Varför har ni monogama relationer ?

Har aldrig påstått att du är missnöjd. Skriver att JAG är nöjd med VÅRT sätt att leva och inget annat. Fuktiga stenar verkar vara din grej, du kan gärna testa lite härskarteknik men kom på nya uttryck emellanåt för att höja effekten.

Jag är monogam för att jag aldrig nånsin varit förälskad i och älskat (samt varit sexuellt attraherad) av två personer samtidigt.  Jag träffade min man, blev förälskad och har fortsatt älska honom i 30+ år. Visst finns det män som är snyggare och kanske mer spännanhde i sängen än min man, men för mig handlar kärlek också om tillit. Även om det är lätt att bli förälskad är det svårare att älska och att låta sig älskas utan reservationer.

Jag kan inte se mig själv i en polygam relation för att jag skulle aldrig kunna vara reservationslös med fler än en vuxen. Och för att jag ska kunna ha en meningsfull och djup relation måste jag kunna lite på min partner och släppa alla reservationer.

Men jag inser ju att alla inte är som jag. Så länge det är vuxna människor och de får välja själva, bryr jag mig inte om hur andra lever. Huvudsaken de är lyckliga och inte försöker tvinga mig att leva som dem.
 

Men ... bara sluta nu ..  Ska försöka bemöta ditt inlägg på ett mer vuxet sätt än du bemöter andras.
 
Jag respekterar andras sätt att leva/ha relationer på - och trots att något funkar underbart för mig, försöker jag aldrig debattera med någon om dennes livsstil för att visa att min egen livsstil är bättre.
Därför är jag allergisk mot människor som vägrar fatta att var och en föredrar olika livsstilar - och att det är värdelöst att försöka ändra på det. 

Många har försökt övertyga mig om fördelarna med att ha flera partners tidigare - men för mig går det inte in. Och därför har jag inte heller lust att diskutera saken.  

Tack för era svar alla ni trevliga människor!

Jag känner igen mig i mycket av det ni skriver!
Själv känner jag att jag vill vara i en monogam relation när jag älskar någon, för då har jag inte något behov av att älska/knulla någon mer. Såsom många av er redan skrivit.  

Ptja, det är ju inte riktigt barnen som tar tid, (dessutom tid jag Inte vill ta bort) utan allt det andra. Det skulle bli lite fånigt om mitt kriterie för en till vuxen relation vore att hen också var en hejare på trädgård, eller på att snickra.

Jag är dock inte främmande för att bo i kollektiv (och har gjort det tidigare) där man delar på gemensamma sysslor som snickrande och rensande och kanske barnpassande. Men när jag inte är på jobbet är det man och barn jag främst vill spendera tid med och då är jag inte intresserad av att föra in fler vuxna primärrelationer i mitt liv. Utan snarare köpa tjänster av random främlingar med f-skattesedel.

För att ingen av oss vill knulla runt som kåta djur med allt skräp.

Jag och min man lever i en monogam relation, men jag tror inte det direkt beror på att det är så vi tvunget måste ha det. Ingen av oss (kan egentligen bara tala för mig själv) känner något behov av att vara någon annan nära, men skulle det mot förmodan inträffa så skulle jag faktiskt inte tycka det var hela världen. Bara han är ärlig och öppen mot mig. Det är ju trots allt mig han bor med, lever med, älskar och har familj med. Vi har det bra, och om han har behov av något jag inte kan ge honom, tex det där nykåtpirret som är så härligt men som han ofta säger att jag ger honom, så varsågod, jag missunnar honom ingenting.

Hahaha good point!

Varje gång jag ser mig omkring på män, så jämför jag bara med min underbara man, som är så jävla snygg, det finns ingen som jag kan gå igång på som min man, så varför ha sex med någon annan? 

Men jag antar att alla som lever i polygama relationer, inte har hittat en person än. som kan uppfylla alla deras behov.
Min man uppfyller mina och jag hans. Varför umgås med andra, sexuellt, när alla ens behov blir uppfyllda av ens partner.