Hej!
Ja om de skulle finnas ett lätt sätt att lära sig vara så mest hela tiden vore nog allt så mycket lättare. Genom livet är de faktiskt rätt få personer där jag faktiskt kunnat vara mig själv med dem redan från början och nästans ingen av dem tjej. De är kanske de som gör att jag funderar mycket på hur de skall gå till att träffa och lära känna någon om jag inte är mig själv. Inte bara för att de är jobbigt för mig själv men hur en potentiell tjej kan ge mig tid för att visa vem jag är för henne. Liksom har man inte heller nått direkt som väcker intresse genom de yttre och dessutom har svårt att visa allt bra med de inre är de ju svårt.
De blir ju förvisso lättare med åldern men då kommer istället den andra osäkerheten och att känna sig nervös kring tjejer.
Men ja, de gäller väl att "öva" och inte tänka så mycket så kanske de kan bli bra någon gång :)
Jag vet inte, kanske jag själv ser de som negativa, kanske bara gjorde den kopplingen med tanke på de du skrev om att göra reklam för sig?
Många av t-shirtsen på sidan du länkade är "min stil", kanske inte just den med fåglarna på (fast den var fin) :)
Gillar med när de är nått lite finurligt ;) Finns ju egentligen rätt mycket kläder som är riktigt snygga bara man blir lite intresserad och tar tid att leta :)
Har faktiskt frågat nån tjej som jobbat där när jag tänkt köpa någon parfym vad som kan rekommenderas men har väl oftast blivit rekommenderad de "vanliga" ur nått standard sortiment. Tyckte själv inte de var nått extra med nån av dem, men vad vet jag. Skulle ju gärna ha nått lite mer "unikt" som inte alla andra använder.
Kul och spännande, är nog en annan historia ;)
Anonym (Hopp) skrev 2013-08-09 17:19:06 följande:
Hej TS!
Vet inte om det är rätt att gå in i den här tråden, det känns nämligen som om den har utvecklats (har läst lite här och där) till en ganska personlig konversation mellan TS och "Taggig ros".
Men jag gör det i alla fall för jag vill ge dig lite hopp, TS.
Om jag fattat det hela rätt är du fortfarande i 20-års åldern?
För att ge dig perspektiv så träffade jag mr right först när jag var 36 år gammal!! Innan dess hade jag bara haft en riktig pojkvän och några halvbekantskaper som aldrig utvecklats till något annat. Jag var också väldigt blyg, ville inte ens låta någon kille hålla mig i handen.
Blev himlastormande förälskad i min första pojkvän när jag var 28, men vi hade olika värderingar i livet och gick skilda vägar efter 5 år. Sedan var jag ensam, inga "lediga" killar i bekantskapskretsen och ingen relation i sikte. Bar länge på en känsla av att killar inte uppfattar mig som kvinna/tjej utan snarare duktig kollega, vän etc etc eftersom jag aldrig "spelar" på min kvinnlighet i någon situation. Har inte heller den utstrålningen.
Tror också att det beror på att jag har extremt hög integritet. Slänger mig inte om halsen på folk jag nyss träffat för första gången etc.
Kanske har du också hög integritet?
Efter min första pojkvän träffade jag en kille som jag blev vansinnigt attraherad av. Han var (är) rent ut sagt jättesnygg (typ Alexander Skarsgård) men upptäckte snart att han var så korkad. Blev otålig på hans urbota dumma kommentarer och resonemang. Kom på mig själv med att tänka: "Håll käften och var söt!" Det var inget som jag ville gå vidare med, förstod jag rätt snart.
Sedan träffade jag mr Right på nätet!! Han ser inte alls bra ut, enligt standardbilden. Han har kraftig övervikt, och stor näsa, men han får mig att skratta!! Och efter 7 år så lär jag mig fortfarande saker av honom! Han är som wikipedia, ett helt uppslagsverk av vetande, just när jag tror att jag vet allt om honom, vad han har för intressen etc så dyker det upp något nytt.
Vi har så roligt ihop, han gör mitt liv så mycket bättre. Kan inte tänka mig att leva utan honom och därför bryr jag mig inte om hans utseende (nu är jag inte heller en toppenpingla direkt).
Under den period som jag hängde på nätet insåg jag ganska snabbt att många där tror de kan få allt på sin kravlista, och därför är det svårt att träffa någon där. Så fort de stöter på något som gör att tjejen/ killen inte är perfekt så går de vidare till nästa profil etc. Väldigt många dejtar också många samtidigt enligt principen "inte lägga alla äpplen i en korg". Det är väldigt svårt att träffa någon helt ärlig där. När jag väl träffade den här killen i verkligheten, vi mailade några månader först och sedan ringde vi ytterligare någon månad, blev jag lite avskräckt dels av hans stora intresse (gick för fort för mig, ville inte ge honom falska förhoppningar), dels av hans utseende (varken han eller jag hade skickat foto till varandra), men jag bestämde mig för att jag skulle träffa honom ytterligare en gång och sedan blev det en gång till. Enbart som vänner. Jag föll som en sten när han sedan, ett halvår senare, hjälpte mig med en helt oväntad fantastisk sak utan att jag bett honom.
Så jag vill bara hålla med övriga, utveckla ett intresse så att du blir intressant, det kan vara flugfiske, baseboll, andra världskriget eller vad som helst. Ha roligt på vägen dit och när du håller på med någonting som du tycker är roligt får du självförtroende i det och vill berätta om det. Min kille har helt knäppa intressen men jag beundrar honom för hans passion för och kunskap i sitt intresse även om jag inte själv delar detta. Just hans passion för sina intressen är något som jag attraherades av redan från början.
Tjejer som går enbart på det yttre vill du inte ha, tro mig. Men du måste också vara öppen med hur tjejen ska se ut!!
Och så lite om rakvatten / parfym. Lite kan du ta, men tänk på att många tjejer också kan vara allergiska, speciellt något att tänka på om du skall träffa en tjej för första gången.
Mycket rakvatten etc ger också ett lite billigt desperat intryck.
Hej!
Ja du är välkommen in i tråden. (Om nu inte taggigros ville ha mig helt för sig själv ;) ) Tacksam för alla åsikter och tips. Heller som i ditt fall lite egna erfarenheter.
Jag är ganska exakt mitt emellan 20 och 30 nu, alltså jag behöver ju som jag nog redan skrivit högre upp inte nödvändigt vis hitta henne mes största H just nu men de känns ju jobbigare ju mer tiden går, dels att inte ha haft någon alls på de viset och dels att jag faktiskt längtar extra mycket efter vissa saker och att de känns jobbigt. Jag vill ju att nått händer, att jag träffar någon och får uppleva nått, helst ingen tillfällig liten romans utan ett riktigt förhållande. Om de sen skulle vara ett par månader heller flera år spelar kanske inte lika stor roll. Men jag är övertygad av att jag skulle må så mycket bättre under den tiden och efter med om de skulle ta slut, för då skulle jag ha svar på de jag undrar över och veta att de kan hända igen osv. Få uppleva av de jag vill uppleva och få ge av de jag vill ge av. Sen om jag träffar henne med riktigt stort H först senare i livet kanske inte skulle göra lika mycket då.
Och jo jag har nog rätt hög integritet, på både gott och ont så klart. Mest ont känns de som när de kommer till de här.
Den uppfattningen du har om att träffa någon på nätdejting delar jag väldigt mycket av. Kanske inte behöver säga så mycket mer om de.
Jag håller nog mer er om intressen, men en sak jag inte riktigt förstår är hur tex ett intresse om andra världskriget "kan bli intressant för en tjej" ? Givetvis som du säger att man får självförtroende för de man gör och vet att man är bra på men jag förstår ändå inte riktigt hur hon skulle finna de intressant?
Nu är väl inte riktigt de mitt främsta intresse utan mer ett exempel, kanske jag också mer är en sådan person som håller på med flera olika intressen utan nått riktigt brinnande intresse för nått specifikt, jag har nog aldrig riktigt känt de givande att verkligen satsa allt på nått.
Hur som förstår jag kanske ändå din point i de hela, men tex att kunna spela piano heller så har jag ju känslan av att skulle vara nått tjejer kan finna charm och intresse i på ett annat vis än typiska kill intressen tex :)
Och nej, jag vill verkligen inte ha tjejer som går på enbart de yttre, men som jag skrev nu till taggigros är de ju svårt att visa sitt vackra inre med ett inte lika vackert yttre. För självförtroendet och hur man ser ut och uppfattar sig själv går oftast hand i hand.
Ibland kan jag göra jämförelsen med en "oslipad diamant" och att de krävs tid för att få den blänkande och vacker..
Jag tror att jag skrivit någon gång i den här tråden vad jag har för preferenser på en tjejs yttre men anyway.
Oftast ser jag tjejer som är mer "originella", kanske lite "gammaldags" i sin klädstil som mer tilltalande, tittar kanske också mer på tjejer som är naturliga på nått vis, hur hon klär sig, hur hon fixat håret och att hon kanske inte sminkat sig så mycket osv. Kan vara en tjej med glasögon som gör henne väldigt söt :)
Så oftast tilltalar de naturliga och söta tjejerna mig mest, sen hur de åstadkommer de är nog rätt individuellt. Rödhåriga tjejer kan jag nog också vara lite extra svag för. Vackra ögon och långt hår kan ju också vara väldigt vackert och tilltalande och nått som väcker ett första intresse. Heller för den delen en tjej som kanske inte av alla skulle ses som vacker kan bli riktigt tilltalande av nått hon säger heller av hennes utstrålning och leende. Heller för den delen om hon har en parfym som luktar gott. Men helt ärligt, de är svårt de där, de kan vara nått litet med hennes yttre som gör att jag kan börja bli lite mer intresserad av henne och vill veta mer om henne och som gör att jag kommer ihåg henne. Kanske så enkelt som att hon verkar lite blyg av sig.
Så är ju såklart hur hon är som person, vilken humor hon har och vad hon gillar att göra osv nog så viktigt de med. Och nått som gör att hon blir mer vacker i mina ögon :)
Var väl ingen direkt fråga men kul att reflektera lite själv med..
Ja nej, jag brukar aldrig överdriva med parfym osv, har aldrig förstått mig på killar som stinker av någon billig deospray. De känns som du säger väldigt desperat..
Tack iaf för att du gav dig in i tråden, du gav faktiskt lite hopp och kom med lite intressanta saker. Du får gärna skriva nått mer om du kommer på!
