~* Juni Bebisar 2013 *~

Jag har inga problem med personalen så, tycker att de är duktiga och ställer mycket frågor. Men det känns inte riktigt som att de lyssnar på mig kring hur jag känner och mår. I tre dagar nu har jag gått till spec MVC och förlossningen för att göra CTG och lämna urinprov och ta blodtrycket, och varje gång har de fått fråga mig " vad var det du skulle göra idag? " känns lite som att de inte har någon koll på mig, och vad jag behöver för att kunna stabilisera mig själv och mitt mående. Har också bett om att få kolla om jag har en mogen tapp, då jag har känt av att det trycker på, stickningar och "bajsnödighet känslan " osv. BM svarar då att " du är inte mogen, din kropp är för ung och du är bara i v 38. " utan att ha kollat efter. Så jag vet inte... Känns inte som att jag har fått ett bra bemötande av dom.

Nu har det iallafall konstaterats (stavas?) att jag har HF, och riskeras att bli inlagd. Jag vill ABSOLUT inte "vänta" ut bebisen på något sätt, och undrar om någon vet något om KS eller igångsättning? Jag vill inte utsätta mitt barn så att han blir sjukt när jag är sjuk. Än så länge mår han bra säger BM men det är ju egentligen bara en tidsfråga innan det kan vända och han börjar må dåligt...

Mår så dåligt, både fysiskt och psykiskt. Vet inte vad jag ska göra...

Jolith - åh vad skönt! Jag hoppas verkligen jag får någon slags hjälp med att få ut bebisen, jag är så rädd att han ska bli sjuk när jag är rätt så sjuk... Har förklarat detta för min BM och hon har iallafall bokat in mig på en gyn tid på söndag morgon, där dom ska kolla tappen och är den mogen så gör dom hinnsvepning på en gång :) känns skönt ändå.. Men om inte hinnsvepningen hjälper, så tänker jag nästan kräva igångsättning. Hoppas jag får min vilja igenom så att jag kan få må bra igen!

Hannathu - undra varför läkare eller BM ofta är skeptiska till hinnsvepning eller igångsättning när det står överallt att efter v 37+0 är det ok för bebisen att komma till världen. Varje gång jag tjatar om hinnsvepning så tjatar min BM tillbaka att bebisen är för liten, det är för tidigt... Han är ju färdig!!! :p haha... Sånt förstår jag mig inte på.

Grattis kroa! Får man se en liten bild på prinsessan kanske? :)

Här har jag fått mitt efterlängtade hinnsvepning. Under veckan ska det diskuteras om igångsättning, och ev sätta ett datum. Angående hinnsvepningen är det något jag inte kommer göra igen, det gjorde verkligen ont. Kändes som att någon var där och grävde hårt med fingrarna... Usch! Efteråt fick jag några sammandragningar och blödde lite grann men det har inte hänt så mycket mer efteråt fast jag har gjort en hel del "tungt jobb" efteråt. Handlat mat, gått en promenad, dammsugit, skurat... Kroppen kanske reagerar inatt, då man äntligen slappnar av och alla muskler är inte lika spände. Återstår att se!

Hoppas vi alla får våran bebis snart, jag börjar bli rätt irriterad för att han inte kommer... Haha :(

Wihooo!!! Har pratat med min BM och hon ska diskutera med min läkare på spec. MVC om igångsättning på måndag! Hoppas det blir av, för jag orkar verkligen inte mer - varken psykiskt eller fysiskt.

Nu är det verkligen nära!!!

Är så sjukt nervös. Ska bli igångsatt imorgon bitti klockan åtta genom att ta hål på hinnorna. Gjorde en undersökning idag och jag var öppen 4 cm med ca 1 och en halv cm kvar av en framåtlutad tapp. Så det händer grejer iallafall!

Imorgon kommer jag ha min lilla bebis hos mig, ofattbart!

Idag klockan 00.41 kom våran lille pojke till världen. 51 cm lång, 3920 g. Nu är vi på BB och myser för fullt, måste försöka se till att skaffa lite sömn också.

För övrigt gick Förlossnigen rätt så bra. Blev igångsatt 5 i 4 på eftermiddagen, första värken klockan 6, och första krystningen runt tolv tiden. sjukt vad ont det gjorde, jag kommer nog aldrig vilja föda barn mer...

Här har våran son fått namnet Lukas och han är en riktig sovbebis! Han vaknar, äter, skriker efter ny blöja, gnäller efter närheten, och så äter han igen innan han somnar :p

Däremot så är jag sjukt trött och sover väldigt dåligt. Har så ont mellan benen, och brösten så jag inte vet vad jag ska göra. Dock har det avtagit lite men ändå.. Jobbigt.

Hoppas ni alla andra har det bra med era små!

Jag vet inte om denna tråd är rätt tråd att skriva i, men är det någon som matar sin bebis med mjölkersättning eller planerat att göra det?

Jag matade Lukas med amning i 4 dagar, men till slut gav jag upp. Han har svårt att ta Bröstet och han får inte i sig så mycket dom han behöver för det. Så nu ska vi gå över till mjölkersättning eftersom vi märker att han sover bättre och mår bättre/är mer piggare och gladare!

Men min fråga är vad jag ska göra med mina bröst? Kommer mjölken försvinna ur dom eller kan jag pumpa ur det som är kvar o ge Lukas det? Och har ni några tips/råd eller något att rekommendera när det gäller mjölkersättning?

Tacksam för svar, och grattis till er som har fått era små! Hoppas på att ni andra som fortfarande är gravida snart får era bebisar :)
Kram på er!

Tack för alla svar kring detta med mjölkersättning/amning!

Idag har BVC damen varit på hembesök. Hon visade mig hur man skulle hålla Lukas och hur man vet att han får ett bra tag om bröstet, men trots att hon visade och försökte hjälpa mig så vill han helt enkelt inte. Han spottar ut bröstet och skriker okontrollerat tills man ger honom ersättningen, då blir han tyst. Så BVC damen tyckte att jag skulle fortsätta med mjölkersättningen för att detta skulle vara det bästa för Lukas. Hon vägde honom också och han har gått ner lite för mycket i vikt, men det skulle nog komma tillbaka igen snart sa hon eftersom nu vet vi att han får i sig tillräckligt med mat.

Innan detta problem så ville jag så gärna amma, för det är ju en självklarhet enligt mig. Men på grund av detta problem så vill jag inte fortsätta försöka ge honom bröstet, för jag vet ju att han inte vill ha den och att han istället föredrar mjölkersättningen. Det gör ont i mammahjärtat, men jag vill bara hans bästa och att han framförallt ska bli mätt, få i sig allt som han behöver så han kan växa och bli en stor, stark pojk!

Kram på er!

Hallå allihopa! 

Tack igen för alla råd och tips, men nu har jag bestämt mig för att helt sluta och amma eftersom detta tär på mitt psyke. Försökte lite till iallafall, ifall det skulle vända - men icke. Han verkar må bättre nu iallafall, och sover riktigt ordentligt! så himla skönt ändå!

Har massor med frågor och funderingar, men får nog skapa en tråd där jag kan få svar på mina frågor :) Hoppas alla får era små snart! Hur många är det som är kvar nu i denna tråd som inte har fått än? Snart är det eran tur, håll ut! :)
 

Gorek86- min pojkvän sa att de var likadant här. Dock visste vi att han var fixerad och hade sjunkit ganska rejält och att de kan vara en av orsakerna till att han inte kom så långt in. Alla kvinnors underliv förändras när man väntar barn och nu när du har så nära till BF så förbereder ju ditt underliv till förlossningen :)

Jag har en fråga till er andra som har barn, hur reagerar ni på att andra människor eller någon i eran släkt tros veta mer än vad ni gör? Eller har ni varit med om det? T ex om eran bebis vaknar och du kollar klockan o ser att det troligtvis är dags för mat eller blöjbyte, men så kommer någon annan och säger att nej, bebisen är inte alls hungrig och tar ungen och försöker trösta.

Jag blir irriterad på sånt, och ibland känns det så illa så att jag känner mig som världens sämsta mamma. Vad ska man säga eller göra vid sådana tillfällen?

Kramar på er!

Jo, jag och min sambo har ju varit med våran bebis ända ifrån början och vi vet exakt vad han vill när han skriker för han är inte så svår att förstå. Vi vet hur man ska trösta honom för att han ska bli lugn, vi vet hur vi ska natta honom när han är trött osv. Men vi var i Sthlm i helgen och där hade min pojkvän en kompis som hela tiden styrde och ställde. Blev till slut skitarg och ledsen så låste in mig på toaletten med bebis och bara grät. Hon tyckte att jag var störtslöjlig och fattade inte vad hon gjorde för fel... :/

Hej och hallå på er :)

Är det någon som har lust att skapa en grupp på familjeliv där vi kan prata om vårat liv med de små? Jag sitter väldigt ofta med mobilen, och härifrån kan man inte skapa en tråd :/

Jag tänkte iallafall fråga om det är någon som har varit med om att erat barn sover, men helt plötsligt kan börja snyfta och sen gallskrika? Min son gör det, och det låter som att han får panik typ. Jag vaknar upp i ren chock, med hjärtat i halsgropen och kollar till sonen - han är helt okontaktbar (han sover hela tiden som han skriker) och sen tystnar han och sover precis lika djupt som han gjorde innan. Jag frågade min BM hos BVC igår, men hon påstod att små bebisar inte drömmer mardrömmar förrän vid 1 årsåldern - vilket var min gissning till varför han skriker.

Är det någon som har någon aning om varför han skriker så? Det gör så ont i mammahjärtat att höra det, det är verkligen ett genomskärande, panikslaget, långt skrik... Eller kan små bebisar drömma marddrömmar?

Kram på er!

Hej på er! Här är allt och lugnt och fint, har en liten pojke här hemma vid namn Lukas som verkligen är en riktig glad kille :D han är väldigt social, vill aldrig vara ensam och han utvecklas så snabbt tycker jag!

Vi håller oss. I junibebisar tråden, jag kan inte länka eftersom jag sitter vid mobilen. Men om inte någon annan länkar så kan jag ta fram datorn och länka alldeles strax :)

Vad kul att du väntar tvillingar, Monika84! Vilken vecka är du nu? Hur känns det i kroppen efter att ha blivit gravid så fort efteråt? :)