Varför har ni monogama relationer ?

Jag lever i en monogam relation för att mina andra hälft behöver det. Själv skulle jag vara jätteglad åt ett öppet förhållande, men jag älskar honom oerhört och skulle inte stå ut med att se honom ledsen över att jag är med någon annan. Vi försöker arbeta mot ett mer öppet förhållande, men jag är på det klara med att vi kanske aldrig hamnar där.

fördelar med monogama relationer innefattar men är ej begränsade till:

lägre risk att smittas av könssjukdomar.

bättre möjligheter att bli bra älskare åt varandra.

hög tillit till varandra medger att man är bra stöd åt varandra i kriser.

men: vilken relationstyp man vill leva i förefaller vara ett ganska stabilt personlighetsdrag. jag minns inte alla siffror längre, men ca 50% vill leva monogamt. det finns inget skäl till det: man bara är sån. ytterligare nåt tiotal procent klarar att leva monogamt för att visa respekt för en partner som har monogam läggning.

vilket relationstypsbehov man har bör ses som ingående i ens läggning p s s som bisexualitet eller så. och bör dekkareras öppet inför partnern.

vill man inte vara monogam bör man inte leva med nån som behöver en monogam relation.

För mig är det helt enkelt så att jag bara blir kär i en man i taget. När jag under livet träffat någon som jag blivit kär i har den kvoten varit full. Jag tänder inte på och är heller inte nyfiken på andra medan jag är kär i och i en relation med den man jag valt och blivit vald av. Så för mig vore det ju enormt konstigt om jag skulle gå emot mina egna känslor för att någon tycker sig ha argument för en annan livsstil. 

Jag har också märkt att jag genom livet och efter avslutade relationer haft behov av att vara själv under ganska långa perioder innan jag åter varit öppen för att om möjligt träffa någon och på nytt bli kär. Det är så jag fungerar och det känns helt okej för mig att fungera på det sättet.

 

De gånger jag har varit singel så har jag haft 4-5 kk:s samtidigt. Det är ju väldigt trevligt eftersom att man bara är kompis med killarna. Men varje gång jag har blivit kär så har intresset för de övriga försvunnit. Vet inte riktigt varför, kanske för att jag bara är så, blivit uppfostrad så. Men för mig känns tanken på att ha flera förhållanden / någon på sidan av jätte konstig och inte alls upphetsande. 

jag vill leva i polygami, har kommit underfund med detta och kommer från idag att börja leta efter en andra fru/sambo,antingen som lever med oss eller där vi har två bostäder.

Jag älskar min sambo. Älskar att rör honom och ha sex med honom. Är helt tokigt attraherad av honom. Vi har snart varit tillsammans i 3 år och han får mig fortfarande att tappa andan bara genom att finnas.

Jag vill inte ha sex med någon annan. Jag kan inte ens föreställa mig att ha sex med någon annan. Det är en självklarhet att inte ha sex med någon annan. Enkelt. 

Det vore intressant att höra från någon som varit/är otrogen (vilket ju inte är helt ovanligt) varför hen ändå föredrar en monogam relation...