• Anonym (sunktande)

    Brev til min fru

    Hej alla!

    Jag är i samma sits som många andra här på FL. Vi har ett bra förhållande på alla andra plan än i sängen. Där är det dött. Jag har provat en del men som många andra man läst om här vill hon bara vara i fred och svarar med ilska. Nästa vecka skall jag åka bort och funderar på att lägga ett brev på hennes kudde och se vilken respons det blir.

    Hej älskade!

    Nu är jag framme i X och kanske även börjat jobba. Jag kommer förodligen hem igen på X eftermiddag.

    Hoppas du mår bra och får en bra vecka. Jag älskar dig otroligt mycket. Jag gör vad jag kan för att verka helt oberörd över att vi inte har något sexliv alls. Inom mig händer desto mer, men jag gör som sagt vad jag kan. Jag anser inte riktigt att ha noll sexuellt liv tillsammans är att gå halva vägen var för att lösa detta, men då det är den som inte vill som har makten kan jag inte göra något åt det.

    Mina val är i stället hur jag skall ta mig igenom detta utan den gemenskap och självkänsla ett sexuellt liv med sin fru ger. Mina val i detta är A) Skilja mig B) Runka mig igenom det C) Döda alla sexuella känslor i kroppen D) Hitta någon annan att ha sex med så länge. Då du är stjärnan i mitt liv och den jag vill dö tillsammans med låter ingen av dem särskilt tilltalande. Jag kan ett tag använda mig av B men jag vill inte att det skall vara huvudnäringen i mitt sexliv. Det vill jag att du och jag tillsammans skall vara.

    En sak vill jag att du över helgen funderar på, och det har att göra med dina intimrakningar och när du väljer att göra dem. Jag skulle mycket gärna sitta framför dig och prata men det går inte eftersom du bara blir arg, och då kommer inget ur samtalet.

    Vi hade sex med varandra senast den 30 december, och sen åkte jag till X för arbete i några dagar. Samma kväll som jag åkte rakade du dig för första gången på mycket länge. En vecka efter det när barnen var här åkte du till X för "hemmaspa" och när du kom hem var du helt nyrakad. Senaste helgen var barnen hos oss igen och då åkte du till X igen för lite "hemmaspa". När du kom hem var du helt nyrakad. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett medvetet val. Du väljer att göra det när barnen är här eller när jag skall bort. Att säga något annat vore en förolämpning mot både din och min intelligens.

    Du väljer naturligtvis själv om och när du skall raka dig, det är din kropp och ditt liv. Du har tidigare sagt att du rakar dig helt och hållet för din egen skull och inte ett dugg för min skull. Någonstans längs vägen i ditt liv har du trots allt valt att leva med mig. Du vet också att jag älskar när du gör det, särskilt den första dagen.

    Vi har situationen att den person du älskar och valt att leva med har en sak han älskar att du gör. I det läget gör du valet att alltid göra det vid tillfällen när han inte kan njuta av det tillsammans med dig. Att situationen är så kan vi inte bortse från.

    Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?

    Jag vill nu direkt säga att jag är inte arg över detta, jag är bara genuint förvånad och undrande över vad du får ut av att alltid göra det vid dessa tillfällen?

    Jag kommer vara bortrest i arbete ungefär 5-6 dagar. Först kommer hon bli arg men jag hoppas att tiden själv kommer få henne att fundera lite. Fundera över hur hon hanterar saker. Fundera över hur viktiga vi är för henne.

    Vad tror ni? Flip eller flop? Hur skulle ni reagera över något som detta?

  • Svar på tråden Brev til min fru
  • Anonym

    Ett brev är en bra sak att skriva ibland när man inte kan prata om saker. Men korta ner delen om att hon rakar sig och när och berätta mer om dina känslor istället. En viktig sak är att inte skriva för anklagande mot henne för då kommer det antagligen få motsatt effekt. Mer fokus på att du älskar henne, hon är kvinnan i ditt liv men att du inte kan leva utan intimitet och utan att få ha sex med kvinnan du älskar.

  • Ceasar
    Anonym (Nån annans fru) skrev 2013-01-20 07:17:23 följande:
    Hade jag varit otrogen men inte förälskad hade jag förhoppningsvis försökt hitta tillbaka. Eller vad kan ha hänt? TS, jag vill inte vara sån, men har du några egna teorier gällande om hon kanske inte finner dig attraktiv längre? Varför i  sådanafall? Har du tappat lust om träning som vart regelbunden eller lagt på dig eller färgat håret i hopp om att det inte ska synas att du börjat tappa?
    Ja, vad som?
    Jag tänkte bara skriva att jag ser inte ut som Schenkenberg i kroppen men inte som Svullo heller. Motionerar minst tre gånger per vecka, men är ingen träningsnarkoman. Har inga missbruk. Jag har lång utbildning (precis som hon) och ett stort intellekt. Jag sitter inte och spelar spel på datorn hela nätterna och jag tar henne inte för givet (anser jag). Jag kan inte se att jag ställer några krav på henne. Sköter det mesta när det gäller hemmet. Tar fullt ekonomiskt ansvar för mina barn. Jag rapar och pruttar inte i hennes sällskap och jag duschar minst en gång varje dag. Hon får minst en gång per dag veta att jag älskar henne.

    Jag skulle aldrig gå till affären i mysbyxor och foppatofflor. Jag har hela och rena kläder, men klär mig kanske lite monotont och lika varje dag.

    Jag kanske borde bråka mer, men jag ser inte vitsen i att bråka om saker som inte är värda att bråka över. Växte upp med en pappa som samlade på sig ilska under dagen och tog ut det över familjen på kvällen. Har svurit att aldrig låta en människa få ta skit från mig gällande något som någon annan gjort. Har utvecklat detta till perfektion under över 40 år.

    Jag har funderat mycket på hur detta kan vändas. Ska jag låta tvätthögen växa till orimlighet? Skall jag strunta i att laga mat för att se om hon gör något? Ska jag lägga mig efter midnatt varje dag i två veckor? Ska jag börja tjafsa om skitsaker? Ska jag måla om i vardagsrummet och sen säga att JAG vill ju ha bruna väggar! Ska jag lämna datorn på med hemnet uppe lite då och då?

    Jag har försökt att diskutera vad det är för fel jag gör då hon inte känner någon åtrå för mig, men hon säger bara att det är inte jag som gör fel.
  • Anonym
    Ceasar skrev 2013-01-20 11:32:21 följande:
    Jag tänkte bara skriva att jag ser inte ut som Schenkenberg i kroppen men inte som Svullo heller. Motionerar minst tre gånger per vecka, men är ingen träningsnarkoman. Har inga missbruk. Jag har lång utbildning (precis som hon) och ett stort intellekt. Jag sitter inte och spelar spel på datorn hela nätterna och jag tar henne inte för givet (anser jag). Jag kan inte se att jag ställer några krav på henne. Sköter det mesta när det gäller hemmet. Tar fullt ekonomiskt ansvar för mina barn. Jag rapar och pruttar inte i hennes sällskap och jag duschar minst en gång varje dag. Hon får minst en gång per dag veta att jag älskar henne.

    Jag skulle aldrig gå till affären i mysbyxor och foppatofflor. Jag har hela och rena kläder, men klär mig kanske lite monotont och lika varje dag.

    Jag kanske borde bråka mer, men jag ser inte vitsen i att bråka om saker som inte är värda att bråka över. Växte upp med en pappa som samlade på sig ilska under dagen och tog ut det över familjen på kvällen. Har svurit att aldrig låta en människa få ta skit från mig gällande något som någon annan gjort. Har utvecklat detta till perfektion under över 40 år.

    Jag har funderat mycket på hur detta kan vändas. Ska jag låta tvätthögen växa till orimlighet? Skall jag strunta i att laga mat för att se om hon gör något? Ska jag lägga mig efter midnatt varje dag i två veckor? Ska jag börja tjafsa om skitsaker? Ska jag måla om i vardagsrummet och sen säga att JAG vill ju ha bruna väggar! Ska jag lämna datorn på med hemnet uppe lite då och då?

    Jag har försökt att diskutera vad det är för fel jag gör då hon inte känner någon åtrå för mig, men hon säger bara att det är inte jag som gör fel.
    Är du Ts?
  • Anonym

    Skulle min man hänga upp sig så mycket på min intimrakning hade jag allvarligt funderat över om han var något att ha överhuvudtaget.

  • Ceasar
    Anonym skrev 2013-01-20 11:36:02 följande:
    Är du Ts?
    Ja, det är jag. Jag valde anonymitet från början få att inte svaren skulle färgas av något som jag skrivit tidigare.
  • Crimen
    Ceasar skrev 2013-01-20 11:32:21 följande:
    Jag tänkte bara skriva att jag ser inte ut som Schenkenberg i kroppen men inte som Svullo heller. Motionerar minst tre gånger per vecka, men är ingen träningsnarkoman. Har inga missbruk. Jag har lång utbildning (precis som hon) och ett stort intellekt. Jag sitter inte och spelar spel på datorn hela nätterna och jag tar henne inte för givet (anser jag). Jag kan inte se att jag ställer några krav på henne. Sköter det mesta när det gäller hemmet. Tar fullt ekonomiskt ansvar för mina barn. Jag rapar och pruttar inte i hennes sällskap och jag duschar minst en gång varje dag. Hon får minst en gång per dag veta att jag älskar henne.

    Jag skulle aldrig gå till affären i mysbyxor och foppatofflor. Jag har hela och rena kläder, men klär mig kanske lite monotont och lika varje dag.

    Jag kanske borde bråka mer, men jag ser inte vitsen i att bråka om saker som inte är värda att bråka över. Växte upp med en pappa som samlade på sig ilska under dagen och tog ut det över familjen på kvällen. Har svurit att aldrig låta en människa få ta skit från mig gällande något som någon annan gjort. Har utvecklat detta till perfektion under över 40 år.

    Jag har funderat mycket på hur detta kan vändas. Ska jag låta tvätthögen växa till orimlighet? Skall jag strunta i att laga mat för att se om hon gör något? Ska jag lägga mig efter midnatt varje dag i två veckor? Ska jag börja tjafsa om skitsaker? Ska jag måla om i vardagsrummet och sen säga att JAG vill ju ha bruna väggar! Ska jag lämna datorn på med hemnet uppe lite då och då?

    Jag har försökt att diskutera vad det är för fel jag gör då hon inte känner någon åtrå för mig, men hon säger bara att det är inte jag som gör fel.
    Det är antagligen hos henne det ligger. Du verkar lyhörd och vettig eller anstränger dig för att vara det i alla fall. Och om hon nu har något problem med dig så är det hennes ansvar att uttrycka det högt.

    Det låter som att hon inte vill ta ansvar för att förbättra situationen för er. Några halvhjärtade husfridsknull räcker inte. Hon kan inte prata utan att bli förbannad, hon vill inte gå till en terapeut eller sexolog... Jag undrar, känner du igen henne? Är det så här hon är normalt eller är hennes nuvarande sinnesstämning något nytt för dig?

    Du har ju rätt att få veta vad det ÄR. Så slipper du chansa och hoppas på att intimrakningen ska leda vidare till en djupare diskussion.
  • Sarilariz

    Ett ärligt och bra sätt att ta upp problemen ni har i erat samliv. Tycker det verkar toppen, så får hon chansen att tänka på saken och kunna formulera sina egna känslor kring detta också.

    Du verkar väldigt mogen och sympatisk TS. Hoppas allt löser sig för dig! 

  • Anonym

    Kan hon ha hamnat i en depression? Är något annat än sexlivet förändrat?

  • elmadumle

    Jadu rakar jag mig är det för min egen skull och inte för mannens, och vi har sex kanske varannan månad jag är inte intresserad av mer än så och väljer han att lämna efter 23 år för det så fine. För mig finns det viktigare saker än sex i ett förhållande.

Svar på tråden Brev til min fru