• Iam

    Berätta din historia om din strid. Upplys dom som inte vill tro att din sanning existerar!

    Det finns ett ämne jag brinner extra starkt för - Barnens rätt till båda sina föräldrar. 
    Fram tills att jag träffade min sambo visste jag inte att det fanns ett utbrett samhällsproblem som drabbade barn, som förhindrade dessa från att träffa sina pappor. Jag tänkte, som så många andra, att mammor självfallet satte sina barns behov först. 
    Det sved rejält när jag insåg att så inte alltid är fallet.
    Under dom senaste åren har jag engagerat mig i föreningar, forum och bloggar som anammar detta problem...
    Vilket problem undrar ni?

    Jo, det faktum att det finns mammor som förhindrar sina barn från att ha en relation med sin pappa, och allt för ofta understöds deras agerande av samhället och myndigheter.

    Så fort jag tar upp detta i olika trådar dyker det genast in ett gäng mammor som aaaaaldrig hört talas om detta problem, som minsann inte tror på det.. för en mamma skulle aaaaaldrig göra så.... Det är såklart papporna som skiter i sina barn och sen ljuger.

    Det är just denna inställning som gör att många många barn går runt med en klump i magen.
    Det kan vara för att mamma sagt att pappa inte älskar barnet.
    Det kan vara för att barnet inte fått träffa pappa på länge och undrar varför pappa inte älskar det (ovetandes om att pappa ringer varje dag men aldrig får prata med barnet)
    Det kan vara för att det hört mamma och pappa bråka om umgänget, och barnet tar på sig skulden för att mamma och pappa bråkar...

    Jag kan hålla på i evighet.

    Jag säger INTE att majoriteten av mammor förhindrar sina barn ett umgänge med sin pappa.
    Men jag säger att allt för många gör det, och det är ett faktum, oavsett om det finns dom av er därute som vägrar ta detta faktum till sig.
    Men betänk, när ni vägrar ta in det jag och andra skriver och berättar om... Det är inte oss ni säger emot eller nekar något..
    Det är barnen... Som ni så idogt hävdar att ni gör allt för.

    Så.. I denna tråd önskar jag att pappor och bonusmammor berättar sin historia. Hur dom fått kämpa för barnens rätt till båda sina föräldrar. {#emotions_dlg.flower}

    Jag vet ju även att det finns kvinnor på detta forum som tillhör gruppen mammor som förhindrar.. Det är därför det finns trådar som handlar om hur man lurar till sig vårdnad, hur man flyttar utan att pappan får reda på det, hur man kringgår pappors underskrifter eller inblandning.. 
    Nu har ni möjligheten att helt anonymt berätta er historia om ni vågar.  

  • Svar på tråden Berätta din historia om din strid. Upplys dom som inte vill tro att din sanning existerar!
  • Labolina
    Anonym (willy) skrev 2012-11-07 14:32:20 följande:
    klart att mamman har rätt att bosätta sig var hon vill...frågan är då - vad som är bäst för barnet...blir det så att det bästa för barnet är att stanna med mamman, då finns det inte mycket att göra - pappan kan antigen flytta efter mamma eller gilla läget...så är det bara när människor separeras

    Håller inte alls med! Har man barn tillsammans så har man. Att man måste bo nära varandra tills barnen gått ut gymnasiet är för mig en självklarhet (om det nu ej krävs skyddat boende el dyl).
  • Anonym (willy)
    Brumma skrev 2012-11-07 14:59:04 följande:

    Nej, jag tycker faktiskt inte man har rätt att ta det beslutet för barnet. Vill man flytta så långt att vv eller liknande inte fungerar så får man flytta utan barnet. Då avstår man isåfall från att ha barnet boende hos sig. Man tvingar inte en den andre föräldern att avstå, eller lägger det valet på ett barn. Det är heller inte alltid möjligt att flytta efter, min man hade inget körkort och mamman flyttade till en ort med väldigt dåliga kommunikationer. Med det arbete han hade fanns ingen möjlighet att ta sig till jobbet om han flyttat efter. Men oavsett så är det inte mammans beslut att ta. Jag kommer ihåg tråden du skrev i, och jag måste erkänna att jag tycker du tänker extremt själviskt och visar oerhört lite förståelse för ngt annat än att sätta din egen vilja framför barnets bästa. Du vänder och vrider på allt för att det skall passa dina syften och tror antagligen på att det du vill är det bästa för barnet...
    nej, mamman har inte rätt att ta beslutet för barnet, men har rätt att ta beslutet för sig själv och sen uppstår frågan vad man gör med barnet...så funkar det

    ibland är det för barnets bästa att lämna barnet hos den andre föräldern, men behöver inte vara...och jag tycker att man ska absolut inre resonera "jävla mamman vill flytta, nu ska vi ta barnet ifrån henne för att straffa henne hahaha"...nej, man ska sätta sig och bestämma lugnt vad är det bästa för barnet vid det läget

    trots naturligt, så är det ingen ide för förloraren att vara sur, utan man ska göra det bästa av situationen man kan...vh plus lov är inte så lite om man engagerar sig...dela kostnader för resor, se till att de blir av...och kanske i framtiden kommer barnet vilja flytta till den andra föräldern...DET kallas kompromiss för barnets bästa och inte att bestämma var en annan vuxen människa ska bo


  • Anonym (willy)
    Labolina skrev 2012-11-07 15:05:39 följande:

    Håller inte alls med! Har man barn tillsammans så har man. Att man måste bo nära varandra tills barnen gått ut gymnasiet är för mig en självklarhet (om det nu ej krävs skyddat boende el dyl).
    det är vad du tycker men lagligt sett man får flytta var man vill
  • Iam
    Anonym (willy) skrev 2012-11-07 15:17:02 följande:
    nej, mamman har inte rätt att ta beslutet för barnet, men har rätt att ta beslutet för sig själv och sen uppstår frågan vad man gör med barnet...så funkar det

    ibland är det för barnets bästa att lämna barnet hos den andre föräldern, men behöver inte vara...och jag tycker att man ska absolut inre resonera "jävla mamman vill flytta, nu ska vi ta barnet ifrån henne för att straffa henne hahaha"...nej, man ska sätta sig och bestämma lugnt vad är det bästa för barnet vid det läget

    trots naturligt, så är det ingen ide för förloraren att vara sur, utan man ska göra det bästa av situationen man kan...vh plus lov är inte så lite om man engagerar sig...dela kostnader för resor, se till att de blir av...och kanske i framtiden kommer barnet vilja flytta till den andra föräldern...DET kallas kompromiss för barnets bästa och inte att bestämma var en annan vuxen människa ska bo


    Jag är ledsen, men det är svårt att ta dina ord på allvar då du inte har någon som helst erfarenhet av att tappa kontakten med ett barn. 
    På dig låter det som att det är en piss i Nilen och att det är gott nog att träffa sitt barn några dagar på ett lov. Eller att det är gott nog för ett barn att kunna bygga en vettig relation till en förälder på några ynka dagar om året. Det tyder på att du inte bara brister i erfarenhet utan även i kunnande om hur barn faktiskt fungerar.

    Du är en egoist och väljer att sänka ett barn i din vilja att ha det exakt som du vill ha det.
    Att mamman ställer upp på detta kan jag bara inte förstå.. eller det är egentligen ett ypperligt tecken på att det jag skriver i tråden faktiskt är ett problem.

    Den dag du själv har barn och blir berövad din kontakt och din relation med detta barn, återkom då gärna och ät upp dina ord.. så kan vi med erfarenhet sen stötta och hjälpa dig i din och ditt barns rätt till en relation.  
  • Iam
    Labolina skrev 2012-11-07 14:26:40 följande:

    Tycker du har fel i lite av just i detta. Det ställs så mkt högre krav på mammor än på pappor i samhället. En mamma som väljer varannan helg ses som en outcast i samhället medans det inte alls är samma för pappor. Då finns det 1000 förklaringar och han är minsann en fantastisk pappa ändå. Gör en mamma det valet tros hon vara heroinist el liknande.... Men, det var OT för din tråd. Jag läser vad du skriver i den här tråden men vill bara flika in att ur mitt perspektiv är det lite tvärtom i Sverige. Barnen har rätt till båda föräldrar och även om en är uppenbart olämplig (pga bla barnmisshandel) så likväl blir vårdnaden gemensam. Så för mig är det det stora problemet vad gäller vårdnadstvister. Att många kvinnor är dumma i huvudet betvivlar jag ej, de är människor de med, alla blir inte fantastiska pga att de fött barn.
    Ur mitt perspektiv är det du beskriver oxå ett problem som faktiskt går hand i hand med det jag beskriver. 
    Dvs att pappan inte är så viktig och därför är minsta lilla insats från hans sida mest en bonus. Mamman är en självklar förälder, det är inte pappan.  
  • Brumma
    Iam skrev 2012-11-07 15:24:59 följande:
    Jag är ledsen, men det är svårt att ta dina ord på allvar då du inte har någon som helst erfarenhet av att tappa kontakten med ett barn.  På dig låter det som att det är en piss i Nilen och att det är gott nog att träffa sitt barn några dagar på ett lov. Eller att det är gott nog för ett barn att kunna bygga en vettig relation till en förälder på några ynka dagar om året. Det tyder på att du inte bara brister i erfarenhet utan även i kunnande om hur barn faktiskt fungerar. Du är en egoist och väljer att sänka ett barn i din vilja att ha det exakt som du vill ha det. Att mamman ställer upp på detta kan jag bara inte förstå.. eller det är egentligen ett ypperligt tecken på att det jag skriver i tråden faktiskt är ett problem. Den dag du själv har barn och blir berövad din kontakt och din relation med detta barn, återkom då gärna och ät upp dina ord.. så kan vi med erfarenhet sen stötta och hjälpa dig i din och ditt barns rätt till en relation.  

  • Brumma
    Anonym (willy) skrev 2012-11-07 15:20:10 följande:
    det är vad du tycker men lagligt sett man får flytta var man vill

    Lägg ner "vad som är lagligt" kortet... Det är också lagligt att ignorera ngn som ligger döende på gatan, men det är inte moraliskt rätt för det...
  • BioBonus

    Jag kan i alla fall glädjande berätta att min makes kamp, eller en stor del av den, nu verkar vara avklarad och "vunnen". Det är nu växelvis boende, med varannat lov, varannan storhelg och reglerade semesterveckor. Allt i ett avtal. Och nej - han har inte kämpat mot mamman, han har kämpat för sin dotter. Och detta har soc, FR och TR sett och på punkt efter punkt gett honom "rätt". 
    Det är inte alltid mamman som sitter inne med sanningen. Det finns de som lyssnar på pappan också. Tack och lov.

    (Det känns fel att skriva vinst och rätt, men jag vet inte hur jag ska uttrycka det annars, men jag tror ni förstår ...)

  • Anonym (willy)
    Iam skrev 2012-11-07 15:24:59 följande:
    Jag är ledsen, men det är svårt att ta dina ord på allvar då du inte har någon som helst erfarenhet av att tappa kontakten med ett barn. 
    På dig låter det som att det är en piss i Nilen och att det är gott nog att träffa sitt barn några dagar på ett lov. Eller att det är gott nog för ett barn att kunna bygga en vettig relation till en förälder på några ynka dagar om året. Det tyder på att du inte bara brister i erfarenhet utan även i kunnande om hur barn faktiskt fungerar.

    Du är en egoist och väljer att sänka ett barn i din vilja att ha det exakt som du vill ha det.
    Att mamman ställer upp på detta kan jag bara inte förstå.. eller det är egentligen ett ypperligt tecken på att det jag skriver i tråden faktiskt är ett problem.

    Den dag du själv har barn och blir berövad din kontakt och din relation med detta barn, återkom då gärna och ät upp dina ord.. så kan vi med erfarenhet sen stötta och hjälpa dig i din och ditt barns rätt till en relation.  
    eller så har jag bara annorlunda erfarenheter...min sambos ex är oengagerad, accepterar vh utan problem och det har alltid varit så...jag vet inte hur jag skulle känna mig om han verkligen var ledsen för att han träffar barnet så lite...kanske skulle jag fatta samma beslut, det skulle bara vara tuffare...just nu är det mer eller mindre klockrent

    troligtvis sympatiserar du med din make och ser alla situationer genom hans ögon...han fick kämpa, och i stället för att begränsa problemet på vad det egentligen är - en irrationel mamma, så höjer du det till en större moralisk höjd....då blir det inte längre bara ni emot henne, utan det din kamp för "barnets bästa"...du, som egentligen inte har någon juridisk rätt till barnet - kämpar för barnet

    du tycker att jag är den värsta egoisten för att jag vägrar alltid bo på samma plats för att min partner har ett barn sen tidigare och vill sätta mig vid bord och komma fram till en fungerande umgängesavtal? fajn, ja kan leva med det
  • Anonym (willy)
    Brumma skrev 2012-11-07 15:33:59 följande:

    Lägg ner "vad som är lagligt" kortet... Det är också lagligt att ignorera ngn som ligger döende på gatan, men det är inte moraliskt rätt för det...
    om situationen var tvärtom - din man var tvungen att flytta och fick barnet för att det ansågs vara det bästa, skulle du insistera att ni stannar kvar då?
Svar på tråden Berätta din historia om din strid. Upplys dom som inte vill tro att din sanning existerar!