Barnuppfostran!!

Det där att spegla sitt barns beteende (om hen lägger sig ner på golvet i en affär och galltjuter så gör man samma sak) verkar poppis. Funkar det på alla barn?

Pelle fick ju en konsekvens genom att han åkte fast och kommer dras med besvikna föräldrar. Inga barn gillar att göra sina föräldrar besvikna.

Linda kommer får konsekvens i form av allvarliga samtal, kan jag tänka mig eftersom prion lär ligga i att ta reda på VARFÖR hon skolkade.

Jenny borde få ett stort kok stryk. Ursäkta, just mobbning är ett rött skynke för mig.

Eftersom du tog exempel på tre saker som uppenbarligen inte är tillåtna, dvs barnet vet redan att man inte får och kan, om man är normalstörd"
Linda skolkar och varit på stan istället. Straff, nja, en rimlig konsekvens, aktiv återkoppling skola/föräldrarna, indragna förmåner om det fortsätter. Dvs föräldrarna talar om vad som gäller om det upprepas. Linda vet i förväg vad som gäller.
Peller. Konsekvens, soc blir troligen inkopplad, Pelle får ta av sina veckopengar och ersätta butiken

Jenny: Långa samtal, mamma/pappa är med i skolan.

Straff, det är något som man kan använda om man innan säger vad som gäller. Gör du detta en gång till, så händer det och det.      

Linda 12:Hon åkte fast, det är konsekvensen. Sen tycker ju inget bar om att göra fel så bara samtalet som följer är konsekvens nog (dvs det där föräldrarna om de är vettiga försöker utröna varför hon skolkat)

Pelle 11: Även han åkte fast, det är det som är konsekvensen. Ev. ytterligare naturlig konsevens är att han 1. får betala för sig och 2. be om ursäkt till personalen i butiken.

Jenny 13: Ett långt samtal om VARFÖR. Mår hon dåligt? Grupptryck osv? Ev. kan en naturlig del vara att inte få umgås på fritiden med vissa vänner som varit med i mobbingen.

Nepp verkligen inte. Vi har försökt med vår etta och hon blir bara ännu mer arg så det är en riktig nit med henne. Med lillasyster kan det dock fungera, hon börjar skratta :P

Hur jag gör beror på barnets ålder. Man får ju anpassa sin uppfostran efter barnets ålder och vad barnet själv förstår.

Vi har en snart tvååring och h*n är jag bestämd men vänlig mot när det är något h*n gör "fel" i. Jag försöker visa att göra på ett annat sätt istället. Om barnet slår mot mig så säger jag "det är bättre att klappa på mamma istället. Sååååå mmmm" så ler jag och visar hur man ska klappa istället. Är det något barnet inte får röra så säger jag bestämt NEJ och avleder därifrån osv. Jag försöker att vara lugnt och vara pedagogisk men även mitt tålamod kan tryta ibland.

Sen har jag ett annat barn på fem månader och där gäller noll uppfostran än så länge såklart haha!

Typ Linda 12 har skolkat från skolan och varit på stan i stället, vad blir konsekvensen?
Samtal med Linda och hon får ta igen skolan som hon missade över helgen. 
 
Pelle 11 har snattat godis i butiken bredvid skolan och åkt fast, vad är konsekvensen?
Samtal med Pelle, han skulle få gå tillbaka till butiken antingen betala eller få ge tillbaka godiset.
Och en ursäkt!

Jenny 13  har bevisligen mobbat tjejen i grannklassen, vad blir konsekvensen?
Samtal både i familjen och i skolan. Hon skulle få gå fram till Jenny och bett om ursäkt.  

Det där är ju bara en semantisk fråga. Straff är en påföljd.
Som konsekvens av slagsmålet på lekplatsen får ditt barn inte längre vara där och ha roligt. Det är ett straff, vare sig du kallar det för straff eller inte.

När barnet trotsar? Skulle det vara något fel med det? Jag vill en sak, barnet vill en annan, och om det är tillräckligt viktigt så genomdriver jag saken oavsett vad barnet vill. Är det inte särskilt viktigt, så kompromissar vi.

När barnet beter sig illa? Det beror på ålder och vad saken gäller. Men det där med straff ägnar jag mig inte åt.

Jag är också brydd där. När barnet trotsar så skall barnet straffas, fattar ingenting. Det är som du skriver, man har två olika viljor, aldrig jag har straffat mitt barn för att det har en annan vilja än vad jag har.