskning! Vad orättvist!!
3 år!? Vi har iofs inte haft skydd på 3 år, så det tycker jag ju räknas! Fan va snålt med ett försök, trodde dem ville försöka befolka norrland....Men stämmer det verkligen? Man får ju bli utredd efter ett år, varför ska det då plötsligt ha gått 3 år för ivf??!  Och vad kostar det privat annars?
Tycker att om man inte bli r gravid så ska man ju ha rätt till ivf hursom....
Vet inte vad jag är längre, blir varken glad eller ledsen då mensen dyker upp, för det första så har den inte kommit sen jag började med levaxin, och det suger ju...Man blir bara så less på allt. Känns hopplöst...Men man få väl ha jul som ett del-mål om inte annat.....nåt måste ju ha hänt innan jul iaf!

Behöver jag säga att jag grät när mamma berättade detta? Förmodligen inte..

Ja det stämmer ypperligt det.. alla andra landsting kritiserar Norrlandstingen för våra regler, jag anser att eftersom vi har färre invånare så borde vi har färre andel barnlösa = möjlighet att ge FLER försök?
Men nej, man får ett samt om man har några frysta ägg ett återförande av sådant.
3 år, trodde det var 2, så dog en smula när läkaren sa att det var efter 3 år. Just nu säljer jag massa kläder, inredning osv för att spara till privat IVF. För jag tänker INTE vänta tills det gått 3 år. Det är ju halva tiden kvar.

Ett privat kostar här uppe 30.000 till skillnad mot de flesta andra landsting som har 24-25.000.
Ett trepack går på 60.000! Istället för motsvarande 50.000 i andra landsting. Jävla skillnad faktiskt.

Nä, jag tror att man blir lite likgiltig, liksom orkar inte bry sig. Ibland bryter jag ihop men är mer sällan än ofta nu för tiden!

Jul är ett bra mål, det håller vi! Vad vi än vill ska hända tills dess!

Har ni berättat för era föräldrar och andra att ni försöker? Vi har bara berättat 1 person då hon frågade oss rakt ut, eftersom hon funderat länge varför det tar sån tid efter ma. Så vi var som tvunga. Tycker det är jobbigt, vill inte heller ha massa följdfrågor. Inte nu iaf..
Bor också i norrland så det va ju surt med 3 år....alltså vad tänker dem med??? Förstår dem hur lång tid 3 år är, då man för det första har försökt minst 1 år redan, och söker hjälp. Nä, då får man 3 år till...
Men har läst nånstans att om man har fast jobb så kan man få billigare om man går via arbetsgivaren. Minns inte exakt, men....Likgiltig stämmer nog bra. Känns som man inte "tar in" mer nu....bara lever, och väntar typ. Står ut med alla facebook-ultraljuds bilder och nyfödda, och alla magar som MÅSTE fastna på näthinnan då man bara går utanför dörren. Kul för dem liksom. Känns som himla dumt att vara bitter, men....
Det är bara 4 månader till jul förresten....!

Alla vet om det, speciellt efter operationen, behövde ju stöd som fan då, om vi säger så. Alla föräldrar och syskon vet att vi håller på och ibland fattar jag inte hur de kan prata så lätt om det och att de inte förstår, fast jag vet att de gör det.

Ja fast det är TOTALT 3 år, så vi har 1½ kvar nu ungefär. Så det är från att ni började försöka, så när man gjort utredningen är det oftast 2 år kvar eftersom man gör den efter ett år. Men tycker fortfarande att det är sinnes jävla sjukt.. Ja man kan få avdrag via arbetsgivaren, vi pratar inte om många tusenlappar men några blir det! Inte alla kollektivavtal som godkänner detta och kräver oftast att man jobbat en viss tid på företaget eller inom branschen. (äntligen har jag något ut av min utbildning..)

Ja, jag har tappat orken att vara bitter faktiskt, har tänkt att om jag är glad åt andra så kanske gud ser det och ger oss barn nu? Men ibland smyger det sig på om man ser några som man vet inte planerar barn, som får. Men man blir super glad för dom i ens egen situation som blir gravida.

Japp! många försök kvar ;)

Kanske folk tycker det är lättare att prata om ifall de har en lättare ton om det...eller nåt...
Ok, då vart det ju lite mildare, men ändå inte. Med 3 år alltså. Jag hoppas det finns nåt undantag....jag har ju inte ens nån mens, typ, så det är som ingen idé att vänta 2 år till. Finns lixom inget att försöka på. Känns så jäkla värdelöst.
Fast det känns lite konstigt att gå via ett företag ändå, som att man ska köpa en traktor eller nåt. =s
Man försöker väl vara glad åt andra, fast har märkt att jag helst inte gärna umgås med folk som har barn. Det blir som för mycket, vet inte vart jag ska ta vägen, det är skitjobbigt, och man känner sig verkligen dum.

Jag har länge struntat i att umgås med de med  små bebisar, men har märkt en tendens att bedöma dom, har två kompisar som länge kämpat för att bli gravida, dom och deras bebisar vill jag gärna umgås med. Så det är lite skillnad för mig. De har ju gjort de jag gör nu.

Förstår hur du tänker, men om du inte har mens så kanske det går snabbare? Hade min kvarvarande äggledare varit förstörd den med så hade vi fått IVF på en gång, men nu var det inte så.

ISTÄLLET så var jag ju till Fryklund idag och gjorde gyn undersökning och kollade bakterierna.. Mhmm.. hade en kroniskt inflammerad livmodertapp med en barriär av bakterier. Han tog odling och om en vecka ser vi vad det är för bakterier, eftersom det är högst ovanligt att man inte blir av med skiten på två hästkurer som jag fått hittills..

Ska få en kur till och funkar inte den blir det operation och bränna bort den del av livmodertappen som är kroniskt inflammerad.. :/

BLÄ!

Svårt att undvika småbarnen jämt, så ibland måste man samla ihop det där trasiga leendet. Fast det går inte så bra...Ha tänkt på det också..om jag hade nån vän som kämpat för att få barn, skulle det va annorlunda att umgås....kanske är det att alla tar för givet och går och väntar på att vi ska komma med gravidbesked som är värst jobbigt...Det är nästan ingen som vet att vi börjat utredning.

Gud va drygt, man tycker ju ändå att saker och ting ska bli bättre då man äter mediciner...men gör det inte ont då? Med inflammationen? Låter läskigt att bränna bort....Få verkligen  hoppas det försvinner nu då!

Och sen, att inte bara kunna gå på nån himla göra-barn-kur, utan att man måste hålla på att fixa saker FÖRE man kan börja på RIKTIGT....Dubbel väntan....=(