Ni som är lärare/har stor erfarenhet av barns (ca 10 år) nivå läsning?

Min utbildning förespråkade inget av det du talar om. Begreppet literacy diskuterades i helt andra sammanhang, vilka jag influerades av. En optimal lärarutbildning skulle hinna ta upp en massa saker, men på fyra år är det inte möjligt att täcka in allt en lärare kan ha nytta av. Någonstans blir man tvungen att prioritera. Jag skulle gissa att minnesforskning inte prioriteras eftersom rabblingsbar kunskap inte ligger överst på agendan i dagens skola.
Vi läste inte om forskare som gjorde antaganden som studenter vagt influerades av i en viss politisk riktning, förstår inte ens vad du menar med det.

Ja, så är det. Forskning står sällan oemotsagd.

Om man får tro Kuhn så utvecklas ny kunskap ur olika paradigm som möts och exempel på det finns historiskt, så det stämmer. Men kunskap/sanning är ju inte något statiskt, utan det utvecklas hela tiden, åtminstone inom humaniora.

Nåväl. Detta med den låga nivån är intressant eftersom man inte kan tvinga barn att t.ex. läsa och få utbyte av en text som ligger på alldeles för "hög nivå", det skulle vara som om jag som är 1.58 "lång" avkrävdes hoppa 2 meter högt (vilket aldrig kommer att gå pga fysiska förutsättningar, men läsning kan utvecklas). Tänker på den tjej jag mötte häromdagen som satt och svettades över en text hon inte förstod, man såg ångesten och hörde den den (suckar och stön) där hon vred sig över boken. Till ett sådant barn kan man inte säga: "Läs, du måste anstränga dig, ibland får man göra sådant som är svårt!", för det blir ett hån, barnet förstår inte mer av texten för det, utan känner sig bara dum!

Det finns dock en hel del teorier om hur man inom olika åldersgrupper kan lära barn att läsa mellan raderna och få utbyte av texter (och jag är övertygad om att de flesta barn kan lära sig att bli goda läsare) Monica Reichenberg är en gigant inom området och det finns övningsböcker att köpa/låna samt övningar på lektion.se. Rosenblatt har ju en mer "flummig" utgångspunkt (före man greppar den) men jag tycker att även hon ger en hel del god inspiration för att läsa med barn!

Noteras kan att norska skolbarn för några år sedan haft usla resultat på läsförståelsetester, men att man genom nationell samordning och likartade satsningar i skolorna vänt den trenden totalt, så det går att vända trenden med dålig läsförståelse, men då krävs ju politiskt intresse....

Absolut inte på för hög nivå. Det är helt fel. Något högre än ens nivå hela tiden. Då lär man sig bäst.

skriver mer sen

Ja, fast det är jättesvårt att bara slänga fram en text som man tror är på "något högre nivå" än barnet klarar av och så blir det rätt nivå, utan det är snarare stor risk att det upplevs som för stort motstånd och då ger man upp. Har man bekymmer med läsförståelsen är det så att man måste lära sig att bli en mer aktiv läsare och det finns mycket forskning kring hur man kan hjälpa barn att blir det! Det finns t.ex. olika lässtrategimetoder osv, men detta riktar sig iofs mest till faktatexter. Vad gäller skönlitteratur handlar det till stor del om att man har en rik erfarenhet av olika läsarter (texttyper )och att man samtalar om texter. Det bästa är egentligen om en klass läser samma text/bok och så samtalar man om den och då utgår man ifrån Rosenblatts frågor till texten där barnen t ex får diskutera sådant de inte har förstått och uttrycka känslor kring texten, vilket motiverar barn att läsa mer. För vissa böcker som t.ex. har parallellhandlingar kan bli obegripliga för vissa barn och som vuxen kan det vara svårt att sätta sig in i hur komplicerat det kan vara, men så kan det vara och det är egentligen rätt naturligt att barn ger upp läsning då de inte förstår böcker. De behöver redskap för att ställa frågor till texterna och få diskutera dem med andra som läst samma text! Det är därför det är bra att som förälder läsa för sitt barn, för då kan man ställa frågor till texten efteråt (vad tror du ska hända sedan, var dte något som var konstigt och du inte förstod osv) och det utvecklas barnet väldigt mycket av. Läsning handlar ju inte bara om läsflyt och avkodning, utan är en intellektuell verksamhet som berikar livet!

Å, vilken bra sammanfattning du har skrivit.
Nä, du har rätt, det där med "lite högre nivå" är väl inte applicerbart på läsning då det är en så oerhört komplicerad process? Men det blir lite speciellt nu när vi diskuterar ett så stort område här i tråden (och blir lite ot. Mitt fel från början.) och till och med pratar om undervisning överhuvudtaget. Det är inget lätt område att diskutera "i sig" heller. Då det gäller att träna arbetsminne, så är det bra att lägga sig på en något högre nivå än den man befinner sig på, hela tiden.
Men vi kanske borde släppa den utsvävningen här i tråden då läsprocessen i sig är så komplicerad. Vet inte om andra läser tråden, och kan bli förvirrade.

Jo, det där med att fråga på texten är a och o, har jag förstått, då man vill träna upp läsförståelsen. Vad bra du tipsar om här, att det är bra att få diskutera med andra som läst texten.
Usch, nu blev det ju helt plötsligt lite knepigt, då min dotter inte lät mig läsa för henne längre. Hon nekar mig när jag frågar om det. Och jag tror att problemet ligger just där, i "läsförståelseträningen" hos henne. Det är ju så att vi faktiskt inte har någon vana att läsa på kvällar. Det blev aldrig så. Jag har lite svårt ergonomiskt att knöla ner mig i sängar, och klämma ihop mig för att läsa. Och jag har även problem ergonomiskt att sitta hur som helst på stolar, och så har vi inte hittat någon naturlig läsplatssituation på det sättet.
Så vi har INGEN naturlig rutin, i det här med att läsa nattsaga. Det grämer mig mycket. Det känns som mitt fel att hon inte fått något större intresse för att man läser nattsagor.
Fast pappa skulle man ju också då kunna klandra, eftersom han "inte heller fick igång det" för att "han läser entonigt" (fast det säger inte dottern). Jag har läst vid andra tillfällen än nattis, men vi har inte fått någon sån kvällrutin. Jag har lite ågren för det.

Jag kanske ska tjuvläsa den bok hon läser nu: "Extra - En morgon stod hon bara där"? Kan man göra så alternativt? Att jag läser den i hemlighet och börjar resonera om den. För när jag börjar prata om den så har hon velat berätta om den lite iallafall.

Man behöver ju inte bara läsa på kvällarna, det kan nästan vara bättre att du på dagarna visar att du också läser och att du inte alls smyger med boken. Du kan låna samma bok på biblioteket och gotta ned dig i fåtöljen emellanåt, för barn sporras att läsa när de ser att vuxna läser skönlitteratur hemma, plus att man då kan samtala om texten på ett helt annat sätt än om bara den ena har läst. Att det skulle vara konstigt att man som vuxen läser en bok avsedd för yngre åldrar tycker jag inte heller, många ser ju barnfilmer tillsammans med sina barn och pratar om dem, så naturligtvis kan man läsa barnböcker även som vuxen. Något vi brukar göra ibland är att först läsa boken, t ex "En julsaga" av Dickens och sedan tittar vi på filmen och diskuterar likheter och skillnader och en sådan intertextull hållning brukar också det inspirera barn att läsa mer!. Före "En julsaga" läste vi "Oliver Twist" och sedan tittade vi på "Oliver och gänget" som bygger på Oliver Twist och det tyckte barnen var superroligt, de blev jätteuphetsade när de såg likheter mellan film och bok, fast ju filmen är väldigt "disneyfierad"

Jag tror inte det är för sent att reparera ev. misstag man har begått tidigare och det gör vi alla. Du kan också kanske kika runt i din kommun/bibliotek efter läseklubbar för barn i din dotters ålder, det brukar finnas på större orter. Då läser man i böckerna hemma och samlas i grupp tillsammans med en bibliotekarie och diskuterar boken!

(Indianica. Slå på Svt Debatt, skoldebatt om att allt fler går ut utan betyg, och att utbildningsresultaten går ner. Nu!)

Ah, det kanske mest är ordgaffel mellan Jan Björklund och Rossana Dinamarca?