Var meningen att förra inlägget inte skulle vara anonymt men bockade vist i fel i all hast. Vet egentligen inte varför jag valde vara anonym från början heller, skriver ju inte direkt om nått känsligt.
taggigros skrev 2013-08-14 13:26:44 följande:
Haha lite svartsjuk blir jag allt;) Nä, skämt åsido, bra poänger "Hopp" kom med.
Det där med intressen håller jag med om, dock vill jag höja en varningens finger för att inte gå upp i det för mycket. I alla fall jag har en tendens att somna inombords så fort nån börjar hålla monolog om sin passion. Har dejtat killar som var superdrivna inom sina yrken eller föreningsliv och dött lite av uttråkning. Ett intresse för andra världskriget är ju intressant om det finns nåt för mig att vinna på att lära mig mer om det, nån verklighetsanknytning, populärkulturell underhållning, allmänbildning, energiskt samtal... Bara man är två i samtalet.
Men gud, jag är nog ganska mycket som den tjejen som du beskriver:p Och du verkar vara en sån kille som jag skulle vilja träffa men det gör jag ju sällan. Kan undra varför det är så... Vart håller ni hus?:o
Hej!
Haha :)
Håller med, är väl närmast en självklarhet att inte bara prata om sitt och sina egna intressen. Helst vill jag ju vid ett sådant tillfälle höra vad hon har att berätta om sig och sina intressen. Förstås upptäcka vad vi har gemensamt och börja prata om de.
Är nog betydligt bättre på att lyssna än att tala. Hur vi nu kom in på de här egentligen, var väl angående självförtroendet kontra påverkan av intressen man brinner för.
Vad kul :) Jag vet ju inte lika mycket om dig men ja, mig har du ju här ;) Men ja, jag undrar också var tjejer som dig faktiskt håller hus? Var är störst chans att träffa på någon som dig och börja prata? Var hänger du på dagarna om man nu så säger? :)
Hej!
Tack för dina synpunkter! De mesta av de du skriver håller jag mig nog redan till :)
abc47 skrev 2013-08-15 10:51:17 följande:
Ja, hmm. Är ju bara inte så lätt alla gånger. Tyvärr måste jag väl säga att jag ångrar de chanser som dykt upp och som jag inte tagit.. De är ju bara så svårt att ändra på. För tex om jag pratar med en tjej som vi säger att är intresserad av att faktiskt veta vem jag är och jag är intresserad av henne också kan jag ju tyvärr bli lite fåordig och ibland mer heller mindre nervös och osäker. Då kanske hon tror att jag inte är intresserad av att prata med henne fast jag egentligen inte kommer på vad vi skall prata om. Och då flyter inte samtalet alls.
Problemet är väl just att jag nästans aldrig kommer i dessa situationer och när jag väl gör de känns de som de vore viktigt att få "allt rätt" istället för att fokusera på just såna saker du nämner.
Anonym (maj) skrev 2013-08-15 13:56:16 följande:
kom på en grej!
ta hjälp av tjejerna i klädaffärerna! om du vill ha en ny garderob för att boosta självkänslan lite.
(på dressman brukar de vara väldigt hjälpsamma) gå på stan en tid då det är folktomt, då har de tid!
de kan sin sak.
be dem sätta ihop en outfit, hitta en modell jeans som är snygg på DIG! osv.
Japp de har jag delvis faktiskt gjort. Just med jeans och så då.
Anonym (nörd) skrev 2013-08-14 15:40:12 följande:
Hej ts!
Jag är en nu 32-årig tjej. När jag var i tjugoårsåldern så hade jag väl i princip gett upp tanken att någonsin ha ett förhållande, hade inte haft några seriösa relationer eller så. Överviktig, inte alls kvinnlig av mig, allmänt konstig, utan vänner ens hela ungdomen. Men i 20-25 års ålder så växte jag ganska mycket som person, och hittade också så småningom vänner som gillade mig för den jag är.
Men även om ja själv utvecklats så var tanken på ett stadigt förhållande avlägsen. Men vid 25 års ålder hände det, på en fest med kompisar. Träffade en kille, vi började hångla, det ena ledde till det andra. Jag stannade hela helgen (vi bodde ca 40mil från varann), bodde hos honom istället för kompisarna. Hela veckan gjorde vi inget annat än ringde, chattade osv. Helgen efter åkte jag å hälsa på igen. Två månader senare flyttade vi ihop och nu sju år senare är vi gifta med två barn och hus.
Eftersom jag flyttade till makens hemstad, så fick jag ju starta om lite från noll med vänner. Men som tur är så hade han bra smak i vänner (säger väl nåt om hur bra vi funkar ihop), så hans vänner är numera utan tvekan också mina vänner. Men eftersom min man är vad man lite snällt kan kalla datanörd (å nej, han är inte supersnygg heller,helt "vanlig"), så är vår vänkrets också ganska nördiga, och när vi träffades fanns det en viss övervikt av singelkillar
Av dom 5 killar vi umgicks mycket med då, har fyra idag fasta förhållanden, en har redan hunnit gifta sig och tre av förhållandena har hållit i flera år. Å jag kan väl säga att ingen av killarna är nån fotomodell direkt.
Förresten, när min man å jag hånglade första gången så var det så pass anmärkningsvärt att både alla hans vänner OCH alla mina vänner på festen dök upp för att kolla om det verkligen var sant...
Hur vi hittat kärleken har varierat, någon på fest, någon via sina intressen, någon via nätet, någon via studier. Men alla har vi hittat rätt till slut, hur osannolikt det än verkar
Hej!
Kul att läsa :)
Men visst, helt ärligt är de ju så att de förr heller senare lär "hända" de är jag väl rätt säker på. Men de som egentligen är grunden är ju som jag skrivit så många gånger. Att komma i kontakt med någon och helst "in real life".
Jag är verkligen någon annan nu än när jag var 18-20 och vist personliga utvecklingen lär ju fortsätta. Men på just de här "ämnet" kunde jag väl likväl vara på samma nivå som när jag var fast 15-16. Vilket jag själv känner att är jobbigt, främst för att de gör de svårare att faktiskt träffa någon. Jag vill inte vara någon som är mer populär och har lätt med att få tjejer. Jag vill vara den jag är förutom att jag vill träffa en tjej som min blivande flickvän. Men de känns ju som jag borde "öva" upp förmågan att bli bekväm runt de flesta tjejer och inte bry mig så mycket om vad de tycker och tänker kring mig för att sen kunna fånga en tjejs intresse. Jag hoppas jag har fel i de.
Riddarmannen skrev 2013-08-16 18:42:27 följande:
Jag skulle kunna ge dig en hel lista med saker att bocka av för att "lyckas". Jag är helt 100% övertygad om att, så länge du inte ser ut som ett träskmonster, hade jag kunnat fixa så en tjej blir hur kär som helst i dig på några dagar om du följt mina knep, regler och tankemönster. Jag hade kunnat berätta för dig hur du ska skapa en presentation på en dejtingsida som faktiskt ger resultat, vad du ska ha för bild och presentation och hur du ska föra en textkonversation som väcker nyfikenhet och intresse. Jag hade kunnat vägleda dig hela vägen till sängen och in till ett förhållande. Jag hade berättat för dig vad du ska tänka på. Vad du aldrig ska göra eller säga. I vilken ordning saker ska göras för maximal effekt och för att undvika missförstånd eller drama.
Det är helt sjukt hur förutsägbara vi är, jag skojar inte.
Men min erfarenhet av trådar som denna är att du måste hitta svaret inom dig själv. Det är du som sitter på nyckeln till din framgång. Inte för att råden inte skulle kunna göra mirakel för ditt kärleksliv men för att det låter som du inte skulle vara helt öppen för dem. Du säger till exempel att dejting på internet inte är något för dig, att du redan provat på det. Jaha...där stängde du den dörren för dig själv. Hur många tjejer har du ens provat det på? Två? Vet du vad den enda skillnaden mellan dina och mina resultat är när det kommer till det där är? Jag har kontaktat hundratals tjejer. Jag har inte stuckit ner tårna och testat vattnet utan jag har hoppat i, och tro mig, det har svidit enormt mycket vissa gånger. Men så har jag fått resultat också. Jag har provat att hoppa i på alla olika möjliga sätt och lärt mig var varje sten på botten är. Jag har lagt undan mitt ego och tillåtit mig själv att krossas, om och om igen för att bygga upp mig starkare. Tror du det var svårt för mig att få en flickvän efter det? Tror du att jag ens brydde mig särskilt mycket om att få vara i en relation?
Att ge goda råd inom dejting är som att rekommendera någon om en så jävla bra film...det bästa du någonsin sett...ibland kan man lyckas övertala någon om att se en film de inte redan haft på sin "radar" men det är väldigt, väldigt sällan. Speciellt om det är en helt ny genre. En genre du är säker de kommer ÄLSKA men som de nästan aldrig tittar på. Man rekommenderar, sedan om personen redan är intresserad att se filmen kommer han eller hon göra det. Annars är det som att prata med en vägg. Förstår du vad jag pratar om? Det är exakt samma sak här. Folk kan ge dig tusen olika råd som skulle fungera och kanske ett eller två "fastnar". Säger inte att det är bara du som fungerar på det här sättet, jag gör nog det också och jag tror de flesta gör det. Men det är något som nog kan vara bra att reflektera över en stund. Man kan missa otroligt mycket bara för att blundar för saker som känns främmande eller otryggt. Gör inte det. Det är nog mitt bästa råd till dig.
Jag tänkte igenom de du skrivit en del. En del mycket bra påståenden du kommit med.
På nått vis vet jag inte riktigt hur jag skall bemöta de du skrivit då du inriktat dig mest på de med nätet.
Och problemet med nätet har aldrig varit att få kontakt med tjejer, de är "lätt".
Problemet är dock att jag bor på en liten ort och antalet tjejer i min närhet och min ålder är få, väldigt få. Okej, gå längre bort då säger du säkert. Men de blir så komplicerat, utan att specifikt gå in på varför.
De har ju också förmågan att rinna ut i sanden om man inte bestämmer att träffas rätt omgående har jag en känsla av.
Men visst, jag har skrivit med många och träffat ( visserligen bara en) tjej längre bort ifrån men de visade sig inte vara "rätt".
Sen är också problemet att skriva med och fånga de tjejers intresse som jag själv är intresserad av, då skulle inte heller avståndet spela lika stor roll.
De behöver inte heller vara på dejting sidor. De kan vara var som helst på nätet där jag fått meddelanden från tjejer heller själv tagit kontakt. Kanske först för att diskutera heller prata mer om nått man skrivit om för att sen komma in på mer och mer privat och att lära känna varandra. Tom fått nummer av tjejer den vägen. Så skriva och fånga någons intresse är verkligen inget problem. Problemen kommer senare isf.
Givetvis behöver hon inte vara intresserad av mig på de viset för att hon ger sitt nummer heller börjar skriva med mig, men de är iaf inte ett bekymmer att få kontakt med någon på de viset.
Så "avfärdar" nätet gör jag inte men jag vill ju helst träffa tjejer där jag bor. Och de är nog då lättast "irl" (utan att säga varken mer heller mindre).. Dit skall man ju ändå komma förr heller senare. de är väl egentligen de jag i nuläget vill veta mer om med den här tråden.
Självklart är de ju andra "problem" också med att först gå via nätet, även om de såklart också kan vara en stor fördel som "blyg" att göra så.
Egentligen är ju problemet rätt "lätt" att lösa, för de är "bara" att söka sig till där de finns tjejer, börja prata och socialisera med dem, går de fel gå vidare till nästa. Lära av misstagen, fortsätta på de som ger "resultat" och gå vidare och vidare tills "målet" är nått.
Dock finns de ju nått som stör de "enkla" i att göra så, de är inte bara att göra så. Saker som tankar tex är där och stör. Även fast jag vet och fått höra att jag nog skulle vara en bra pojkvän kan jag ibland känna de så otroligt omöjligt att komma dit, fast de är så "enkelt", för jag kan tänka "vad skulle en tjej se i mig" och de hindrar från att söka mig till de fast jag VET att de bara är tankar och inte fakta. Visar de sig sen att hon faktiskt tycker så, kanske tom säger nått som tyder på att de ÄR så "enligt hennes uppfattning". Då stärker de ju mina "misstankar" om att jag inte skulle duga till. Osv.
Så visst har du rätt i att jag inte är "helt öppen" för alla råd som ges. Då borde ju "problemet" varit löst vid de här laget. Och visst bär jag själv nyckeln till att "låsa upp" och ändra. Saken är bara den att de tar tid att ändra, speciellt "trygghets" beteenden man ålagt sig som yngre som nu är riktiga problem.
De har jag faktiskt tagit hjälp till att ändra på och de är ju en riktigt bra början tycker jag själv.
Men vist, jag försöker från gå "principerna" jag haft och göra saker som jag normalt inte skulle gjort. Som tex att söka mig ut, försöka bli mer öppen osv.
Sent ar jag ju såklart till mig råden som är lätta att ändra på, som kläder osv.
Jag har ju faktiskt också krav på hur jag vill att en tjej skall vara, frångår jag dem kan jag säkert få någon men som jag redan skrivit känns de så otroligt fel mot oss båda. Kanske de mellan raderna låter som att jag skulle nöjt mig med vem som helst. Så är de inte.
Visserligen behöver hon inte alls ha allt jag önskar men iaf en del :)
Väldigt kort sagt kan jag väl säga att vad jag vill bli/vara är "jag skulle vilja ge ett så bra intryck som möjligt på den tjej jag ser och blir intresserad av att veta mer om henne och sen kunna vara mig själv när jag går fram och börjar prata med henne, göra de oberoende om de finns andra runt omkring och bibehålla intresset från hennes sida och successivt öka på de under tiden vi lär känna varandra". Alltså känna mig självsäkrare, och inte tänka på vad hon heller andra tycker och tänker om mig.
Så vill jag att de skall vara när jag ser en söt tjej, jag vill kunna börja prata med henne och inte tänka massor om allt möjligt som inte alls borde höra dit. Men iom att jag inte direkt gjort de så ofta är de ju rätt givet att de kommer fortsätta "bli fel", och ja eftersom de inte händer så ofta heller kommer de nog vara så länge om jag inte gör nått...
Jag vet tex om en tjej som intresserar mig, "problemet" är dock att jag inte ser henne särskilt ofta och särskilt länge åt gången, vi är aldrig direkt själva och hon sköter sitt jobb de gånger vi råkar på varandra så de är bara "hej hej, ett glatt leende" och ibland nått lite till (nej hon jobbar inte i kassa). Dessutom är hon rätt blyg och verkar lite osäker av sig.
Vissa skulle säkert kunna börja prata om vad som helst men de känner jag mig inte bekväm i och vet inte riktigt vad jag skulle kunna göra mer. Jag vet inte alls om hon kan vara intresserad av mig (nått säger mig att hon iaf inte verkar helt ointresserad), jag vet inte om hon är singel, nej knappt nått annat än hennes namn och ett intresse hon har.
Ja de är ett tillfälle där jag skulle vilja veta vad jag skall göra och "våga" göra de. "Våga" ta reda på mer om henne.
Egentligen har jag självförtroende, jag vågar använda de men inte bland personer jag inte alls vet nått om, inte i en "ny, osäker" miljö. Och inte bland tjejer.
.