• Anonym

    vart ska vår son bo?

    jag har en son tillsammans med mitt ex. vår son är 4 år gammal. vi bor ca 5 min från varandra och har vår son varannan vecka. 
    jag har nu fått ett nytt barn med min man och de barnet ska snart börja på dagis å jag börja jobba.
    nu till problemet, jag vill att vår son ska bo hos oss och gå i skola här å vara hos sin pappa varannan helg å på loven å så. jag vill inte dela på syskonen.

    min nuvarande man har äldre barn oxå och min son älskar att vara med dem. vi bor väldigt olika, mitt ex på en stor gård med djur och traktorer och vi i en större stad..

    vår son går på förskola ganska nära där pappan bor å jag jobbar rätt nära där oxå, men jag har varierande arbetstider som gör att  min man får hämta å lämna barnen oftast. jag vill att barnen ska gå i förskola här vid oss..

    hjälp mig hur ska jag göra?? ska kanske tillägga att vi har delad vårdnad. min sons pappa lever inte i någon relation för tillfället

    tacksam för hjälp!! 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-14 10:54
    5 mil sk ade vara inte 5 min

  • Svar på tråden vart ska vår son bo?
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-09-14 13:46:38 följande:

    Fast inte betalar ju du två platser du betalar för din plats och exet för sin och har du inte råd till det hur tänkte du då göra om han flyttar till dig på heltid?
    fast de är ju inte jag som betalar... jag har fått ett nej från kommunen angående 2 dagisplatser
  • Anonym
    Iam skrev 2012-09-14 13:54:05 följande:
    Vad jag inte förstår är varför föräldrar inte tänker på hur en flytt påverkar barnet.. INNAN dom flyttar. 

    När jag träffade min sambo var han väldigt tydlig med att han inte hade några som helst intentioner att flytta på sig. Hans barn är uppväxta här, har sina vänner här och sin skola här.. Det är här dom ska fortsätta bo och även han. För mig var det bara att gilla läget och flytta, eller släppa relationen. Jag hade inga barn så jag kunde flytta.

    Min sambos ex bodde oxå på denna orten innan och var väldigt noga med att det var här barnen skulle bo. Tills hon träffade man som bodde i en annan kommun 3 mil bort. Än så länge funkar det med varannan vecka, även barnen inte får leka med så mycket kompisar på mammaveckan. Det är nämligen få föräldrar som vill köra 12 mil på en kväll för att lämna och hämta barn. Kompisarna ringer alltid till oss, och när vi säger att barnen är hos mamma så säger dom att då kan dom kanske leka nästa vecka när dom är hos oss oss istället.

    Varför tänker man inte på sånt?
    Jag förstår det inte.
    Det är en sak när barnen är äldre och sköter sig själva, börjar närma sig utflytt.
    Men så länge dom är små är det väl i allas intresse att tänka på vart man flyttar...

    Eller är det bara jag som är knäpp?  
    nä de är väl helt rätt...
    jag va lite för snabb och i stundens hetta av nykärhet så tänkte jag inte alls på framtiden... väldigt dumt 
  • M Y L F
    Iam skrev 2012-09-14 13:54:05 följande:
    Vad jag inte förstår är varför föräldrar inte tänker på hur en flytt påverkar barnet.. INNAN dom flyttar. 

    När jag träffade min sambo var han väldigt tydlig med att han inte hade några som helst intentioner att flytta på sig. Hans barn är uppväxta här, har sina vänner här och sin skola här.. Det är här dom ska fortsätta bo och även han. För mig var det bara att gilla läget och flytta, eller släppa relationen. Jag hade inga barn så jag kunde flytta.

    Min sambos ex bodde oxå på denna orten innan och var väldigt noga med att det var här barnen skulle bo. Tills hon träffade man som bodde i en annan kommun 3 mil bort. Än så länge funkar det med varannan vecka, även barnen inte får leka med så mycket kompisar på mammaveckan. Det är nämligen få föräldrar som vill köra 12 mil på en kväll för att lämna och hämta barn. Kompisarna ringer alltid till oss, och när vi säger att barnen är hos mamma så säger dom att då kan dom kanske leka nästa vecka när dom är hos oss oss istället.

    Varför tänker man inte på sånt?
    Jag förstår det inte.
    Det är en sak när barnen är äldre och sköter sig själva, börjar närma sig utflytt.
    Men så länge dom är små är det väl i allas intresse att tänka på vart man flyttar...

    Eller är det bara jag som är knäpp?  
    Nej du har helt rätt. Jag har själv en fd som flyttade närmare 40 mil bort. Hur tänker man då och det är från den situationen som jag inte håller med om att underhållet är tillräckligt. ( En annan tråd som vi diskuterar )

    Bor man så långt ifrån så kan ju vem som helst räkna ut hur ofta den föräldern och barnet träffas. 
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-09-14 13:47:37 följande:
    Så då finns det inga problem att sära på just de syskonen i alla fall då? De klarar av att bara träffa sitt småsyskon  (er gemensamma) varannan vecka? Det kanske är något du kan ta intryck av då?
    de vet inte jag de är 13,15,18 år gamla och trivs nog ganska bra med att träffa de små så sällan
  • Anonym
    Iam skrev 2012-09-14 13:54:05 följande:
    Vad jag inte förstår är varför föräldrar inte tänker på hur en flytt påverkar barnet.. INNAN dom flyttar. 

    När jag träffade min sambo var han väldigt tydlig med att han inte hade några som helst intentioner att flytta på sig. Hans barn är uppväxta här, har sina vänner här och sin skola här.. Det är här dom ska fortsätta bo och även han. För mig var det bara att gilla läget och flytta, eller släppa relationen. Jag hade inga barn så jag kunde flytta.

    Min sambos ex bodde oxå på denna orten innan och var väldigt noga med att det var här barnen skulle bo. Tills hon träffade man som bodde i en annan kommun 3 mil bort. Än så länge funkar det med varannan vecka, även barnen inte får leka med så mycket kompisar på mammaveckan. Det är nämligen få föräldrar som vill köra 12 mil på en kväll för att lämna och hämta barn. Kompisarna ringer alltid till oss, och när vi säger att barnen är hos mamma så säger dom att då kan dom kanske leka nästa vecka när dom är hos oss oss istället.

    Varför tänker man inte på sånt?
    Jag förstår det inte.
    Det är en sak när barnen är äldre och sköter sig själva, börjar närma sig utflytt.
    Men så länge dom är små är det väl i allas intresse att tänka på vart man flyttar...

    Eller är det bara jag som är knäpp?  
    Tycker inte det är knäppt. Själv tänkte jag verkligen på vad det skulle innebära om jag flyttade de fem mil jag sedan flyttade. Jag hade också en väldigt öppen dialog med barnens pappa kring detta där jag var väldigt tydlig med att jag genom att fatta det beslut jag fattade också tog på mig och till fullo accepterade ansvaret för att se till att barnens tillvaro förblev så god som den var. Och den överenskommelsen har jag sedan också alltid både hållit och ärat. Det har varit otroligt mycket körande eftersom barnen är i olika ålder och slutade vid olika tider. Jag har också, som jag tidigare skrivit i tråden, inte krävt av dem att de alltid skulle planera sitt umgänge vilket i sin tur kunde innebära att jag ibland fick vända och köra hem igen med tom bil eftersom någon kompis frågat om de kunde "va" och jag önskade att de kunde få vara spontana och säga ja till den sortens mycket betydande frågor. 

    Så mycket tid gick åt till att köra, men jag tycker att det var värt det. Värt det för att jag fick bo där jag ville bo, och värt det för att barnen kunde bibehålla viktiga relationer tills dess att de var så gamla att de också blev mer mobila och självständiga.  
  • Anonym
    Lavish skrev 2012-09-14 14:01:32 följande:
    Du får flytta.
    i så fall så får jag flytta själv, ifrån min man och allt....
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-09-14 11:13:35 följande:
    okej... men vem som har tagit initiatvet att dela på oss är väl inte relevant i denna frågan??... 

    ok så ni tycker alltså jag inte har någon rätt alls i all vilja ha vår son på heltid? 
    Jag har uppfattat det som att det ligger en i fatet om   man i en separation flyttar ifrån barnet  och bostaden.   Även om det ligger nära till hands för en kvinna som blir mishandlad.   Då verkar det svårt att sedan ändra barnets mantalsskrivningsort.
  • Iam
    Anonym skrev 2012-09-14 14:04:14 följande:
    Tycker inte det är knäppt. Själv tänkte jag verkligen på vad det skulle innebära om jag flyttade de fem mil jag sedan flyttade. Jag hade också en väldigt öppen dialog med barnens pappa kring detta där jag var väldigt tydlig med att jag genom att fatta det beslut jag fattade också tog på mig och till fullo accepterade ansvaret för att se till att barnens tillvaro förblev så god som den var. Och den överenskommelsen har jag sedan också alltid både hållit och ärat. Det har varit otroligt mycket körande eftersom barnen är i olika ålder och slutade vid olika tider. Jag har också, som jag tidigare skrivit i tråden, inte krävt av dem att de alltid skulle planera sitt umgänge vilket i sin tur kunde innebära att jag ibland fick vända och köra hem igen med tom bil eftersom någon kompis frågat om de kunde "va" och jag önskade att de kunde få vara spontana och säga ja till den sortens mycket betydande frågor. 

    Så mycket tid gick åt till att köra, men jag tycker att det var värt det. Värt det för att jag fick bo där jag ville bo, och värt det för att barnen kunde bibehålla viktiga relationer tills dess att de var så gamla att de också blev mer mobila och självständiga.  
    Fast då har ju du "offrat" det du behövt för att barnen ska ha det som om dom bor på samma ort. Dvs du har haft deras bästa för ögonen ändå. Det ser jag inga problem med. 

    Här berättade mamman inget alls, vi visste inte ens vart hon flyttade förrän adressändringen gått igenom och man kunde se det på eniro. Det vi visste var vad barnen berättade och dom var 4 år och 6 år då.. så dom hade ju inte full koll. Det var även dom som berättade ATT dom skulle flytta.
    Vi har senare fått reda på att anledningen till att hon inte berättade var för att hon undersökte sina möjligheter att ta med barnen utan att min sambo skulle kunna protestera, skriva dom hos henne och sen efter hand ta över hela boendet. Som tur var sket det sig, även om vi inte vet hur.
    Nu verkar det ju snarare så att ju äldre barnen blir och ju mindre mamma och pappa kan styra, desto mer kommer dom att bo hos oss. Dom har alla kompisar här, skola och frita här. Och även om vi aldrug skulle styra dom till att inte vilja vara hos sin mamma, så ser vi mer och mer att det blir en konsekvens av flytten, och det är även det vi är inställda på framöver. Dock utan att prata med barnen om det. 
Svar på tråden vart ska vår son bo?