• Anonym (grr)

    detta förb****de daltande

    Jag blir så irriterad på detta förbannade curlande och daltande med bonus snart så jag kräks, det ska skjutsas än hit än dit och klappas i händerna så fort X knyter skosnörena typ...

    X går i 4:an och har således inte skolskjuts längre, att cykla funkade för övrigt en månad sen skulle det plötsligt skjutsas med bil eftersom det var för krångligt att använda vantar eller vad vet jag? (Tilläggas ska att när det börjades cykla så kunde biomamma cykla med och sedan släpa med sig X cykel hem ifall X inte behagade cykla hem)
    Alla andra grannars barn och klasskompisar cyklar/går till skolan tillsammans men nu är det klart X inte har nån att gå med eftersom han sket i dom förut och började åka bil istället.

    Det ska skjutsas till hobbies och aktiviteter och hämtas hos biomamman som bor 400 meter gång/cykelbana från vårt hus och 3 ggr så långt med bil.
    Själv får jag gå kors och tvärs till jobb och träning och annat eftersom den förbannade bil-j****n är upptagen eftersom X ska skjutsas/hämtas någonstans.

    Inte kan X ta sig hem själv från skolan med sin egna nyckel heller och spendera 1 timme själv tills vi kommer från jobbet, nä då ska pappan eller jag åka och hämta i skolan och jobba sista timmen drygt hemifrån?

    Jag har två egna barn som alla har tagit sig hem efter skolan själva sedan de var i 9-årsåldern, de har fått använda sina två ben så långt det går och så även jag.

    Ber om ursäkt för ett barnsligt tjurigt inlägg, men jag var tvungen att pysa ut lite luft Flört
     

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-12 14:57
    Det är ca. 2 km till skolan, om vi nu ska gå in på exakta metrar så är det enligt google maps ganska precis 1,9 km. Nu är X varken gymnasiestuderande eller lever på försörjningsstöd och inte jag heller så det är ganska oväsentligt vad som krävs för busskort för dessa personer.
    Jag passar på att lyssna på en ljudbok mina 6,3 km hem vilket är ganska behagligt och rensar skallen. Vår enda bil är en leasingbil i mitt egna företag, använder den dock ytterst sällan vare sig privat eller i jobbet då det mestadels är min sambo som använder den eftersom även han har svårt att sätta ena foten framför den andra.
    Under vår/sommar och höst så kör jag istället motorcykel vilket är vårt andra fordon, men det fungerar tyvärr inte vintertid. Jag kan förstås köpa en bil till men det skulle vara mer ekonomiskt att istället åka taxi de gånger jag behöver förflytta mig längre än de 6 km som uppenbarligen är försvarbart.

    Då var det löst och jag har luftat klart, tack för att ni tog er tid :)

  • Svar på tråden detta förb****de daltande
  • Iam

    Funderar vidare på det här med att inga "utomstående" får uppfostra ens barn... 

    Hur fungerar det för er på exempelvis dagis?

    Er son slår till Gustav.
    Det vettiga vore ju att en fröken går in och säger ifrån, dvs uppfostrar, och förklarar att man inte får slåss.

    Eller om er dotter inte vill dela med sig av leksakerna:
    Likaså här vore ju det vettiga att fröken går in och förklarar att man måste lära sig att dela med sig, dvs uppfostran.

    Eller när vi kommer till skolvärlden.
    Er son mobbar Lovisa.
    Här är det ju ren skam om skolan inte agerar och förklarar för er son hur man verkligen inte ska bete sig, dvs uppfostrar.

    Hur gör ni i dessa situationer?
    Är det ok då?
    Och i så fall, varför är dessa situationer ok, men det är inte ok för en bonusmamma.  

  • Anonym
    Iam skrev 2012-10-12 15:41:55 följande:
    Funderar vidare på det här med att inga "utomstående" får uppfostra ens barn... 

    Hur fungerar det för er på exempelvis dagis?

    Er son slår till Gustav.
    Det vettiga vore ju att en fröken går in och säger ifrån, dvs uppfostrar, och förklarar att man inte får slåss.

    Eller om er dotter inte vill dela med sig av leksakerna:
    Likaså här vore ju det vettiga att fröken går in och förklarar att man måste lära sig att dela med sig, dvs uppfostran.

    Eller när vi kommer till skolvärlden.
    Er son mobbar Lovisa.
    Här är det ju ren skam om skolan inte agerar och förklarar för er son hur man verkligen inte ska bete sig, dvs uppfostrar.

    Hur gör ni i dessa situationer?
    Är det ok då?
    Och i så fall, varför är dessa situationer ok, men det är inte ok för en bonusmamma.  
    För mig är det i alla fall naturligt att min man (eller andra vuxna) säger till mina barn och är med och tycker till om många saker. Men lika lite som jag skulle hålla med om att bonusföräldrar aldrig skulle få bestämma eller tycka eller uppfostra, lika lite skulle jag hålla med om att det alltid måste vara så.

    Jag kör som sagt mina barn. Jag tycker mig ha goda argument för att göra det och jag kräver heller inte att min man, som ju har en annan inställning till skjutsande, ska köra dem. Därför anser jag mig heller inte behöva "hjälp" med den delen av mitt föräldraskap. Jag förstår inte alls varför hans åsikter skulle vara viktigare än mina egna i det här avseendet. Och så kan det förstås förhålla sig också med annat. Jag kan ju inte som bonusförälder till hans barn propsa på att han måste köpa min inställning till att skjutsa och börja hävda att jag genom att jag ingår i familjen och är en viktig person tvunget måste få igenom min åsikt kring körande eller inte körande av barn.

    Det är ibland både rimligt och tacksamt att få en annan klok åsikt om något, medan det andra gånger kan vara intressant att få ta del av andras tankar men ändå inte leda till att man köper dem.  
  • Iam
    Anonym skrev 2012-10-12 15:53:06 följande:
    För mig är det i alla fall naturligt att min man (eller andra vuxna) säger till mina barn och är med och tycker till om många saker. Men lika lite som jag skulle hålla med om att bonusföräldrar aldrig skulle få bestämma eller tycka eller uppfostra, lika lite skulle jag hålla med om att det alltid måste vara så.

    Jag kör som sagt mina barn. Jag tycker mig ha goda argument för att göra det och jag kräver heller inte att min man, som ju har en annan inställning till skjutsande, ska köra dem. Därför anser jag mig heller inte behöva "hjälp" med den delen av mitt föräldraskap. Jag förstår inte alls varför hans åsikter skulle vara viktigare än mina egna i det här avseendet. Och så kan det förstås förhålla sig också med annat. Jag kan ju inte som bonusförälder till hans barn propsa på att han måste köpa min inställning till att skjutsa och börja hävda att jag genom att jag ingår i familjen och är en viktig person tvunget måste få igenom min åsikt kring körande eller inte körande av barn.

    Det är ibland både rimligt och tacksamt att få en annan klok åsikt om något, medan det andra gånger kan vara intressant att få ta del av andras tankar men ändå inte leda till att man köper dem.  
    Fast i trådstarten som jag gissar är det du syftar till angående skjutsandet, så handlar det ju om att TS får gå 6 km för att bonus ska slippa gå 400 meter. Och det handlar om att Ts får gå hem från jobbet en timme tidigare om hon har bilen för att hon måste skjutsa bonusen hem och sen hålla barnet sällskap. 

    Jag brukar säga så här:
    Det som påverkar mig får jag bestämma.
    Det som påverkar min sambo får han bestämma
    Och det som påverkar oss bestämmer vi tillsammans.  
  • Ess
    Anonym skrev 2012-10-12 15:13:23 följande:
    Mina bonusbarn ser definitivt inte mig som utomstående. Herregud, vi är verkligen varandras närstående. Hakor skulle tappas i golvet om någon kom till dem och försökte påstå att jag är en utomstående person till deras familj. Och mina bioungar då? Är de också utomstående? För här ser alla barn på varandra som syskon. 

    Hur länge är man förresten utomstående? Vi har ju bott ihop i mängder av år, men det är kanske så för alltid då?
    Hur gör man egentligen för att ta ur barnen deras befängda idé om att jag inte är utomstående och att min man inte är det för mina ungar heller?  

    Visst kan man ha olika relation till samma människa.
    Min mans barn var tonåringar när vi träffades, dom kom vh. Vi har inget gemensamt och vi behandlade varann som man gör med folk man inte direkt känner. Dvs artigt och trevligt.
    Våra små barn ser upp till de stora och gillar dem riktigt mycket, vilket är besvarat. Så dom har en mycket närmre relation än jag och de stora har. Dom klättrar och klänger på dem varje gång dom kommer hit.
  • FrökenKanSjälv

    TS, sälj bilen. Eller se till att ha en klausul i leasingavtalet som säger att bara du får köra bilen.

    Om pappan vill dalta med sitt barn får han väl skaffa en egen bil!

  • Anonym
    Iam skrev 2012-10-12 15:55:55 följande:
    Fast i trådstarten som jag gissar är det du syftar till angående skjutsandet, så handlar det ju om att TS får gå 6 km för att bonus ska slippa gå 400 meter. Och det handlar om att Ts får gå hem från jobbet en timme tidigare om hon har bilen för att hon måste skjutsa bonusen hem och sen hålla barnet sällskap. 

    Jag brukar säga så här:
    Det som påverkar mig får jag bestämma.
    Det som påverkar min sambo får han bestämma
    Och det som påverkar oss bestämmer vi tillsammans.  
    Ja, jag tycker att ts har goda argument för att själv ha bilen. Det är hennes bil, hon har längre avstånd till det hon ska till och hon ska dessutom handla. Utöver det så förväntas hon tydligen också köra barnet trots att hon inte tror på att skjutsa, hämta och lämna ungar med bil. Så i hennes fall håller jag helt med henne angående bilen (och tycker därmed att pappan måste lösa situationen på annat sätt). 

    Jag ville bara också samtidigt lyfta diskussionen med mina egna exempel eftersom det i mitt tycke så ofta rör sig mellan extremer i styvfamiljforumet. Och så blir det ju när det finns de som anser att bonusföräldrar är utomstående och andra som jämställer dem med adoptivföräldrar. Och det finns förstås lika många varianter hos bonusföräldrarna själva, en del tycker sig alltid veta bäst och menar på allvar att bioföräldrarna i varje situation curlar barnen vilket gör bonusföräldrarna konstant förbannade och i behov av att hela tiden inkompetensförklara bioföräldrarna. Sedan finns det ju bonusföräldrar som verkligen värjer sig mot varje sak rörande barnens existens och så allt och alla däremellan. 

    Vad gäller mitt körande av mina ungar så kan man ju på något plan påstå att det påverkar oss, men han får ändå inte bestämma kring det. Precis som jag ju inte får bestämma att jag mycket väl och gärna skulle köra mina bonusbarn. Så riktigt som du ställer upp det tycker jag inte att det är för vår del, men i stora drag tycker jag att det kan vara en bra bas att ha med sig i en nyfamilj. 
  • Anonym
    Ess skrev 2012-10-12 16:00:50 följande:

    Visst kan man ha olika relation till samma människa.
    Min mans barn var tonåringar när vi träffades, dom kom vh. Vi har inget gemensamt och vi behandlade varann som man gör med folk man inte direkt känner. Dvs artigt och trevligt.
    Våra små barn ser upp till de stora och gillar dem riktigt mycket, vilket är besvarat. Så dom har en mycket närmre relation än jag och de stora har. Dom klättrar och klänger på dem varje gång dom kommer hit.
    Jag måste tillstå att jag pinsamt nog inte förstår vad ditt inlägg har med det jag skrev att göra?

    Det låter ju inte konstigt alls om ni har det som ni har det. Men för oss har situationen varit en helt annan och barnen upplever sig som sagt stå mig mycket nära. Jag ville bara att den person som påstod att lam är en utomstående människa i sin familj skulle förklara vad man gör om och när barnen själva inte tycker så. Och gärna också utveckla sitt resonemang exempelvis kring hur länge man kan anses vara en utomstående. 
  • Anonym (oförstående)
    Anonym skrev 2012-10-12 13:25:19 följande:
    Norr om Sthlm. Det är skolans egna regler och de håller stenhårt på det. I mina ögon är det riktigt irriterande eftersom vi bor så att de inte ens behöver gå över en gata utan det är cykelväg hela tiden. 
    Varför kan skolan bestämma det? Och hur ska de driva igenom det? 
  • Knytt
    BioBonus skrev 2012-10-12 14:28:43 följande:
    Men är en bonusförälder som lever tillsammans med barnet lika mycket som du gör en utomstående?

    Och vet du - jag hoppas faktiskt att riktigt utomstående, som lärare, tränare etc hjälper mig att uppfostra mina barn. Att utomstående också vågar säga ifrån om de uppför sig illa. Men vi tycker olika. 
  • Knytt
    Anonym skrev 2012-10-12 14:44:40 följande:
    Intressant att du som utomstående har rätten att bestämma till och med över barnens rum.
    Fast det ÄR inte barnens rum. Det är de vuxnas rum. I de vuxnas hus. Därmed är det de vuxna som bestämmer. 
Svar på tråden detta förb****de daltande