Iam

Äldre 17 Oct 17:24

159 svar

Berätta din historia om din strid. Upplys dom som inte vill tro att din sanning existerar!

Det finns ett ämne jag brinner extra starkt för - Barnens rätt till båda sina föräldrar.
Fram tills att jag träffade min sambo visste jag inte att det fanns ett utbrett samhällsproblem som drabbade barn, som förhindrade dessa från att träffa sina pappor. Jag tänkte, som så många andra, att mammor självfallet satte sina barns behov först.
Det sved rejält när jag insåg att så inte alltid är fallet.
Under dom senaste åren har jag engagerat mig i föreningar, forum och bloggar som anammar detta problem...
Vilket problem undrar ni?

Jo, det faktum att det finns mammor som förhindrar sina barn från att ha en relation med sin pappa, och allt för ofta understöds deras agerande av samhället och myndigheter.

Så fort jag tar upp detta i olika trådar dyker det genast in ett gäng mammor som aaaaaldrig hört talas om detta problem, som minsann inte tror på det.. för en mamma skulle aaaaaldrig göra så.... Det är såklart papporna som skiter i sina barn och sen ljuger.

Det är just denna inställning som gör att många många barn går runt med en klump i magen.
Det kan vara för att mamma sagt att pappa inte älskar barnet.
Det kan vara för att barnet inte fått träffa pappa på länge och undrar varför pappa inte älskar det (ovetandes om att pappa ringer varje dag men aldrig får prata med barnet)
Det kan vara för att det hört mamma och pappa bråka om umgänget, och barnet tar på sig skulden för att mamma och pappa bråkar...

Jag kan hålla på i evighet.

Jag säger INTE att majoriteten av mammor förhindrar sina barn ett umgänge med sin pappa.
Men jag säger att allt för många gör det, och det är ett faktum, oavsett om det finns dom av er därute som vägrar ta detta faktum till sig.
Men betänk, när ni vägrar ta in det jag och andra skriver och berättar om... Det är inte oss ni säger emot eller nekar något..
Det är barnen... Som ni så idogt hävdar att ni gör allt för.

Så.. I denna tråd önskar jag att pappor och bonusmammor berättar sin historia. Hur dom fått kämpa för barnens rätt till båda sina föräldrar. ${#emotions_dlg.flower}$

Jag vet ju även att det finns kvinnor på detta forum som tillhör gruppen mammor som förhindrar.. Det är därför det finns trådar som handlar om hur man lurar till sig vårdnad, hur man flyttar utan att pappan får reda på det, hur man kringgår pappors underskrifter eller inblandning..
Nu har ni möjligheten att helt anonymt berätta er historia om ni vågar.

Iam

Äldre 7 Nov 13:46

#91

Anonym (willy) skrev 2012-11-07 13:41:47 följande:

alltså jag har inte bott här länge, men sverige känns som ett bra organiserat och jämställt land...hoppas att fördomar bland tjänstemän inte är så utbredda

annars förstår jag hur du menar, men kanske spelar det nån roll att jag är från söder...för mig är det självklart att jag ska låta mitt barn vara med mamma medans det är så pass litet, och jag ser det som ett helt osjälviskt beslut...jag personligen ser pappas roll vara mycket viktigare när barnet är lite större

men inte alla behöver dela samma åsikt som jag...hur som helst, jag tror att man ska låta experterna bestämma hur det ska gå till och lita på dem att de agerar utifrån barnets bästa...hur mycket fördomar finns det i systemet, vet jag inte :/

Då kan jag bara göra dig uppmärksam på att jo, fördomar bland tjänstemän är precis så utbreda. Och det är där skon klämmer.
Jag kan inte uttala mig för andra länder, men i Sverige kan en mamma inte göra fel.. Hur illa hon än beter sig så har hon oftast samhället och hjälpinsatser på sin sida... Oavsett om barnet far illa.
Så.. i Sverige är det så att om du har låtit barnet få vara med sin mamma när det är litet så kommer det bli svårt för dig att lagligen få vara en del av ditt barns liv när det blir äldre. Oavsett vilka grunder du haft för att ta det beslutet.

Att låta "experter" bestämma tycker jag är galet.
Alla barn är individer och därmed olika. "experter" uttalar sig generellt som om alla barn vore lika.
Det funkar inte.

Brumma

Äldre 7 Nov 13:57

#92

Anonym (willy) skrev 2012-11-07 13:29:44 följande:

att barnet ska prioriteras tycker jag med...det är bara att vi inte anser barn vara beroende av mammor på samma sätt...kanske bäst att låta experterna bestämma min huvudpoäng var att det finns situationer där barnets rätt till båda föräldrar strider mot andra, legitima, rättigheter...t ex föräldrarnas rätt att vägra engagera sig eller rätt att bo var man vill...i fall vv boende inte är möjligt, måste man välja...blir det mamma pga amning eller inte, spelar egentligen ingen roll - någon blir boendeförälder, den andra får vh... men det känns som TS vill begränsa tråden bara till stridande pappors berättelser så det känns artigt att sluta breda ut diskussionen

Fast det är just när mamman använder detta med att barnet har bäst anknytning till sig för att hindra pappan från mer umgänge, tex vv. I vårt fall var det så att mamman var den som flyttade, med dottern. Det är nämligen så att pappan visserligen skall skriva på papper vid flytt (gemensam vårdnad), men det går att flytta ändå... Mamman här gav helt enkelt pappan ett val - antingen flyttar hon sju mil eller femtio... Antar att du där menar att mamman har rätt att bosätta sig var hon vill, enligt vad du skriver ovan - vilket innebär att mamman då har rätt att omöjliggöra vv boende i framtiden...

Anonym (thess)

Äldre 7 Nov 14:02

#93

Håller helt med Iam. Vid senaste vårdnadstvisten fick min man råd av sin advokat och familjerätt att gå med på vh för att inte bli av med vårdnaden helt. Ingen av dessa var det minsta intresserad av att lägga upp våra bevis mot biomamman. Vi har skrivit ner umgänges sabotage, vi har kvar brev och sms osv. Min man svalde allt de sa för rädsla av att bli av med vårdnaden. Enligt advokaten var barnet nu så gammalt och söner behöver fadersgestallt. Låt mamman ha barnet så ska ni se att barnet själv slutar att hänga i mammas kjol. Okej, min man gick med på vh. Barnet önskade vv men tingsrätten ville bara vh hos någon av föräldrarna då det var tvist nr 2. Tjänstemännen,experterna,advokaten rådde min man att ge med sig som sagt vad. Vad har hänt? Barnet hänger mer fast i kjolen än vad denne någonsin gjort. Allt detta på grund av tips från experter. Med facit i hand skulle min man ha krigat vidare, Hade han minst vårdnaden? Nej tror inte det.. Bara ett falsk argument till mammans fördel. Hon var bråkstaken men vann hela skiten! För mig är detta helt otroligt...

Anonym (Mamman)

Äldre 7 Nov 14:05

#94

Iam skrev 2012-11-07 13:10:29 följande:

Det är inte alltid glasklart, och det finns många idioter till pappor.
Men det är inte det som är problemet som jag vill belysa i tråden.
Det jag vill belysa är just det som du uttrycker.. Att när man tar pappor i försvar så får man alltid höra att det finns två sidor och den och den pappan har minsann gjort både det ena och det andra.. ursäkter ursäkter ursäkter till varför man ska misstro pappan och tro gott om mamman.
Men när man ifrågasätter en pappa så är det sällan någon som ifrågasätter mammans syn på det hela.

Samhället är helt enkelt uppbyggt så att folk ställer sig på mammans sida per automatik, och pappan blir i princip omyndigförklarad som förälder. Detta även om det faktiskt är mamman som är idiot och pappan som är världens bästa pappa.
Det är helt enkelt så att det faktiskt finns situationer och tillfällen då det är enbart och endast mamman som är idiot och pappan har ingen skuld. Men det är det ingen som vill tro på. Det är problemet.

Jag måste faktiskt tycka att det är tvärtom eller så har jag bara mött på de som är jämställda, barnmorskan tjatade om att barnet har rätt till sin pappa, när jag varit på Familjerätten så är det alltid ursäktat om mitt ex vägrar komma eller glömmer bort. Tycker jag mött personer inom myndigheterna som är både och som vägrar godkänna att pappan har rätt till barnet eller där de tycker att jag måste göra något fel då pappan inte är närvarande. Jag tror problemet ligger i att vi lägger titel Mamma/ pappa på en sak som borde vara så enkel som en förälder och det är vad den gör som gör att den är en förälder inget som har med det biologiska att göra.

Samma med att jag tycker Pappan i sin tur får beskydd från samhället att det är ingen fara att han inte har umgänge trots att jag verkligen önskar och kämpar med det. De brukar säga att ja men det är svårt att knyta an till ett litet barn han kommer tillbaka när barnet är äldre och kan åka på nöjesparker/spela fotboll osv.
Jag har mött på föräldrar av båda kön som är otroligt duktiga.

Iam

Äldre 7 Nov 14:11

#95

Anonym (Mamman) skrev 2012-11-07 14:05:24 följande:

Jag måste faktiskt tycka att det är tvärtom eller så har jag bara mött på de som är jämställda, barnmorskan tjatade om att barnet har rätt till sin pappa, när jag varit på Familjerätten så är det alltid ursäktat om mitt ex vägrar komma eller glömmer bort. Tycker jag mött personer inom myndigheterna som är både och som vägrar godkänna att pappan har rätt till barnet eller där de tycker att jag måste göra något fel då pappan inte är närvarande. Jag tror problemet ligger i att vi lägger titel Mamma/ pappa på en sak som borde vara så enkel som en förälder och det är vad den gör som gör att den är en förälder inget som har med det biologiska att göra.

Samma med att jag tycker Pappan i sin tur får beskydd från samhället att det är ingen fara att han inte har umgänge trots att jag verkligen önskar och kämpar med det. De brukar säga att ja men det är svårt att knyta an till ett litet barn han kommer tillbaka när barnet är äldre och kan åka på nöjesparker/spela fotboll osv.
Jag har mött på föräldrar av båda kön som är otroligt duktiga.

Håller med dig i det du skriver:
Jag tror problemet ligger i att vi lägger titel Mamma/ pappa på en sak som borde vara så enkel som en förälder och det är vad den gör som gör att den är en förälder inget som har med det biologiska att göra.

En förälder är en förälder, oavsett kön, men inte oavsett handling.

Anonym (willy)

Äldre 7 Nov 14:17

#96

Iam skrev 2012-11-07 13:33:43 följande:

Fast du (och vi som sett dig i andra trådar vet ju att du tycker att ditt bonusbarn har det bäst hos dig och sin mamma och att du har issues med svartsjuka inför barnets pappa) bekräftar ju det som tråden står för. Det är bättre att exemeplvis du och mamman får som ni vill och kan flytta, än att barnet har en bra relation till sin pappa.

tyvärr har vi aldrig kommit till den bästa fungerande lösningen i den där tråden eftersom många var upptagna med att svartmåla mig för jag vill flytta, vilket är min rättighet...

issues med svartsjuka har jag, men inte så pass starkt att jag inte kan prata civiliserat med mannen...däremot är våran relation inte redo för närmare kontakt med varandra...mestdels för mammas skull...det är en stor fråga om han har lust att umgås heller...jag tycker att jag bara erkänner nåt som är helt normalt och vanligt

mamma och jag kommer ha egen familj, och klart att det är smartare att flytta tillsammans än att förstöra en familj till...

så, om vi flyttar, frågan är vad som är bäst för bonusbarnet...vh helg går inte längre, men kanske en längre helg i månad plus lov...vi står för resan tex helt och hålet och pappan (om han är engagerad) tar lediga dagar för att umgås mer...att ta barnet bort från det som har blivit hennes familj och byta både omgivning och familj bara för att straffa mamman som vill flytta är bara dumt...bättre för barnet att åtminståne stanna i samma familj tycker jag

ja, ja vet...du skulle sätta bonusens intressen främför alla andras och inte flytta bara för att behålla status quo...jag tycker att en familj måste agera tillsammans och kompromiss ska innefatta alla - bonus inklusive...4 dagar i månad i genomsnitt är fortfarande möjliga, krävs bara engagemang från pappan....fördel är att det blir bättre ekonomiskt för alla, och ja - jag får ha min karriär, vilket är ingen dålig grej

Labolina

Äldre 7 Nov 14:26

#97

Iam skrev 2012-11-07 13:10:29 följande:

Det är inte alltid glasklart, och det finns många idioter till pappor. Men det är inte det som är problemet som jag vill belysa i tråden. Det jag vill belysa är just det som du uttrycker.. Att när man tar pappor i försvar så får man alltid höra att det finns två sidor och den och den pappan har minsann gjort både det ena och det andra.. ursäkter ursäkter ursäkter till varför man ska misstro pappan och tro gott om mamman. Men när man ifrågasätter en pappa så är det sällan någon som ifrågasätter mammans syn på det hela. Samhället är helt enkelt uppbyggt så att folk ställer sig på mammans sida per automatik, och pappan blir i princip omyndigförklarad som förälder. Detta även om det faktiskt är mamman som är idiot och pappan som är världens bästa pappa. Det är helt enkelt så att det faktiskt finns situationer och tillfällen då det är enbart och endast mamman som är idiot och pappan har ingen skuld. Men det är det ingen som vill tro på. Det är problemet.

Tycker du har fel i lite av just i detta. Det ställs så mkt högre krav på mammor än på pappor i samhället. En mamma som väljer varannan helg ses som en outcast i samhället medans det inte alls är samma för pappor. Då finns det 1000 förklaringar och han är minsann en fantastisk pappa ändå. Gör en mamma det valet tros hon vara heroinist el liknande.... Men, det var OT för din tråd. Jag läser vad du skriver i den här tråden men vill bara flika in att ur mitt perspektiv är det lite tvärtom i Sverige. Barnen har rätt till båda föräldrar och även om en är uppenbart olämplig (pga bla barnmisshandel) så likväl blir vårdnaden gemensam. Så för mig är det det stora problemet vad gäller vårdnadstvister. Att många kvinnor är dumma i huvudet betvivlar jag ej, de är människor de med, alla blir inte fantastiska pga att de fött barn.

Anonym (willy)

Äldre 7 Nov 14:27

#98

Iam skrev 2012-11-07 13:46:46 följande:

Att låta "experter" bestämma tycker jag är galet.
Alla barn är individer och därmed olika. "experter" uttalar sig generellt som om alla barn vore lika.
Det funkar inte.

vem tycker du ska bestämma då, om inte experterna?

svara mig en sak - skulle du lagligt förbjuda föräldrarna att flytta? för det är den enda lösningen för att alltid möjliggöra vv boende

Anonym (willy)

Äldre 7 Nov 14:32

#99

Brumma skrev 2012-11-07 13:57:17 följande:

Fast det är just när mamman använder detta med att barnet har bäst anknytning till sig för att hindra pappan från mer umgänge, tex vv. I vårt fall var det så att mamman var den som flyttade, med dottern. Det är nämligen så att pappan visserligen skall skriva på papper vid flytt (gemensam vårdnad), men det går att flytta ändå... Mamman här gav helt enkelt pappan ett val - antingen flyttar hon sju mil eller femtio... Antar att du där menar att mamman har rätt att bosätta sig var hon vill, enligt vad du skriver ovan - vilket innebär att mamman då har rätt att omöjliggöra vv boende i framtiden...

klart att mamman har rätt att bosätta sig var hon vill...frågan är då - vad som är bäst för barnet...blir det så att det bästa för barnet är att stanna med mamman, då finns det inte mycket att göra - pappan kan antigen flytta efter mamma eller gilla läget...så är det bara när människor separeras

Brumma

Äldre 7 Nov 14:59

#100

Anonym (willy) skrev 2012-11-07 14:32:20 följande:

klart att mamman har rätt att bosätta sig var hon vill...frågan är då - vad som är bäst för barnet...blir det så att det bästa för barnet är att stanna med mamman, då finns det inte mycket att göra - pappan kan antigen flytta efter mamma eller gilla läget...så är det bara när människor separeras

Nej, jag tycker faktiskt inte man har rätt att ta det beslutet för barnet. Vill man flytta så långt att vv eller liknande inte fungerar så får man flytta utan barnet. Då avstår man isåfall från att ha barnet boende hos sig. Man tvingar inte en den andre föräldern att avstå, eller lägger det valet på ett barn. Det är heller inte alltid möjligt att flytta efter, min man hade inget körkort och mamman flyttade till en ort med väldigt dåliga kommunikationer. Med det arbete han hade fanns ingen möjlighet att ta sig till jobbet om han flyttat efter. Men oavsett så är det inte mammans beslut att ta. Jag kommer ihåg tråden du skrev i, och jag måste erkänna att jag tycker du tänker extremt själviskt och visar oerhört lite förståelse för ngt annat än att sätta din egen vilja framför barnets bästa. Du vänder och vrider på allt för att det skall passa dina syften och tror antagligen på att det du vill är det bästa för barnet...

Berätta din historia om din strid. Upplys dom som inte vill tro att din sanning existerar!

INNEHÅLL