För gammal för att plugga?

Nej det är inte irrelevant eftersom hela mitt resonemang är från ett samhällsperspektiv.

Jag har inte sagt att hon ska ge upp sin dröm, din sanning får du lägga i någon annans knä än mitt.  Jag anser inte att det är rätt pga kostnaden. Vill man trots det kan man bekosta utbildningen själv, tex utomlands.

Tack! Vad kommer det sig att du började först nu vid 33år? Har du pluggar mycket efter studenten/är det svårt att hänga med som äldre?

Regnig måndag, kan du inte svara på alla frågor?

Försent är det väl aldrig, men CSN sätter väl stopp för de flesta att börja efter 40 för det är väl en åldersgräns där?

Pengarna finns så csn behöver jag inte alls, betygen finns också så frågan är bara om jag ska ta steget och söka

Okej, men menar du att ts själv borde låta bli på grund av att det kostar för mycket för staten? Det är så jag tolkar dig nu, och det är den grejen som jag har svårt att förstå.

ts: Jag var jättekorkad och började plugga efter studenten, något jag aldrig vill jobba med (där kan man snacka om förlorade skattepengar...) och har sen hankat mig fram på ströjobb inom vården. Jag är egentligen något av en konstnärssjäl, om man kan säga så om sig själv utan att det låter alldeles för fjantigt, men det verkar ju tyvärr helt omöjligt att leva på det... Och samtidigt, ska man vara realistisk och vill göra någon sorts karriär, är det väl läkare som är det "säkraste" kortet.

Svårt att hänga med som äldre tycker jag definitivt inte. Det svåraste är väl rent socialt, men det tycker jag iofs om alla grupper jag hamnar i.

Jag svarar på alla frågor men inte igen och igen och igen.

Om du riktar dig till mig utan att ange det kan du inte förvänta dig att jag intuitivt ska förstå att det är just mig du pratar med och inte bara kastar ut ett inlägg rakt ut, i så fall är det troligen obesvarat ja och kommer att vara.

Nej det har jag inte sagt, tvärtom.

Då förstår jag, anonym. Kan känna igen mig i det med att göra mindre smarta val när man är yngre. Jag har alltid arbetat men inte inom områden där jag verkligen vill vara eller där jag kan utvecklas så mycket som jag vill, tryggheten finns inte där heller även om jag är säker på att alltid klara mig på det jag gör. Är nog mest orolig för att inte klara av det, var ett tag sedan jag pluggade. Å andra sidan kommer jag knappast gå ut och festa så kommer inte vara bakis el fokusera på annat än studierna.

Jag kanske verkar naiv och orealistisk återigen, då jag spekulerar kring skolsystemet. Jag har försökt att studera mig vidare i livet många gånger, och säkerligen många med mig. Dock, så tycker jag att det är väldigt synd att skolan enbart tycks vara uppbyggd enligt de strikta former som ju är idag. Även om skolan i mångt och mycket är ett arbete som behöver skötas, så tror jag att samhället skulle ha mycket att vinna på i längden att försöka hitta nya vägar i hur man ser på elevernas faktiska intellektuella mångfald utifrån allas individuella förutsättningar. Även om jag törs basunera ut t.ex om hur känslig jag är inför alla intryck som bombarderar mig dagligen, så är jag övertygad om att jag inte är ensam om det. Jag menar att: Visst behöver vi göra nytta och dra vårt strå till stacken, men vi måste någonstans ändå aldrig glömma bort faktumet att vi i första hand ju är gjorda av kött, blod och känslor. Det krävdes åtminstone inte mycket för att jag skulle ge upp alldeles för tidigt, ur sättet att se på mina presteranden utifrån. Det blir dyrt att jaga efter klockan i den versionen,liksom. Tat lugnt, ungdomar. Man behöver inte ligga på latsidan,men jag tycker att man kunde få mer friheter att ta för sig av livet i sin egen takt, och på sina egna villkor. Men det är väl bara jag igen.

Exempel på hur jag skulleha känt mig efter ett personligt meddelande underkänt provresultat i fjuttiga excelkursen på Komvux istället? Version rewindad och återupptagen, med enkla medel och klart mer successfull inför framtiden: "Detta har du utfört idag. Imorgon har vi möjligheter att ta för oss av resten." (Punkt.)

Tårar, många tårar och besparat lidande hade kunnat förvisas till ovisshet- och så vidare. Bara ännu ett naivt förslag.