Berätta din historia om din strid. Upplys dom som inte vill tro att din sanning existerar!

Jag har aldrig förstått varför, och tro mig, jag har försökt lista ut det. Men det finns ingen logik eller rim och reson i det hela. 

Det är långt ifrån alla barn som mår bra av att vara "hemlösa" d.v.s. bollas fram och tillbaka mellan olika hem, ingen vuxen människa skulle vilja ha det som dagens stackars skilsmässobarn som känner sig helt rotlösa .
Varför kan ingen inse att barn och ungdomars växande psykiska ohälsa faktiskt många gånger bottnar i denna rotlösa känsla, att inte passa in någonstans, att behöva byta umgängeskrets varannan vecka för att vi vuxna bestämt så, byta garderob och många gånger byta bort tryggheten i ett hem för att må ordentligt dåligt varannan vecka.
Varför skall barn tvingas till ett leverne som vi vuxna aldrig skulle finna oss i?
Pressa inte så förbaskat för att det promt skall vara varannan veckas boende, försök hellre att med näbbar och klor få till ett fungerande umgänge med den andre föräldern om så bara dagumgänge tills barnen själva efterfrågar något annat.

Alla barn mår inte bra att flytta mellan 2 hem.

Alla föräldrar bor inte kvar på samma ort efter separation bor man i en storstad kanske man bor kvar men bor man i ett litet samhälle som inte båda har anknytning till stannar man inte kvar när relationen spricker utan söker sig närmare sin släkt eller sin vänkrets.

Många har träffats kanske på en studieort och efter studier flyttat dit den som får "bäst" jobb fått anställning medan den andra parten tagit vilket jobb som helst, vid separation kan den andra vilja skaffa sig ett jobb den vill ha som kanske inte finns på orten. 

Ingen säger att varannan vecka alltid är bra. Men det är heller inte alltid det sämsta alternativet. Alla barn mår inte dåligt av att ha två hem, två familjer. Tvärtom - många barn vill ha båda sina föräldrar lika närvarande och då är vv ett bra alternativ. Det är ju inte som att de som har vv har vattentäta skott mellan liven - barnen har samma skola oftast (dvs samma umgängeskrets), samma aktiviteter (om båda föräldrarna tar sitt ansvar där) etc etc. Det handlar ju mycket om hur man som förälder hanterar situationen.  
I perioder har mina barn "tvingats" bo heltid hos en av oss med vh hos den andre (pga uppdrag utomlands - inte för att vi har slagits om dem...), och de har längtat tills de perioderna är över. De vill inte bo så. De vill ha oss båda lika mycket... 
Lika många verkligheter och lösningar och sanningar som det finns individer. 

Så det är ok att flytta med barnet för att man vill? Så att man omöjliggör vv boende i framtiden? Eller t.o.m försvårar minsta lilla umgänge? Om man som mamma vill flytta så skall pappan bara acceptera? Isåfall tycker jag man får flytta och lämna barnet hos den förälder som bor kvar.. Så får man som flyttande förälder bli umgängesförälder..

När min sambo separerade med mamman till sitt barn som då var 1 år så vägrade mamman vv umgänge utan max varannan helg. Som 1 åring är det oftast (alltid ?) bättre med ett boende.
Men när barnet blev äldre och sambon ville ha vv vägrade mamman totalt med förklaringen att pappan inte är en bra pappa, att barnet är van med boendet, att pappan inte bryr sig om sitt barn m.m m.m.

Pappan vägrade acceptera detta och började kämpa för sitt barn. Det blev många samtal med familjerätt, mkt bråkande m.m.   

Till slut "vann" han över mamman och barnet har bott vv sen dess.

När jag träffade sambon hade han som sagt sitt barn vv, men om han bara haft varannan helg umgänge trots att jag vet att han skulle kunna ha sitt barn mer, så hade jag inte inlett en relation med honom.
Jag hade sett honom som en flat och oengarerad förälder och det är fruktansvärt oattraktivt tycker jag.     

Jag känner så mycket med er pappor som verkligen VILL ha era barn för att ta hand om, dela aktiviteter och engagera er med att vara en sund förälder..!! Ett HURRA rop till er alla  
Nu sitter jag i exakt samma situation fast i motsats, där pappan tar dottern ifrån mig och det är en annan tråd- jag vet.. MEN frågan är: Vad gör man? Hur orkar man? Hur ska man få samhället att tro på en när man blir smutskastad? Även i dom fallen där barnet tar sida emot en pga att barnet har blivit så negativt påverkad under en längre tid?
Kan väl tillägga att det känns lite ledsamt när man måste genus bestämma en tråd för detta är lika för både män/kvinnor när den andra föräldern väljer att ta ett barn ifrån den andra som är en kärleksfull & engagerad förälder men måste kämpa för sin vilja att ha sitt barn och det viktigaste: Barnets rätt till BÅDA föräldrarna!
  
 

Det många inte förstår är att det ibland ligger en oerhörd påverkan från mamman bakom att barnet inte "vill" åka till sin pappa. 

Min man och jag blev ett par för tio år sedan. Han har två pojkar som var 2 och 4 år när i flyttade ihop. Mina barn var då 4, 9 och 10 år. Mina bodde vv och det fungerade utmärkt.  

Mamman till min mans pojkar var boförälder den första tiden för att min man jobbade mycket och hon var arbetslös. Han hade barnen varannan helg och betalade mer pengar än han var tvungen till mamman för att hjälpa till ekonomiskt.
När barnen blev större, runt 4 och 6 år så talade de om att de ville bo mer hos pappan, som nu hade flyttat närmre, och till ett större hus. Mamman sade: kommer inte att hända! Ingen förklaring varför, sade bara tvärt nej trots barnens egen önskan.

Sedan dess har allt agerande från mamman gått ut på att barnen skall tycka synd om henne och vara rädd för sin pappa.

När dom inte lyder henne hotar hon att ringa pappan och har vid tillfälle ringt pappan och bett honom hämta äldste sonen för att han vägrade gå och lägga sig. När pappan kom dit hade hon talat om för barnet att pappan var jättearg och säkert skulle slå barnet när han kom och hämtade honom (vilket ALDRIG har skett) och barnet var hysteriskt när pappan kom och skulle hämta kl 22.30 på kvällen. Han åkte hem igen utan barnet, men nu lydde barnet mamma och gick och lade sig ett tag framöver....(Detta har den andre sonen berättat, och enligt honom hotar mamman fortfarande den äldre sonen att ringa pappan)

När barnen skall till pappan på umgänge bokar mamman in övernattning med kompisar, besök hos morföräldrar, biobesök eller annat som barnen gärna vill vara med på och detta trots att det finns domstolsbeslut på umgänget.  Vilket medför att dom inte vill åka till pappan för det andra är roligare.

När dom väl kommer till pappan skickar mamman extrema mängder sms till barnen och hetsar dem om när dom kommer hem, vad dom gör, att deras katt jamar efter dem och saknar dem, att hon är så ensam utan dem etc etc. Det finna dokumenterat att hon skickat drygt 300 sådana sms till ett av barnen under en 6 dagars period då sonen var med pappans familj på Kolmården.    

Vid tillfälle när barnen varit hos sin pappa låg båda barnen och grät i sina sängar på kvällen och när dom tillfrågades vad som var fel berättade dom att dom kände sig så taskiga som var hos pappan för mamman var minsann så ensam hemma för hon hade berättat att hon hade bara barnen som brydde sig om henne, dom var hennes enda vänner och utan dom klarade hon sig inte. 

Jag kan inte förstå hur man kan bete sig på detta sättet mot sina barn av det enda skälet att man är rädd för att barnen skall tycka mer om sin pappa än om mamman. Hur kan man skapa en sådan ångest i sina barn för att utesluta pappan ur deras liv och ändå anse att man är en bra mamma?   

Detta har nu pågått i tio år och den äldste sonen är 14, skolkar mer än 60% av tiden och väger mer än dubbelt så mycket som han skall för mamman vill inte tvinga honom göra saker för då tycker han inte lika mycket om henne. Han behöver inte röra på sig och äter pizza och dricker läsk dagligen. Sonen har glasögon som pappan skaffade honom eftersom han inte kunde läsa från en tidning men mamman tycker inte han skall ha glasögon för då kan han bli retad i skola. Så då går sonen inte i skolan för han ser ändå inte vad han läser i skolböckerna.   Mamman tycker att pappan inte engagerar sig men pappan får inte lov att hämta sonen för att ta honom till skolan.

Yngste sonen har fått diabetes, men mamman vill inte tvinga honom att äta nyttigt eller röra på sig, av samma anledning, så när han är hos henne pendlar blodsockernivåerna rejält men hon menar att hon gör sitt bästa.
Hos pappan ligger dom mer jämnt men mamman hävdar ändå att pappan inte bryr sig om sonens sjukdom eftersom han pga av arbete inte alltid kan delta på sjukhusbesök.  

Hur skall man som pappa vinna i ett sådant här läge? Mamman har gjort allt för att motarbeta pappan och hindra barnen från ett bra liv, men ändå får hon fortsätta vara boendeförälder och pappan uppmanas engagera sig mer! Men när han engagerar sig säger mamman att han är aggressiv och kör över henne.
Det går inte att vinna! Hade pappan agerat som mamman gjort hade vårdnaden omedelbart flyttats till mamman men när det är mamman som agerar så här säger man bara att hon gör sitt bästa och låter barnen fortsätta må dåligt. Kan inte förstå varför.....   

     

       

I vårt fall fick bonusen efter några års tjafs flytta hit till sin pappa då biomamman vägrade låta pappan träffa sitt barn. Barnet byggde under denna tid upp en slags skräck för att möta oss; var livrädd att mamman skulle se/få reda på att barnet hälsat eller dylikt. Barnet gömde sig för oss när vi såg det vara ute och cykla etcetera efter ungefär ett par månaders undanhållande; helt ifrån sig av skräck. 

Vägen fram till nu har kantats av otaliga besök på FR (flertalet inställda av biomamman), flera svängar i TR och en massa annat krafs som inte gör sig väl i skrift.

Fruktansvärt iallafall att bli utpekad som än det ena och än det andra.
Tyvärr var det bions, och hennes sambos/män, eget liv som målades upp i alla anklagelser mot oss vilket vi faktiskt inte hade en aning om förrän det nystades upp i vårdnadsutredningen.

Bonusens mamma miste vårdnaden och har nu umgänget. 

Tyvärr har smutskastningen fortsatt och det är inte så kul förstås. Däremot har vi nu mer insikt i vad som orsakar beteendet hos biomamman och försöker att inte fästa oss vid det, däremot svårt för barnet att särskilja verklighet från fiktion. 

BArnet verkar ändå må ganska bra fast vi känner att detta inte är det ultimata p g a mammans uppenbara brist på insyn och förstånd när det gäller hennes syn på oss. Barnet påverkas naturligtvis. Vi vet inte hur vi ska göra men tror inte det skulle bli bättre med ex vis mindre umgänge alternativt umgänge under bevakning (som har varit uppe som ett alternativ) eftersom barnet naturligtvis vill träffa sin mamma. 

Det är inte lätt att vara liten!  

Jag mår illa när jag läser era inlägg. Blir så illa till mods. Iam du känner igen min historia eller snarare mitt liv. Du brukar säga det i trådar där jag skriver. Det är en lång historia, jag orkar inte gå in i detalj kan bara kort säga att min man samt bonus har också farit illa pga biomamman. Hon ljuger och folk tror på henne. Vid sista tvisten hade vi både sms och mailbevis, hon hade begått umgängessabotage men får ändå igenom vad hon stridit om i elva år. Vet inte hur många gånger hon sagt och skrivit att min man endast vill ha barnet hos sig av princip skäl. Vi är enligt henne fullkomligt dumma i huvudet och hon har bett min man att googla på diverse pskykiska sjukdomar då det enligt henne står mycket av den diagnos, min man gör mig sjuk osv till mig har hon skickat hotbrev och sagt flertal gånger att hon aldrig kommer att acceptera mig och att det är sorgligt att jag kämpar om att vara bonusmamma. hon har under rättegång sagt att bonus inte har kompisar att vi bor ödsligt. inget av detta är sant o man kan inte låta bli Att förvånas att människan väljer att i onödan styra sin bil hit. Hon kan lämna grejor, brev osv Då borde man inte tycka att vägen hit är speciellt lång. nu har det gått så lång tid med elände så sist hon var här o lämnade något trots att hon visste att ingen mer än jag och bonus syskon var hemma gick jag in på toan. Hon ringde inte ens på dörren utan droppade saken utanför. en sak hon lätt hade kunnat lugnat sig med att lämna eller skickat med bonus. dessa jävla kvinnor som inte inser hur de själva är. De är enligt mig farliga. Varför ser inte myndigheterna igenom dessa?