~* Juni Bebisar 2013 *~

Jag är i v 7 (enligt familjelivs uträkning) och har inte riktigt lyckats greppa det här att jag är gravid. Var inte alls planerat, och jag har inte varit tillsammans med killen särskilt länge.. Är väldigt nervös för hur det ska bli och har väldigt svårt att tänka mig in i rollen som mamma och hur jag ska klara av det. Är ju rätt nöjd med livet som det är just nu. Barn vill jag ju ha, är ju ändå 34 nu så det kanske var på tiden, men det kom som en chock ändå. 

Mår relativt bra, men har svårt att äta, trots att jag är hungrig :( Har haft en del ont i magen också, men det har jag förstått är normalt. Är rätt så trött också. Tycker det är lite jobbigt att inte kroppen känns som vanligt.. vill så gärna bara känna glädje över barnet,, men kan inte låta bli att oroa mig över hur allt ska bli. Känns så.. inte jag att vara gravid på nåt sätt.. På torsdag ska jag iallafall på inskrivningssamtal, vad gör man på ett sånt?

Är lite fundersam över det här med vilken vecka jag är i också. Är nämligen så att min sista mens kom mer än en vecka tidigare än vad mensen brukar göra (nästan 1,5 vecka). Hade dessutom rosa flytningar två dagar innan den kom igång mer ordentligt. Så har min mens aldrig betett sig förut. Har ALLTID haft mellan 28-34 dagar (oftast runt 30). Tror ju iof att det var riktig mens, men blir ändå lite fundersam.. När gör man UL? För det är väl inte förrän då man kan säga mer säkert vilken vecka man är i?   

Mina föräldrar och syskon är i allafall superglada över bebisen och barnets pappa är väldigt entusiastisk och glad han med. Så det känns ju bra iallafall :)     

   

Tack! Jo, jag kommer väl att växa in i rollen, har ju som ni säger 9 månader på mig att vänja mig vid tanken :) Hoppas också att det kommer kännas bättre om ett  tag. Kanske när det börjar bli lite mer verkligt? Att man kan se magen, eller har varit på ultraljudet eller nåt. För nu kan jag nästan (bara nästan) inbilla mig att jag inte är gravid ibland.

Fast på ett sätt är jag ju glad också för jag vet inte om det någonsin hade blivit några barn för min del om det nu inte bara råkade hända. Är för velig för att bestämma mig för nåt sånt stort och för planerande för att våga satsa. Är säkert därför (delvis) som jag inte har några barn ännu. Vill gärna veta med 100% säkerhet hur allt blir innan jag gör nåt, t.ex. att den jag ska ha barn med är honom jag kommer leva resten av mitt liv med osv.. Dvs sånt man inte kan veta, det vill jag veta innan jag ger mig in i något :)

Tristar:

Jag är i en lite liknande sits, men jag har inga barn sedan tidigare och ingen otrogen ex-man. Däremot var jag och exet tillsammans (sambo) i 6 år innan det tog slut hastigt för ett halvår sedan. Ganska snabbt började jag träffa en kille som jag kännt några år och sedan ungefär 3 månader tillbaka är vi tillsammans.

För några veckor sedan var mensen sen och det visade sig att jag är gravid. Väldigt oplanerat.. Vi bor inte ens på samma ort, jag har bara träffat hans mamma en gång (ej i egenskap av flickvän och pappan har jag inte träffat) och vårt förhållande har varit lite "hemligt" (för jag vill inte att mitt ex ska veta något för snabbt, han mådde rätt dåligt när det tog slut mellan oss, gjorde iof jag med..)

Så.. det här med graviditeten kom som en rätt stor chock kan jag säga.. Jag har i allafall berättat för mina föräldrar och syskon (som aldrig har träffat barnets pappa) och dom blev väl lite chockade, men samtidigt vääääldigt glada! Blir mina föräldrars första barnbarn (om allt går vägen) 

Den som är mest rädd är nog jag själv. Hade inga som helst planer på att bli mamma just nu, kanske senare när man hunnit bo ihop och kännt efter om vi är rätt för varandra osv.. men tydligen ville ödet annorlunda. Fast jag har fortfarande inte fattat att jag har en bäbis i magen, är lite chockad fortfarande tror jag och har svårt att ta in det. 

Nån som har tips på vad man kan göra åt tröttheten? Jag orkar ingenting längre :( Fasar för nästa vecka då jag ska tillbaka till jobbet efter en veckas ledighet.. fattar inte hur jag ska orka! Jobbar utomhus hela dagarna och går nästan hela tiden bärandes på diverse mer eller mindre tunga prylar.. Har varit tillräckligt jobbigt hittills, men nu vetesjutton hur jag ska orka med..

Min arbetsgivare vet inget ännu, jag har en provanställning och jag vet att dom inte direkt uppskattar gravid personal så att säga.. Vill iof inte vara kvar där egentligen, men jag måste ju ha en inkomst så jag får en någorlunda vettig föräldrapenning. Har jobbat där i snart 4 mån och innan dess pluggade jag på högskola. Vill egentligen helst av allt bara säga upp mig och ligga hemma och sova!

Jaha, järntabletter alltså. Kanske kan vara värt att testa, för att vara så här trött orkar jag inte riktigt med.. Finns det inte risk att bli hård i magen när man äter järn? Har för mig att jag hört det någonstans. Ska kolla upp dom där tabletterna i allafall. Äter iof ACO Gravid redan och dom innehåller väl också järn? Så jag borde ju få i mig en del redan tycker jag.

 

Någon här som ska göra KUB/NUPP? Fick veta idag på inskrivning/hälsosamtal att här där jag bor får man inte göra det om man inte är 35 när barnet "tillverkas" och jag är ju "bara" 34. Jag kommer dock att göra det ändå. Både jag och pojkvännen är överens om det. Känns dock väldigt nervöst..

Jag vill också ha boktips! Särskilt för pappan, nån bra bok där han kan få lite insikt i hur det är att vara gravid och vad han har att vänta sig framöver genom graviditeten men även efter barnet är fött. Ja, jag vill ju förstås också läsa såna böcker, men tänkte om det fanns någon bra riktad till just pappan.

Alla boktips är välkomna! :) 

Jag tar ACO Gravid. På burken står det att man ska dela upp dosen på två måltider. Jag tar morgon och kväll (frukost och middag).

Tänkte höra hur man gör med storlek på gravidkläder. Ska man köpa sin vanliga storlek? Alltså, storlek 36 på byxor om man har det. Eller måste man köpa större storlekar? Tänkte beställa på nätet. Inte för att jag behöver det än, men ändå. Är i v9-10, första barnet så jag är helt ny på det här :)

Hur gör man med BH? Mina vanliga är liiite för små nu, så för nån vecka sedan köpte jag en ny, nån storlek större, men jag kan ju inte hålla på att köpa en massa nya bh:ar under hela graviditeten, blir ju jättedyrt! Finns det nån som ger riktigt bra stöd som man kan "växa i"? Eller måste man köpa nytt hela tiden? Hur sjutton vet man vilken storlek man ska ha sen  när bebisen kommit?

Tänkte också på det här med vaccinationer. Fick hem en broschyr från landstinget där det stod att det var dax att vaccinera sig för säsongsinfluensan och att gravida tillhör riskgruppen. Bör man alltså gå och ta det där vaccinet? Jag har aldrig vaccinerat mig mot influensa förut (inte svininfluensan heller). Är det ok för barnet att man vaccinerar sig? Hur gör ni? Nån som frågat sin barnmorska? 

Jag är 34 och är tillsammans med en kille som är 29. Vi har bara varit tillsammans i 4 månader (men har känt varandra i ungefär 3 år) och graviditeten var väldigt oväntad.. Är nu i v 10 (tror jag).

Jag bor i lägenhet, en 2:a och killen bor tyvärr 10 mil härifrån + att han jobbar borta i veckorna, inte optimalt.. Vi planerar dock att flytta ihop så småningom, förmodligen hos mig, och senare försöka hitta något större. En 2:a borde ju fungera under en period i allafall (hoppas jag...) Varken han eller jag har barn sedan tidigare. Vi har en varsin bil och vi borde klara oss tillsvidare (även om min är ganska liten...)

Jag kommer absolut att vara mammaledig, hur länge vet jag dock inte riktigt.. killen kommer också vilja ta ut endel ledighet, men vi har inte hunnit sätta oss in i allt sånt där ännu. Har fullt upp med att smälta att vi faktiskt ska ha barn :)

Mina matvanor ja... jag har inga cravings, men däremot har jag rätt så svårt att äta överhuvudtaget.. kan vara hur hungrig som helst, men blir illamående av att tänka på att jag ska äta. Är liksom inte sugen på nån mat alls :( Har blivit lite lättare att äta sen jag började använda seaband, men har ingen vidare matlust ändå.

Jag har bara berättat för mina föräldrar och syskon. Killen vill vänta med att berätta för sina föräldrar tills efter NUPP/KUB och jag kommer inte heller berätta för någon mer förrän efter det. Det enda jag köpt som är graviditetsrelaterat är seaband och en större bh :)