Inlägg från: Zora |Visa alla inlägg
  • Zora

    ~* Juni Bebisar 2013 *~

    Okej, behöver lite hjälp.. Jag har ett ex som jag var tillsammans med i 5 år (sambo) och det tog slut i mars. Vi har hela tiden sagt att vi ska prata igenom varför det blev som det blev, men det har inte känts som vi varit redo för det än. Jag har ju träffat en annan och det vet han inte om och han vet naturligtvis inte heller att jag är gravid, vilket inte var min plan att bli men tydligen kan man inte bestämma över allt här i världen :) Nu börjar fler och fler få reda på att jag är gravid och tids nog kommer han att få höra det, antingen av någon gemensam bekant eller så kommer någon skriva på Facebook och han kommer se det. Frågan är om jag borde höra av mig till honom och berätta? Skriva ett mail kanske där jag bara berättar hur det ligger till och att jag vill att han ska höra från mig och inte på omvägar. Samtidigt så har han ju inte med det att göra, så det kanske är bättre att bara låta det vara och låta honom upptäcka på ett eller annat sätt senare? Oavsett när han får veta så tror jag han kommer tycka att det är jobbigt eftersom vi haft så mycket tillsammans. Jag tycker det känns rätt jobbigt hela situationen.. Vad tror ni är bäst? Ska jag höra av mig eller strunta i det?

  • Zora

    Men ååh.. Ursäkta den kompakta texten, men radbrytningen verkar i nye fungera när man skriver på surfplattan :(

  • Zora

    Tack för synpunkterna. Vill liksom att han ska få reda på det på ett så "lindrigt" sätt som möjligt. Han kommer ju bli ledsen oavsett hur förstås. Tänkte mest på att det kanske hade känts bättre för honom att få höra det från mig, men jag vet inte jag.. Kanske är som ni säger att bara låta det vara och att han får reda på det på annat sätt. Det kommer förmodligen komma ut på Facebook så småningom, finns väl alltid någon som vill gratulera där misstänker jag så det troliga är att han ser det där. Svårt det här..

  • Zora

    Jag tror ju egentligen att han helst skulle "vilja" höra det direkt från mig och inte vara typ den siste som får reda på det. Men jag är lite osäker ändå.. Hade isåfall inte tänkt ringa, för det fixar jag nog inte, utan skicka ett mail ungefär så som du skriver em77. Det jobbiga är också att jag inte vill "förstöra" hans jul så att säga.. Sen vet jag ju inte exakt hur hans situation ser ut idag, han kanske träffar någon och då kanske det blir lite lättare för honom, jag vet inte. Har velat i flera veckor om jag ska skicka ett mail eller inte, känns jobbigt att skicka iväg det. Sen vill jag att han och jag ska kunna vara "vänner" men det här med att jag ska bli mamma känns lite som att jag på nåt sätt sviker honom, jag "borde" väntat längre med att träffa någon osv osv. Men nu blev det som det blev, och jag är väldigt glad för det ändå. Tror inte att mitt ex och jag skulle ha någon framtid, även om jag hade velat.

  • Zora
    Baby Lei skrev 2012-12-14 12:07:22 följande:

    Jag förstår verkligen ditt dilemma. Jag är i samma situation själv.
    Om man har haft ett fint förhållande, och delat en stor och viktig del av sitt liv med någon så är det inte så konstigt att man vill behandla den personen så bra och respektfullt som möjligt även om det är slut och man itne ska leva tillsammans mer. För att skona den personen från att behöva må dåligt eller känna sig felbehandlad. Tror att det är lite annorlunda om man som i Alexandras fall har levt med våld och tråkigheter som man lyckats ta sig ur. Då är det väl helt naturligt att känna att man inte är skyldig honom någonting.

    Jag levde  med mitt ex i många år och han är en underbar människa. Det är snart fyra år sen det tog slut men hans barn är mina bonusbarn och vi har mycket kontakt. Jag har inte velat säga något till hans barn (som jag träffar mycket mycket oftare än jag träffar honom), för att bespara både dem och honom att de ska behöva komma med de "dåliga" nyheterna. Jag vill berätta för honom själv så att han kan smälta det innan han ska behöva prata med barnen om det.

    Så tänker jag. Men jag har inte gjort det ännu. Och tänker såklart tankar att det kanske inte behövs, men jag inser själv  är ju såklart att det bara är min egen feghet. För det är ju ett jobbigt samtal att behöva ta.. Usch och fy. Men jag ska göra det.
    Ja precis, jag vill behandla honom så bra det går, för han är en fin människa bara det att vi inte hör ihop, vilket jag trodde rätt så länge. Vi har inte träffats alls sen det tog slut, har känts jobbigt, men haft kontakt via chatt och sms vid några enstaka tillfällen. Mest bara för att konstatera att det är för tidigt att prata igenom varför det blev som det blev. Både han och jag var överens om att vi vill kunna ha kontakt i framtiden utan att det känns för jobbigt på något sätt. Det här med bebisen strulade liksom till det hela lite.

    Jag lutar ju väldigt mycket åt att skicka ett mail, men precis som du så tänker jag också ibland att det inte behövs (feg jag också), men sen kommer jag på att det här med bebis inte är något som kommer att "gå över" eller försvinna, utan förr eller senare så kommer han att få reda på det, så egentligen så borde jag bara ta tag i det så fort som möjligt. Men det tar emot..  
  • Zora

    Jaha, verkar som det är lite olika alltså, men jag har inte heller hört något om att jag ska göra det så antingen är jag väl inte i riskzonen, eller så har hon inte informerat mig än. Det lär ju visa sig.

  • Zora

    Alexandra: vad är ett mödravårdsschema? Är det ditt schema så att säga, när du ska gå på kontroller osv, eller är det något annat mer övergripande? Själv har jag bara fått veta att jag ska på RUL 4/1 och att jag sedan har ett möte hos BM 21/1 och då ska hon mäta magen. Har liksom ingen aning om vad som händer mer och när. Hade gärna velat haft en "plan" så man får lite mer info, jag menar, jag har ju aldrig gjort det här förut.. Men jag kanske för mer info vid mötet i slutet av januari...

  • Zora

    Alexandra: Jaha! Vad bra med ett sånt, hade jag också velat haft så man vet vad som ska hända framöver. Känns som jag inte har så stor koll alls.

  • Zora

    Jag kommer nog börja handla lite smått efter RUL i början av januari, är första barnet så vi har ingenting i barnväg än så länge.. Funderar över skötbord och har nog kommit fram till att ett som man sätter på badkaret (som man lätt kan lyfta bort) förmodligen är lämpligast. Men jag vill ju ha ett som är så stabilt som möjligt så frågan är om någon av er har erfarenhet av sådana skötbord och kan ge nåt tips om något stabilt och bra?

Svar på tråden ~* Juni Bebisar 2013 *~