Brev til min fru

Jag förstår att du tar med det där med rakningen, för det blir lite provocerande. Det är som att öppna kakburken, man får se allt det goda som ligger i den. Och sen stängs locket på mitt framför näsan. Gång på gång.

Hur har era samtal varit? Vad säger ni och hur blir stämningen mellan er? 

Nä, håller med de (flesta) andra. Skippa det om rakningen. Det känns bara stalker-aktigt att du håller reda på när hon rakar sig osv. 
För mig är dålig sexlust till min partner en längre period  = inga känslor kvar, tyvärr. Men det kanske bara är jag.
Om jag vore du så skulle jag ifrågasätta det lite mer i ditt brev. Hur hon känner för dig osv 

Vet att nån annan frågade men inte om du svara men vem är X? 

Som flera andra tycker jag inte det är en bra idé att fokusera kring intimrakningen. Hon säger själv att hon gör det för sin egen skull, dvs jag antar att det inte enbart är kopplat till det sexuella? Hade det varit jag som rakar mig för att jag vill känna mig fräsch själv men att det inte har en sexuell betydelse, hade inte jag heller velat ha karln närvarande som blir kåt på det, om jag inte vill ha sex med honom såklart. Och då hon gjort det tydligt att hon gör det för egen skull känns det lite som att du inkräktar på hennes integritet genom att ge det såpass mycket fokus, om du förstår hur jag menar. Jag hade blivit rent av stött av frågan om vad som går genom mitt huvud när jag rakar mig, och undrat om karln inte lyssnat någonting under åren vi levt med varandra. Återigen förutsatt att det inte nödvändigtvis är i sexuellt syfte hon rakar sig.

Men som andra säger, att skriva ett brev är en superbra idé. Jag upplever dock brevet som något anklagande, exempelvis "den som inte vill som har makten" och att du ej kan göra något åt det. Sant, förvisso, men jag är osäker på om det banar för en konstruktiv dialog och ett öppet sinne för henne när hon läser resten av brevet. 

Vad är orsaken till hennes minskande sexlust? Hur såg sexvanorna ut förr i tiden? 

Brevet börjar fint men sen blir det en absurd fixering vid rakning. Från känslor och längtan efter intimitet till fullt fokus på hennes fitta. Inte så romantiskt eller sympatiskt. Jag skulle snarare bli avtänd om min man var så fixerad vid min fittas behåring. Skriv om din längtan efter henne, efter både hennes personlighet och kropp, för sex handlar ju inte bara om kroppen och om ett rakat underliv.

Hej igen, och tack för alla svar.

X är som sagt bara namnet på en kompis till henne och helt orelevant i detta.

Jag har funderat om lite efter denna diskussion, vilket var orsaken till att jag startade den. Tack alla för det.

Nytt förslag:

Hej älskade!

Nu är jag framme i (stad) och kanske även börjat jobba. Jag kommer hem igen på måndag eftermiddag.

Hoppas du mår bra och får en bra helg. Jag älskar dig otroligt mycket.

Jag gör vad jag kan för att verka helt oberörd över att vi inte har något sexliv alls. Inom mig händer desto mer, men jag gör som sagt vad jag kan. Jag anser inte riktigt att ha noll sexuellt liv tillsammans är att gå halva vägen var för att lösa detta, men då det är den som inte vill som har makten kan jag inte göra något åt det. Mina val är i stället hur jag skall ta mig igenom detta utan den gemenskap och självkänsla ett sexuellt liv med sin fru ger. Mina val i detta är A) Skilja mig B) Runka mig igenom det C) Döda alla sexuella känslor i kroppen D) Hitta någon annan att ha sex med så länge. Då du är stjärnan i mitt liv och den jag vill dö tillsammans med låter ingen av dem särskilt tilltalande. Jag kan ett tag använda mig av B men jag vill inte att det skall vara huvudnäringen i mitt sexliv. Det vill jag att du och jag tillsammans skall vara.

Som jag sagt tidigare tror jag verkligen inte på total tystnad och att aldrig prata om det som en lösning på problemet. Jag tror mycket på att hitta sätt att kommunicera runt problemet. Du har sagt att du hatar att sitta ner vid ett bord och "prata ut" om saker. Du vill hellre att det kommer upp i förbifarten. Jag kan försöka ännu mer att ta till mig på den punkten, men du behöver också fundera i lösningar snarare än problem.

Fundera fritt med vad du vill göra för att försöka lösa detta? Att bara sitta i soffan och vänta kommer inte lösa det. Du har sagt att du vill leva med mig och att du vill ha ett sexliv.

Jag vill att du funderar över vad som är problemet här för dig. Om vi bara låtsar att detta inte är ett problem och aldrig pratar om det, och det slutar med att vi om två år inser att vi inte haft sex på två år, är problemet löst då enligt dig? Anser du att spänningen som blir mellan oss av sexproblemet är ett större problem än sexlivet självt?

Om vårt äktenskap blir helt sexlöst men att det sexlösa inte skapar någon negativ spänning mellan oss, har vi löst eller misslyckats att lösa problemet?

Som svar på nägra andra saker kan jag säga att hon inte är ute på krogen när mina barn är här. Ibland träffar hon kompisar för hon hinner inte med det så mycket i veckorna. Om rakat är som det skall vara i hennes krets vet jag inte. De är tre kompisar som hänger ihop och gjort det i många många år, typ sedan 1:an i grundskolan.

Jag fattade ingenting vad du menade om rakningen förrän ett senare inlägg där du skrev att du gillade det. Skippa den biten. Däremot skulle jag misstänka otrohet, sorry, av egen erfarenhet. Nyrakad när man ska bort.
Du skriver "så hade  vi barnen",kan ni inte ha sex då? Vi som har barnen jämt har ju sex fast vi har barnen, annars skulle det aldrig bli något. Det låter som ett svepskäl. 
Men början av brevet var fint. .

Och kanske också poängtera i slutet att du är beredd att jobba på eventuella sidor hos dig själv som hon kanske upplever som mindre åtråvärda, men för att du ska kunna göra detta måste hon hjälpa dig med att veta Vad det är du behöver jobba med. Vad jag förstått från många kvinnor så kan vardagen bli alltför uppslukande och att kvinnan ej känner tillräckligt stöd där från ens partner, och att detta resulterar i noll sexlust. Nu påstår jag inte att det är så för er del, men som sagt - öppna upp för att du är villig att jobba på förändring hos dig själv om det är det som behövs - bara hon hjälper dig på traven. På så sätt lägger du heller inte hela ansvaret på henne, vilket nog kan kännas betungande annars - särskilt om det då finns "dolda fel" som hon ej gjort dig uppmärksam på, eller om hon upplever att du inte lyssnat när hon försökt göra dig uppmärksam.