Varför har ni monogama relationer ?

Polygami? Intressant. Vilka fördelar har du hört med polygami? Jag känner nämligen inte till en enda.

Nerkörda i halsen?

Aha, ungefär som när stackars vita drabbas av att höra om rasism? Som när stackars, stackars heteros tvingas få homosexualitet nerkört i halsen? Eller kanske som när män jämt måste stå ut med det här tjatet om jämställdhet? Nej, nu vet jag, kanske som när vi utan funktionshinder hela tiden liksom måste anpassa oss till funktionshindrade?

Ja, minsann, verkligen kränkande! 

LoL..

precis med tre barn och jobb hinner jag knappt med en karl än mindre fler

 

"Åh va bra att du vill vara tillsammans med mig! Då kan du passa mina barn, så jag kan få mer tid till min första partner". 

 

Det känns väldigt logiskt. Not. 

Jag är monogam vad jag vet.. Är i ett nytt förhållande med en man som jag från början älskat oerhört högt.. Han älskar mig lika mycket och vi har ett öppet och ärligt förhållande.. Lite för öppet kanske då han avslöjat att han har tankar åt det polyamorösa hållet..

Det är bara tankar säger han och han vet inte vart han står än.. Han har alltid varit monogam.. Han kunde aldrig innan tänka sig att vara med någon annan än den han var tillsammans med.. Men sista åren har han börjat fundera på det här med kärlek..

Att har man fler än ett barn t.ex så älskar man ju barnen lika mycket men på olika sätt eftersom barnen, liksom alla människor, är individer med olika kvaliteter och egenskaper..

Man kan ju älska fler än en människa men på olika sätt..

Han säger dock att om det skulle bli aktuellt så är det jag som skulle vara den kvinna han skulle bo med och ha sitt huvudsakliga liv med ( om jag nu skulle acceptera att leva så ), den han älskar "mest" osv.. Hans fru..

Jag får dock en klump i magen och hjärtat och känner mig oerhört osäker på detta.. Han säger att han skulle alla gånger välja mig före alla andra och skulle jag då inte accepter att leva polyamoröst så skulle han acceptera det och bara vara med mig.. Jag känner dock att jag då indirekt skulle tvinga honom till ett liv han inte känner är det rätta för honom..

Han har som sagt bara tankar än, inget behov av att leva ut dem osv.. Men jag står här och undrar och funderar när och om det kommer ske..

Det är inte fördomar, det är åsikter - helt mina personliga. Jag tycker att det är motbjudande att ens tänka tanken på att dela min man med andra. Jag behöver heller inte bekräftelse från flera olika. Jag är nöjd med vår relation. Mer än nöjd faktiskt.

Vem fan vill ha flera svärmödrar och psykiskt förvirrade släktingar att tas med?

Helvete, jag överlever knappt min mans släkt som det är....

För att jag skulle bli ledsen om vi inte var monogama...

För att jag mår bra av det och har hittills gjort det i vår relation. Vi pratar öppet om vad som skulle hända om man plötsligt kände att den andre inte var nog, tillfälligt eller permanent, och då får vi se. Vi är i alla fall ganska bestämda på att det är vi som är grundrelationen och familjen.

Fler relationer skulle jag ärligt talat inte ha tid för i dagsläget. Tycker att vardagen är tight som den är med heltidsjobb, hushållssysslor, vänner... 

För att jag vill ha det så, och min sambo verkar tycka samma. Jag gillar tanken på att det är "vi två" som en enhet med allt vad det innebär. Vet också att jag skulle må dåligt ifall hon var sexuell med andra. 

Så åsikter kan inte vara fördomsfulla? Jag tycker också att dina åsikter är fördomsfulla.