Anonym skrev 2013-02-17 10:37:58 följande:
Jo, man reagerar. Minns de som var 25+ i min kurs, de var monstergamla.
Sanningen är att man vid 30+ inte är studievan och har andra prioriteringar än en 20-åring.
Sen är du säkert annorlunda, men de jag sett i min kurs och på skolan när det begav sig och vidare ute i yrkeslivet... Det är väl någonstans kring knappt 30 stycken som varit överåriga som jag sett på nära håll.
De har inte har den självinsikt och självkritik som behövs. Att ta kritik (och skit ibland) är något man MÅSTE göra i detta yrket och det är svårare att vara självkritisk och få och ge kritik till någon som är 35-40 och säga att de gör fel och inte gör ett bra jobb än till någon som är 25. Det är bara genom kritik och utvärdering man utvecklas.
De som är i 40-årsåldern som jag har sett när de kommer som AT tror att de är bäst i världen och det är då det går åt skogen. Sen säger det väl en del om vem man är om man inte har betygen sedan tidigare utan måste komvuxa upp dem i 5 år innan man ens tar sig in. Det kommer inte gå bra i yrkeslivet då.
Inte meningen att göra någon ledsen, men jag har sett många bli ledsna då de varken klarar av studier eller jobb.
Då har vi helt olika erfarenheter! De jag har träffat på som inte har kunnat ta kritik, och som trott att de kan allt när de kommer ut på AT har varit de yngre! Ofta de som börjat direkt efter gymnasiet.
Jag kan säga att det är väldigt bra att ha lite livserfarenhet innan man börjar som läkare. ALLA handledare jag har haft har dessutom påpekat hur skönt det är med någon som faktiskt har levt lite innan.
Appropå att man inte haft betyg: Nej, det säger ingenting om vem man är. Det säger kanske att man inte brydde sig om betyg tillräckligt mycket när det begav sig. Sedan finns ju högskoleprovet - det var tex så jag kom in. Jag skulle lätt välja någon med livserfarenhet och bra resultat på högskoleprovet före en som nyss gått ut gymnasiet med högsta betyg.