• Anonym (grr)

    detta förb****de daltande

    Jag blir så irriterad på detta förbannade curlande och daltande med bonus snart så jag kräks, det ska skjutsas än hit än dit och klappas i händerna så fort X knyter skosnörena typ...

    X går i 4:an och har således inte skolskjuts längre, att cykla funkade för övrigt en månad sen skulle det plötsligt skjutsas med bil eftersom det var för krångligt att använda vantar eller vad vet jag? (Tilläggas ska att när det börjades cykla så kunde biomamma cykla med och sedan släpa med sig X cykel hem ifall X inte behagade cykla hem)
    Alla andra grannars barn och klasskompisar cyklar/går till skolan tillsammans men nu är det klart X inte har nån att gå med eftersom han sket i dom förut och började åka bil istället.

    Det ska skjutsas till hobbies och aktiviteter och hämtas hos biomamman som bor 400 meter gång/cykelbana från vårt hus och 3 ggr så långt med bil.
    Själv får jag gå kors och tvärs till jobb och träning och annat eftersom den förbannade bil-j****n är upptagen eftersom X ska skjutsas/hämtas någonstans.

    Inte kan X ta sig hem själv från skolan med sin egna nyckel heller och spendera 1 timme själv tills vi kommer från jobbet, nä då ska pappan eller jag åka och hämta i skolan och jobba sista timmen drygt hemifrån?

    Jag har två egna barn som alla har tagit sig hem efter skolan själva sedan de var i 9-årsåldern, de har fått använda sina två ben så långt det går och så även jag.

    Ber om ursäkt för ett barnsligt tjurigt inlägg, men jag var tvungen att pysa ut lite luft Flört
     

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-12 14:57
    Det är ca. 2 km till skolan, om vi nu ska gå in på exakta metrar så är det enligt google maps ganska precis 1,9 km. Nu är X varken gymnasiestuderande eller lever på försörjningsstöd och inte jag heller så det är ganska oväsentligt vad som krävs för busskort för dessa personer.
    Jag passar på att lyssna på en ljudbok mina 6,3 km hem vilket är ganska behagligt och rensar skallen. Vår enda bil är en leasingbil i mitt egna företag, använder den dock ytterst sällan vare sig privat eller i jobbet då det mestadels är min sambo som använder den eftersom även han har svårt att sätta ena foten framför den andra.
    Under vår/sommar och höst så kör jag istället motorcykel vilket är vårt andra fordon, men det fungerar tyvärr inte vintertid. Jag kan förstås köpa en bil till men det skulle vara mer ekonomiskt att istället åka taxi de gånger jag behöver förflytta mig längre än de 6 km som uppenbarligen är försvarbart.

    Då var det löst och jag har luftat klart, tack för att ni tog er tid :)

  • Svar på tråden detta förb****de daltande
  • Anonym
    Iam skrev 2012-10-12 14:35:11 följande:
    Om jag exempelvis anser att barnen ska plocka undan efter sig efter maten, ja då ser jag till att lära dom att göra det. Oavsett om pappa inte håller med. För nu är det så att i vårt hem så lever även jag, och jag tar oftast hand om disken.. Alltså tar jag mig rätten att uppfostra hans barn till att plocka undan efter sig. 
    Likadant är det med städning av deras rum. I sann kvinnoanda är det jag som håller koll på städningen här hemma. Han hjälper till och drar sitt stå till stacken, men han är inte den som ser när det behöver göras... Så.. när barnen behöver städa sina rum, då säger jag ifrån att nu är det dags att städa sina rum.
    Är dom otrevliga och har attityd så säger jag ifrån.
    Slåss dom skickar jag iväg dom till sina rum för att sära på dom.
    Gör dom något riktigt dumt så sätter jag konsekvens på det.
    Jag är en lika stor del och lika vuxen som min sambo, och i vårt hem har jag lika stor rätt att avgöra hur saker ska vara som han har. Om han inte vill leva med mig under premissen att alla är lika viktiga så är han fri att leva med någon som anser att han bestämmer för att han råkar ha barn sen innan. Frågan är om han hittar någon som vill leva i diktatur i sitt eget hem. 
    Intressant att du som utomstående har rätten att bestämma till och med över barnens rum.
  • BioBonus
    Anonym skrev 2012-10-12 14:41:09 följande:
    Plötsligt tänker vi lika. Du menar alltså att föräldrarna bestämmer och att utomstående får ha åsikter, men föräldrarna beslutar om det ska bli så eller inte?!
    Jag menar att utomstående också får uppfostra mina barn utifrån sina egna preferenser utan att kolla med mig först också.
    Om min son sitter med fötterna på sätet på tunnelbanan så hoppas jag att ngn har vett nog att säga till honom att ta ner dem. Om han är uppkäftig i skolan så tar jag för givet att ngn säger till honom att skärpa sig. 
    Om min man har synpunkter på hur jag uppfostrar mina barn så hoppas jag han säger det, och eftersom jag har stort förtroende för honom så lyssnar jag på honom. Om min man tycker att det är viktigt att de plockar undan efter sig hemma, men inte jag, så har han full frihet att uppfostra dem runt det. Det är hans hem och hans regler också. Så nej - vi tänker inte lika. Utomstående får också bestämma regler för mina barn. Regler dom gäller för den situation den utomstående interagerar med mitt barn i. 
  • Iam
    Anonym skrev 2012-10-12 14:44:40 följande:
    Intressant att du som utomstående har rätten att bestämma till och med över barnens rum.
    Jag är inte utomstående, jag är en del av barnens familj. Och på samma sätt som jag respekterar dom, och ser till att dom har ett tryggt och kärleksfullt hem att vara i, så krävs det av dom att dom respekterar mig och den roll jag har i familjen. 
    Nu bestämmer jag inte så mycket över deras rum, mer än att när vi har städdag och hela familjen hjälps åt att städa, så är deras uppgift att städa sitt rum... om nu det var något du ville hänga upp dig på.  
  • BioBonus
    Anonym skrev 2012-10-12 14:44:40 följande:
    Intressant att du som utomstående har rätten att bestämma till och med över barnens rum.
    Du lever i kärnfamilj antar jag? Med tanke på att du kallar bonsuföräldrar som lever med barnen lika mycket som de biologiska föräldrarna som utomstående....
  • Anonym (lisa)
    kitkat skrev 2012-10-12 14:37:23 följande:
    Nja, tycker det är ganska vanligt att det klagas över bonusbarnen och deras relation till sin förälder. Man är helt oförstående och vet bättre.... Jag anser att det allt som oftast handlar om ovan, att ungarna tar utrymme och stjäl tid som de själva vill ha. Man sätter sig själv som "lagboken" och vet bättre hur andra ska vara. Svartsjuka och konkurrens...

    Håller verkligen med dig. Särskilt tydligt är detta när det gäller bonusmammor som inte har barn själva!
  • Iam
    BioBonus skrev 2012-10-12 14:46:58 följande:
    Jag menar att utomstående också får uppfostra mina barn utifrån sina egna preferenser utan att kolla med mig först också.
    Om min son sitter med fötterna på sätet på tunnelbanan så hoppas jag att ngn har vett nog att säga till honom att ta ner dem. Om han är uppkäftig i skolan så tar jag för givet att ngn säger till honom att skärpa sig. 
    Om min man har synpunkter på hur jag uppfostrar mina barn så hoppas jag han säger det, och eftersom jag har stort förtroende för honom så lyssnar jag på honom. Om min man tycker att det är viktigt att de plockar undan efter sig hemma, men inte jag, så har han full frihet att uppfostra dem runt det. Det är hans hem och hans regler också. Så nej - vi tänker inte lika. Utomstående får också bestämma regler för mina barn. Regler dom gäller för den situation den utomstående interagerar med mitt barn i. 
    Kommer ihåg när min lillebror gick i mellanstadiet. Han och några klasskompisar hade betett sig väldigt illa under lektionen och efter flertalet tillsägningar fick fröken nog och tog dom i armen och körde ut dom ur klassrummet. 
    Dom andra killarnas föräldrar anmälde fröken och krävde byte av klass.
    Dom gjorde även det hela till en mediacirkus och lärarinnan fick inte arbeta under utredningen.
    Min mamma däremot köpte en flaska vin, åkte hem till lärarinnan och tackade henne för att hon uppfostrade hennes son när hon själv inte var i närheten och kunde göra det.  
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-10-12 14:44:40 följande:
    Intressant att du som utomstående har rätten att bestämma till och med över barnens rum.



    Hur kan man anses som utomstående när man bor tillsammans?

    I vår familj så är alla lika värda, vare sig man är bio eller bonusbarn. Min sambo säger till mina barn om det är ngt och tvärtom, för oss är det en självklarhet när vi är en familj. Varför ska det vara vi och dom?

    Stora avgörade beslut låter jag naurligtvis sambon ta barnens mamma men hur saker och ting ska fungera hemåt hos oss avgör vi vuxna i familjen.
  • Anonym (grr)
    kitkat skrev 2012-10-12 14:37:23 följande:

    Nja, tycker det är ganska vanligt att det klagas över bonusbarnen och deras relation till sin förälder. Man är helt oförstående och vet bättre.... Jag anser att det allt som oftast handlar om ovan, att ungarna tar utrymme och stjäl tid som de själva vill ha. Man sätter sig själv som "lagboken" och vet bättre hur andra ska vara. Svartsjuka och konkurrens...
    Det kanske är sådana bonusmammor du haft oturen att stöta på, men du kan ju inte dra alla över en kam. 
    Att jag skrev ett surt inlägg för att pysa ut lite missnöje att jag skulle behöva gå hem hade verkligen ingenting med förlorad umgängestid med min sambo att göra. Jag hade vistats precis lika ensam i bilen som jag nu får göra gåendes. Det är fredag och det ska handlas och fixas vilket också underlättar med bil, men "what the hell" det funkar ju ändå, i Afrika får dom ju promenera flera mil för att balansera vatten i en kruka på huvet och det slipper jag ju tack och lov.
    Jag sätter mig inte på några höga hästar och predikar barnuppfostran heller till min sambo, däremot anser jag att hushållets alla barn ska behandlas jämlikt i vårt och deras hem. 
    Angående egentid med barnen så är det uppskattat av oss allihop, både jag med mina barn och min sambo med hans - Är det något som står högst på önskelistan så är det däremot egentid med sig själv!

    Det handlar inte om svartsjuka utan om vanligt sunt förnuft där man inte köper ny bil för 100 000 för att en unge är lat och inte orkar gå. 

     
  • Anonym

    Jag skjutsar mina barn mycket. Min man kör nästan aldrig mina bonusbarn utan önskar att de ska ta sig fram gående, per cykel eller med buss. Han och hans ex-fru har samma inställning, medan jag tycker att jag vill skjutsa. Det vill jag dels för att frigöra tid för barnen som ju behöver tid för studier och dels för att de har aktiviteter som ligger ett stycke undan och som slutar på tider när jag inte är värst intresserad av att ha dem ensamma ute eller på bussar som berusade människor åker med. 

    Jag skulle bli mycket förvånad och ganska irriterad om min man hade synpunkter på den saken.
    Jag föreställer mig också att min man och hans ex-fru skulle bli tämligen häpna om jag ständigt satte mig över deras beslut och idé om att alltid ta sig fram på annat sätt än med bil.

    Jag har egen bil och använder den efter eget huvud. Jag hade gärna kört mina bonusar också, men de delar sina föräldrars uppfattning om hur man bör göra, så det är sällan som jag skjutsar dem någonstans. De tar sig fram för egen maskin. Brukar skämma bort dem på alla upptänkliga andra sätt i stället.  

  • Anonym (1)
    Iam skrev 2012-10-12 14:48:34 följande:
    Jag är inte utomstående, jag är en del av barnens familj. Och på samma sätt som jag respekterar dom, och ser till att dom har ett tryggt och kärleksfullt hem att vara i, så krävs det av dom att dom respekterar mig och den roll jag har i familjen. 

    Nu bestämmer jag inte så mycket över deras rum, mer än att när vi har städdag och hela familjen hjälps åt att städa, så är deras uppgift att städa sitt rum... om nu det var något du ville hänga upp dig på.  

Svar på tråden detta förb****de daltande