Ni som är lärare/har stor erfarenhet av barns (ca 10 år) nivå läsning?

Om det vidgade begreppet innebär att man arbetar på ett nytt sätt, så kan man naturligtvis vara kritisk mot begreppet också. Där håller jag inte med dig alls.

Det innebär inte i sig att man arbetar på ett nytt sätt. Det innebär att man tar hänsyn till fler faktorer, att man inser att språk- och läsförmågan har fler ansikten än man traditionellt har tänkt sig.

Naturligtvis, man kan fortsätta att arbeta på det sättet att man kör ren formell undervisning och har arbetsmetoder baserade på de gamla omoderna teorierna. Sen kan man ha nya arbetsmetoder, baserade på den mer moderna teorin.
Naturligtvis kan man helt skita i teorierna och jobba hur man vill.
Jag tar dock upp arbetsmetoder baserade på det moderna sättet att tänka.
Att anamma en teori i praktiken kan naturligtvis se olika ut.

Budskapet i det moderna sättet att tänka inom literacy är att "låt ungdomarna få fördjupa sig i den intressesfär de har i filmer, tv-serier, fantasy, dataspel etc, där deras stora engagemang ligger, om de inte har tålamod att läsa skönlitterära böcker - för att utveckla deras litteracitet.
Idag har svenska ungdomar VÄLDIGT dålig läsförståelse har de gått ut med i nyheterna nyligen. De har svårt att begripa endast något krångligare texter, och de läser aldrig skönlitterära böcker överhuvudtaget (många av dem).
Vad beror det här på då? kan man fråga sig.
Kan det "ha daltats" för mycket i skolan?
Det sägs annars att det beror på det ökade dataspelandet. Ok, dataspelandet som vi också skulle se som en litteracitetshändelse, som utvecklar litteracitet.
Vad blir det för litteracitet som utvecklas om man "tar del av den verklighetsvärlden" och genom den ska fånga upp inläraren? Det frågar iallafall jag mig.
Sen om läsförmågan har gått ner i så stor utsträckning, så kanske man ska fråga sig, om det moderna sättet att tänka i litteracitet kan ha påverkat utvecklingen negativt.

Jag blir för den delen också störd på dessa flummiga teorier. Det är väl klart att alla inser att språket utvecklas i alla möjliga sammanhang. Om man till slut benämner allt som litteracitetshändelser, så vattnar det ur begreppet, det har ingen betydelse längre.
Förutom för den forskaren som vill göra anspråk på att den kommit med något nytt, och bli klappad på huvudet.
Jag tillhör den kategorin som vill att undervisning ska bygga på kunskap. Inte på lösa, flummiga, psykologiska teorier, vilket kännetecknas för hela lärarutbildningen. Detta gör mig också störd!

Mycket bra att det är någon som är kritisk, till det jag har att säga i tråden här dock. Härligt att få utveckla mitt resonemang.

Fast man kan ju ta till sig nya teorier utan att arbeta så som du beskriver.

Literacy handlar väl till stor del om att man ser på barnet som en individ som kommer till skolan med ett stort bagage av olika läserfarenheter (det barn vars hem präglas av 99%  veckotidningar har helt andra läserfarenheter än det barn vars föräldrar överöst det med klassiker odyl och på samma vis läser föräldrar olika mycket för sina barn vilket präglar barnen enormt mycket eftersom de omedvetet påverkas av läsandet.) För skolans del handlar det då om att känna av barnets erfarenhet av literacy och att bygga vidare på det för att öka/bibehålla läsintresset (t.e.x klart olämpligt att som lärare sätta Illiaden i händerna på någons om endast läst Kalle Anka t ex).

Vad gäller ditt barn så skulle jag tro att det inte handlar om grundläggande läsfärdigheter typ läshastighet, intonation odyl, utan i tioårsåldern ska barnet börja kunna t.ex. läsa mellan raderna och reflektera över litteraturens innehåll etc. Vidare är det här ett mål att barnet ska vara en bokslukare, eftersom man tydligen ser ett samband mellan bokslukarnas bokslukeri och ett gott ordförråd. Kan inet tala för ditt barn, men tror det är mer så du ska tänka.

Frågan är kanske mer, hur du ska få din dotter att bli en bokslukare? Jag vet att inte alls barn blir bokslukare, men man kan iaf ge det ett försök. Det kan handla om att varje vecka gå till biblioteket tillsammans med barnet och låna böcker utifrån barnets intresseområden och läsnivå. Att man läser tillsammans (man kan högläsa för äldre barn) och pratar om texternas djupare innebörd kan också vara viktigt.

Jag har själv en bokslukande dotter som har en bror som inte alls är bokslukande, men jag har hittat vissa författare han älskar och då låter jag honom läsa hela serierna, utöver det så får han bada i allt ifrån Kalle Anka till Populär Historia och faktaböcker och han har alltid ett gäng CD-böcker vid sängen. Det räcker ofta inte med att säga att barnet ska läsa, utan man får försöka vara mer delaktig än så.

Hej Indianica, härligt att du kommer in i tråden. Såg någonannanstans att du var engagerad med ditt barns både läsutveckling och skolundervisning, så jag skulle gärna startat en tråd just för dig för att diskutera ämnet.

Jo visst gäller det inte de grundläggande färdigheterna för min dotter. Det handlar med om att nå läsningen på djupet. Så jag tror att man kan resonera så att hon knäckt läskoden (det tyckte iallafall min föreläsare då jag tog upp dotterns läsning med henne),
så när man diskuterar literacy, så diskuterar man nog mer på en mer grundläggande nivå om läsfärdighet? Och visst är det bokslukaråldern som hägrar, när jag nu engagerar mig. Det är väl den man vill ha igång. Och skolan?`(Har de andra barnen hamnat i bokslukaråldern då? Måste fråga de andra föräldrarna. Det är ju tyvärr mer sällsynt nu har jag läst på nätet.)

Och visst är det bra att utgå från barns läserfarenheter när man vill få igång läsningen. Men faktum är att författarna och forskarna skriver olika om det (då jag nu läst en kurs i läs och skrivutveckling) och att vissa är mer handfasta, och andra ger vinkar om "att förenkla lite för mycket" kanske? (det finns iallafall en lite att man med förhållningssättet kanske ratar det som ses som för krångligt, eller för svåråtkomligt i textväg, om man bara ska bygga på det "erfarenhetsbaserade" litteraturmaterialet. Så tänker iallafall jag.)
Det handlar ju inte bara om att lära sig läsa. Det handlar ju om att ta sig igenom och förstå även lite mer krångliga texter. Och det har de ju upptäckt att svenska elever inte kan idag.
Vad beror det på i så fall undrar jag?

Literacy handlar inte om att knäcka koden. Det handlar om precis det Indianica skriver om, om vilka läs- och språkupplevelser man har med sig i bagaget.

Vill man ta elevernas läsning till en högre nivå måste man ju börja där de är, och inte låtsas att de redan befinner sig där man vill att de ska vara. Vet man vad de har för erfarenheter har man lättare att förstå vilka problem de kan stöt på.

Att läsförmågan bland elever har blivit sämre beror bland annat på lärares bristande kompetens och bristande resurser dvs att elever inte får lära sig några strategier för att förstå,  ökade krav på läsningen (jämfört med t ex för ca 100 år sedan). Dessutom finns det naturligtvis ett mycket större utbud av förströelseaktiviteter idag vilket gör att barn så väl som vuxna prioriterar annat än läsning och därmed läser mindre.