• Anonym (längtar)

    Hur skaffar man en flickvän?

    Trådtiteln kanske låter lite märklig men låt mig förklara...

    Om man som mig är en kille som kanske inte har allt till sin fördel när de kommer att tilltala någon med de yttre. Kan dessutom vara blyg och tystlåten speciellt när de kommer till att prata med tjejer. Alltså redan där någon som åtminstone rent objektivt inte är den mest attraktiva.

    Nu till vad jag gjort för att försöka:
    Vardagen, på jobbet har jag senaste 2-3 åren träffat kanske 7-8 tjejer varav de flesta inte alls var intresserad av att ens säga hej. De 2 som visat mer "intresse" var upptagna. Har ju också försökt kolla mer i tex affären osv men vad gör man om man får ett glatt leende och ett hej tillbaka? Hur vet jag om hon bara var trevlig? Chansa men tror aldrig jag skulle våga fråga efter ett nummer av bara de. Annars precis dött...

    Testat nätdejting i några olika perioder, de har inte heller gått bra. Fått ett par nummer. Ena tappade intresset rätt snabbt. Den andre pratade jag med i ett halvår och sen träffades vi och efter de "dumpade" hon mig i ett sms. Kört lite olika taktik de gånger jag testat men inget verkar hjälpa.
    Skrivit lite med tjejer från andra platser på nätet med men då helt inriktat på vänskap. Ingen verkar dock vilja ta de till verkligheten.

    Är ju inte typen som festar så de har jag inte testat men känns som de inte går att hitta någon seriös på krogen heller. De få gånger jag varit där har de iaf inte känts så.
    Fått tipset om att gå någon kurs men vet inte riktigt vad. Är inte intresserad av dans de minsta och de känns väl som de är störst chans där?

    Tyvärr är också mitt umgänge rätt litet så vet inte någon "bekants, bekant" heller.

    Vad mer kan man göra? De heter att kärleken kommer när man minst anar de men de har inte hänt nått på flera år. Har gett upp så gott de går och försöker att inte tänka på de när jag väl träffat någon heller.
    Men längtar verkligen ihjäl mig efter någon. Har knappt alls några krav på hennes yttre men någon som jag trivs med är desto viktigare.

  • Svar på tråden Hur skaffar man en flickvän?
  • Anonym (längtar)
    Anonym skrev 2013-01-02 19:50:18 följande:
    tro på dig själv det finns någon för alla. du är ju bara 24 år
    Tror så mycket jag bara kan på mig själv, tyvärr kan ändå den mer osäkra sidan visa sig och förstöra. De med att de kommer senare är nog en av de sämsta saker man kan få höra. De är ju NU, helst igår som jag skulle vilja ha någon att krama och pussa på, någon att sitta och titta i ögonen över en romantisk middag osv.
    Anonym (amanda) skrev 2013-01-02 19:57:32 följande:
    Det tänkte jag inte skriva :) Jag tänkte mer att om du börjar bli barnsugen så är det ett "kort" att spela. Även om du gärna träffar en tjej som redan har barn. 
    Runt 30 kommer det bli mer värdefullt, om det är så du känner. Då är det flera par som bryter för att han vill vänta och hon inte vill det, och en del singeltjejer som gärna vill träffa någon när de fyller 30.

    Jag träffade min sambo när han var 33. Jag är hans första flickvän, om man inte räknar 2 veckor med en tjej när han var 20... Han var på en dejtingsida där han varit i flera år. Han var inte aktiv alls, men svarade när jag mailade honom.  
    Hmm, ja jag vet inte. Helst vill jag ju träffa någon utan så man kan uppleva den där "vi" känslan bara vi två. Åka ut och resa och hitta på grejer bara vi två. Visst går de att göra med barn också men inte alls samma sak. Fast träffar jag någon som visar sig ha barn går hon ju knappast bort bara för de.

    Mm, jag tror ju att jag kanske är mer typen som uppskattas senare och inte nu. Fast de känns bara jobbigt att tänka så.
    Anonym (det händer!) skrev 2013-01-02 20:23:07 följande:
    Min man sedan 15 år tillbaka var 26 år och oskuld när vi träffades. Inget fel på hans yttre eller inre, han hade haft svårt att "ta för sig" bara. En nära vän var oskuld tills hon var 23 och träffade sin blivande man när hon var omkring 30. Ang det yttre så tycker jag t.ex. att skådespelaren Rolf Lassgård är väldigt attraktiv. Snygg? Nej, men vilken pondus och självförtroende! Det kommer att hända!
    Ja de händer säkert någon gång (hoppas jag). Får jag fråga hur ni träffades? Tror jag har ungefär samma problem, knappast nått större fel varken på de yttre heller inre utan bara svårt att ta för mig. Tar ju verkligen emot att göra nått också när de man väl gör inte går bra de heller...
    Anonym (T.a.) skrev 2013-01-02 20:53:54 följande:
    Hej. Undrar precis som du när kärleken dyker upp. Sökt i flera år utan å finna nån, och som du börjar jag ge upp dejting sidor. Verkar inte finnas nån seriös kvar å när man kollar i affären eller nått annat så känns det bara som killarna man kollar in är trevliga mot en bara för de jobbar där tx. Rätt svårt å hitta nån om folk inte trodde det.
    Anonym (T.a.) skrev 2013-01-02 20:58:39 följande:
    Va gla att du är 24 å inte 32 å singel :( du har ju iaf några år på dig å hitta den rätte känns som min tid börjar rinna ifrån :(
    Hej du! Ja man kan ju undra. Vissa blir ju tragiskt nog "över". De ändå är väl att försöka med att göra nått iaf. De sägs ju att funkar inte de man gör, försök med nått annat. Undrar bara vad de skulle vara?
    Och återigen, visst finns de de som har de värre men de är ju ändå inte mycket till tröst för någon. De viktigaste är knappast heller åldern.






  • Anonym (längtar)
    Anonym skrev 2013-01-02 20:59:24 följande:
    Misstänker att du precis som jag är lagd lite åt det analytiska hållet. Vi är fachinerade av lite allt möjligt och gillar att spendera tid på att försöka förstå hur världen och människor fungerar (inte bara damer). Därför ska jag ge dig ett tips. Jag skulle varmt rekommendera att du sätter dig och kollar igenom HELA "The Blueprint Decoded" av Tyler Durden från Real Social Dynamics. Det är en film på cirka 20 timmar (!) där en kille pratar om grejer jag tror du kan tycka är väldigt intressant. Om du är något som mig det vill säga...jag har till och med sett den två gånger. Det var värt det för min hjärna kunde snappa upp ännu mer värde ur den andra gången. Jag såg filmen för första gången när jag var 23 eller 24 och önskade efteråt att jag sett den betydligt tidigare (eller att någon vuxen med mycket livserfarenhet ruskat om mig och lärt mig koncepten den tar upp).

    Filmen är skapad av en känd "pickup"-guru men just denna har inget med pickup att göra. Den handlar inte om billiga "tricks" eller liknande utan om mycket djupare saker. Alltifrån vad som skapar självförtroende till vad kärlek, romantik, positivitet, drivkraft och motivation kommer från. Den tar upp värdet av att GE till andra människor på ett 100% uppriktigt sätt samtidigt som du tar det du vill ha. Den går igenom ofantligt mycket nyttig information om du bara är villig att lägga ner tiden.

    Den enda som kan ta tag i det här är du...om DU tror att du har möjlighet att förbättra och utveckla dig själv så kan du det också. Fokusera och lär dig så mycket du bara kan.

    Good luck
    Sant, är nog lite av en sådan typ.

    Jag måste ju säga att jag läst och kollat på lite filmer som handlar om just hur man går fram till tjejer och börjar prata med dem. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska säga. Problemet är ju kanske för min del att jag knappt ens ser någon intressant, alltså är de ju svårt att göra någon "approach" på ingen alls. Fast de är sant, önskar nog jag hade bättre självförtroende när jag väl träffar på någon.
    Sen om man väl ser någon är de oftast mycket folk omkring vilket jag tycker gör de svårt att våga/kunna göra nått. Tex kassörskan, skulle säkert våga fråga efter en dejt om de bara var vi två men med 10 pers till i en kö bakom, nja. Sen tror jag de skulle kännas konstigt att stå i samma kassa igen med ett negativt svar från henne. Nu tänker jag säkert för mycket igen om vad allt negativt som kan hända...

    Har väl hänt tidigare att någon tjej kommit fram till mig med och frågat nått, men då hade jag inte före efteråt någon tanke på att jag kunde fråga vad hon heter iaf. Tror de skulle vara lättare att agera i en sådan situation.

    Så sant är ju att problemet att jag nästans aldrig tar de chanser som finns.
  • Anonym (det händer!)

    Min man och jag träffades på universitetet. Han hade då flyttat till den stad där vi pluggade från den stad där han alltid känt sig blyg. Jag blev kär i hans personlighet, vi var vänner först. Han ser som sagt absolut inte illa ut, men han var en sån man behöver lära känna lite för att upptäcka. Han hade liksom satt sig själv i ett fack: "jag kan inte få en tjej". Men den vanan gick jag in och bröt ha ha.

  • Rakad Apa

    Åk till Thailand eller Ryssland, där får du garanterat fruntimmer.


    ?Livet är för viktigt för att tas på allvar.? - Oscar Wilde
  • Anonym
    Anonym (längtar) skrev 2013-01-03 16:57:53 följande:
    Sant, är nog lite av en sådan typ.

    Jag måste ju säga att jag läst och kollat på lite filmer som handlar om just hur man går fram till tjejer och börjar prata med dem. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska säga. Problemet är ju kanske för min del att jag knappt ens ser någon intressant, alltså är de ju svårt att göra någon "approach" på ingen alls. Fast de är sant, önskar nog jag hade bättre självförtroende när jag väl träffar på någon.
    Sen om man väl ser någon är de oftast mycket folk omkring vilket jag tycker gör de svårt att våga/kunna göra nått. Tex kassörskan, skulle säkert våga fråga efter en dejt om de bara var vi två men med 10 pers till i en kö bakom, nja. Sen tror jag de skulle kännas konstigt att stå i samma kassa igen med ett negativt svar från henne. Nu tänker jag säkert för mycket igen om vad allt negativt som kan hända...

    Har väl hänt tidigare att någon tjej kommit fram till mig med och frågat nått, men då hade jag inte före efteråt någon tanke på att jag kunde fråga vad hon heter iaf. Tror de skulle vara lättare att agera i en sådan situation.

    Så sant är ju att problemet att jag nästans aldrig tar de chanser som finns.
    Mm förstår dig precis och känner igen mig. Filmen behandlar de punkterna.
  • Anonym (längtar)
    Anonym (det händer!) skrev 2013-01-03 17:23:54 följande:
    Min man och jag träffades på universitetet. Han hade då flyttat till den stad där vi pluggade från den stad där han alltid känt sig blyg. Jag blev kär i hans personlighet, vi var vänner först. Han ser som sagt absolut inte illa ut, men han var en sån man behöver lära känna lite för att upptäcka. Han hade liksom satt sig själv i ett fack: "jag kan inte få en tjej". Men den vanan gick jag in och bröt ha ha.
    Ja de är ju nått sånt man önskar skulle hända. Kan ju se mig själv med lite som någon som man kan upptäcka med tid. Tror aldrig jag sett mig som någon som inte skulle kunna ha en flickvän, tycker att jag får viss bekräftelse på att de inte borde va så omöjligt som de verkar utifrån andra heller. Fast visst finns tankarna om att nått är fel när de ändå inte händer.
    Rakad Apa skrev 2013-01-03 17:27:01 följande:
    Åk till Thailand eller Ryssland, där får du garanterat fruntimmer.
    Skulle inte tro de va... Skulle helt ärligt inte jämföra mig med typerna som får ta de så långt för att "lyckas".
    Anonym skrev 2013-01-03 17:33:54 följande:
    Krogen eller fest! :p
    Är ju inte den typen bara. Festerna man oftast är bjuden till är dessutom "killarna från jobbet" fester och ej några tjejer.
    Anonym skrev 2013-01-03 19:22:21 följande:
    Mm förstår dig precis och känner igen mig. Filmen behandlar de punkterna.
    Man kanske får ge de lite mer tid då.


  • Anonym

    Tänk om din blivande vän läser i den här tråden, men eftersom du är anonym inte kan kontakta dig? Hur tänker du lösa det, TS?

    Du kan gå en sömnadskurs, det var bara tjejer på den jag gick. Annars är jag lite tveksam till det där med kurser, tror föreningar (med gemensamma gruppaktiviteter) är bättre, även om det finns t ex "singelkurser" numera har jag sett (vanliga kurser i något men som riktar sig främst till singlar).

  • Anonym (längtar)
    Anonym skrev 2013-01-03 22:07:41 följande:
    Tänk om din blivande vän läser i den här tråden, men eftersom du är anonym inte kan kontakta dig? Hur tänker du lösa det, TS?

    Du kan gå en sömnadskurs, det var bara tjejer på den jag gick. Annars är jag lite tveksam till det där med kurser, tror föreningar (med gemensamma gruppaktiviteter) är bättre, även om det finns t ex "singelkurser" numera har jag sett (vanliga kurser i något men som riktar sig främst till singlar).
    Då ska hon såklart skriva, "Här är jag, drömprinsessan du väntar på! Se genast till att fixa så jag kan kontakta dig!"
    Allt går att lösa med en tillfällig mail heller nått :)

    Fler förslag någon?


Svar på tråden Hur skaffar man en flickvän?