Ni som är lärare/har stor erfarenhet av barns (ca 10 år) nivå läsning?

Det vidgade begreppet litteracitet (är svårfångat) men jag tolkar det som delvis, att man kanske sänker kraven, på litteracitet, för man ser folk som litterata även om deras kultur närmar sig en talspråklig kultur.
Jag tolkar det som att man sänker ribban lite för när individen uppnått läs- och skrivkunnighet (och jag har även kursare som tolkar det på samma sätt) men vi kanske har tolkat det fel?
Men tex Carina Fast skriver (nu har jag inte kvar boken längre då jag klarat tentan) att det vidgade begreppet litteracitet inte innebär att man ska göra avkall på den traditionella synen på litteracitet (eller hur hon nu uttryckte det?) utan att man istället "ska ta in" all vardagslitteracitet och den verklighet man lever i, ihop med den traditionella formen för undervisningen inom läs- skrivkunnighet. (någonting i den stilen skrev hon)
Men jag anser att det finns en "sänka-ribban-mentalitet" i det här vidgade begreppet litteracitet och att hennes sistnämnda reflektion inte går ihop med det hon förmedlat i övrigt.
Men visst är det bra att veta hur många litteracitetshändelser vi hela tiden är omgiven av.

Detta är dock svårdiskuterat tycker jag.

Jag har aldrig hört talas om den tolkningen. Det handlar inte om att sänka ribban eller ens som vårt svenska samhälle med det senaste femtio årens ökade invandring. Det är ett sätt att förstå /barns/ läs- och skrivutveckling. 

Vad jag har förstått är det vissa som är kritiska till den vidgade synen, som jag sa "låt barnen se på tv, låt dem sitta vid datorn" är ju bland annat ett budskap i Literacy- Carina Fast. Det kan man ha invändningar mot.
Man kan DELS se det som du säger, att det är ett sätt att förstå hur man lär sig läsa skriva, men man kan dels se det ur negativ synpunkt -lägg dig inte och vila och tro att de lär sig tillräckligt -
Hon nämner ju till och med Big Brother som ett inlärningstillfälle.
Visst samtidigt säger hon (Carina Fast) att det handlar inte om (att låta såna inlärningstillfällen ersätta formell läs och skrivundervisning) utan det handlar om att fånga upp barns verklighet och använda den för att fånga deras litteracitet.
MEN man kan lika gärna tolka det som att "vi ska göra allt till en dokusåpa" för att fånga upp inlärares litteracitet.
Även om inte du håller med om det! Men så har vi kursare diskuterat (där några varit kritiska) till den här boken exempelvis. Det är bra "att fånga upp" elever, genom att anknyta till deras verklighet, men man får passa sig så man inte gör allt för lättillgängligt. Jag ser den faran med förhållningssättet.
Det är liksom som samma skit att varenda jädra tv-program, ska ha dokusåpaformatet, för att det är lättillgängligt och det är det tittarna vill ha, om de ska orka och sitta kvar och titta på programmet. Vi blir slöare och slöare. Men visst, vi får informationen och vi får inblick i ämnet. Men frågan är om ifall vi ska göra allt så lättillgängligt? Vi borde istället ha det förtroendet för tittarna att de kanske orkar plöja genom program och dokumentärer UTAN att de har dokusåpaformatet.

Men om inte du ser den faran med det vidgade begreppet litteracitet, får det stå för dig. Jag ser den faran, iallafall.

Jag har inte läst Carina Fast, men det låter som att du hänvisar till just hennes åsikter och idéer kring att stimulera barns läslust. Det säger ju inget om vad begreppet i sig står för. Varken begreppet literacy eller begreppet "det vidgade textbegreppet".

Jag hänvisar mycket till henne, men man kan överlag se det som ett sätt att förstå barns läs och skrivinlärning, man kan också se det som ett "sätt att förenkla" inlärningen, som inte bara är av godo. Budskapet med det moderna sättet att se på litteracitet, är att vi kan använda oss av den verklighet där vi blir litterata, för att väcka intresse, och på så sätt skapa en brygga till den rent formella undervisningen i skolan.
Jag ser faran med synsättet, att lärare "förenklar", "anknyter till folks vardag" och utvecklar den, på bekostnad av den "svenska/formella litteraciteten".
Jag kan ge ett exempel på det tex då vi kursare hade ett grupparbete då vi skulle analysera en "vetenskaplig, skolboks -text" (göra en textanalys) och folk tenderade att säga "oj, vad svår den här texten var!", både det ena och det andra begreppet "var för svårt" för inlärarna enligt olika gruppredovisare. Detta var inte ALLS för svåra texter. Man behöver inte begripa allt när man läser. Man utvecklar sitt språk ändå. Och det är bra att "bli hemma" på olika genrér. Men om attityden är bland lärare att "oj, den här skolbokstexten är så svår" jag måste göra det till "en intervju", ha massa bilder till, välja en bok som inte har svåra begrepp" så kanske förenklar man det lite väl mycket.
Däremot är det självklart bra med texter som fångar läsaren. Det är alltid bra. Och det finns inget självändamål med byråkratspråk i texter. Däremot vetenskapliga texter och olika genrér kan det finnas ett självändamål att utveckla läsaren med.
Att locka in inläraren i läsningen med att anknyta till deras vardagslitteracitet är en sak, men att använda den för mycket ser jag en fara med, om man vill få läsaren van vid olika genrér.
Jag ser den här faran med det här moderna sättet att se på litteracitet, vad du än tycker själv

Ja, att se på literacy och det vidgade textbegreppet på det sättet är inte bra. Men begreppen i sig betyder inte att det är så man ska arbeta.

Det vore intressant att veta hur ni andra lärare som pratat här i tråden, ser på detta med litteracitet. Anknyter ni mycket till vardagslitteracitet i undervisningen? Eller är det mest vid invandrarundervisning man ska tänka så?
Jag funderade ju nästan om min dotter kanske blir lite pressad på ett negativt sätt, alltså att man då kanske inte ser på ett så "vidgande sätt" på litteracitet, utan att läsningen "ska in i en viss mall"? och att det kanske kan stressa barnet lite?
Är läsinlärning en väldigt komplicerad process som är svår att förstå?
Jag tycker som sagt att dottern läser oerhört inlevelsefullt, MYCKET bättre än sin pappa, och då vi "antar olika roller" om vi läser seriealbum, så är hon lika bra som jag att läsa sina pratbubblor.
Men är det väldigt komplicerat att förstå det här med läsförståelse då?

Är det för mycket formell läsundervisning i skolorna idag, som stressar barnen i sin läsinlärning, kort sagt?

(Vad tror även du Miljarden eftersom vi nu diskuterat litteracitet?)

(Jag började fundera om detta även då jag såg reportaget om de hemmaundervisande föräldrarna som vi diskuterat i den här tråden www.familjeliv.se/Forum-24-429/m67726058.html där en av de hemmaundervisande föräldrarna konstaterade att läsinlärningen brukar krångla till sig i den vanliga skolan. Jag funderade om det låg något i det?)

Jag förstår inte riktigt dina frågor och paralleller kring literacy och formell läsundervisning och faror faktiskt. Det känns som att du har läst en bok som lägger fram frågor och teorier och sedan har låst dig lite vid det.

Literacy är egentligen att vara läs- och skrivkunnig, men numera har man utvidgat begreppet till att omfatta olika sorters kompetenser, tex mediala kompetenser, kulturella kompetenser etc. Och det innebär då att man tillägnar sig ett djup i språket genom olika kanaler och aspekter i dessa områden. Så att medvetet använda det vidgade textbegreppet handlar inte om att sänka några krav, utan att det finns olika vägar att må litteracitet. Att kraven sänks om man blir för vardagsnära (som jag tolkar din frågeställning) motverkas av att vi har uppställda kunskapskrav som vi gör vår bedömning mot. Vägarna att nå dit kan (och ska) se olika ut, men kunskapsförmågorna vi bedömer är desamma. Möjligheten att nå litteracitet på olika vägar ska handla om att få FLER och DJUPARE kompetenser, inte tvärtom.

Visst kan man se det ur två sidor. Det är möjligt att "jag verkar låst", men det finns forskare som är kritiska också. Att man problematiserar begreppet betyder inte att man alltigenom är kritisk. Du har exempelvis rätt. Jag säger inte emot något i det du skriver.

Låt mig nämna ytterligare ett exempel som ligger i det vidgade begreppet literacy. Det är detta att man lägger stor vikt att L2 inlärare lär sig sitt förstaspråk, för att nå inlärarspråket (=att invandrare lär sig sitt modersmål, för att då lättare kunna lära sig svenska (om vi pratar om Sverige då)).
Då finns det till och med förskolor som ENDAST pratar på inlärarnas språk (som rent arabiska förskolor tex), för att barnen då de lärt sig sitt eget språk ska gå över till andra avdelningar, där de sen lär sig svenska.
Detta är ett kontroversiellt tillvägagångssätt som många är kritiska till. Medan andra tror på det.
Dock är tillvägagångssättet ett "modernt sätt" att tänka inom literacy.

Du blandar ihop saker här. Literacy och "det vidgade textbegreppet" är två begrepp som inte i sig innefattar teorier om arbetsmetoder etc. Du är kritisk till vissa arbetssätt, inte till begreppen.