För gammal för att plugga?

Men finns det verkligen det? Jag har inte sett det någonstans men vill gärna se en hänvisning till källan.

Nu handlade det här inte om just den här biten utan om vad som är för gammalt för att det ska vara värt det rent personligen, med tanke på hur mycket man hinner jobba mm. Men om man ska gå loss på hur dyrt det är med studier så fine, alla (unga!) som pluggar till läkare i sverige "gratis" men sedan flyr utomlands för att tjäna mer pengar och sverige får "importera" mängder av läkare och ändå har vi läkarbrist. Eller alla dem som pluggar till bibliotikarie eller kulturvetare eller...tja, hundratals andra utbildningar som visserligen kanske är lika dyra utbildningar men procentuellt sett är det betydligt fler som utbildar sig inom ganska svåra områden där chansen till jobb är mycket liten, vad ska man göra åt dem? Blir jag, el andra som är lite äldre, ut vår läkarlegitimation så är sannolikheten för att vi kommer arbeta inom det mycket stor. Då kommer vi tjäna pengar så att vi bidrar med skatt, vi kommer med större sannolikhet bo kvar i sverige eftersom att vi troligtvis i större utsträckning har rotat oss i sverige med familj, hus mm. Man kan alltid vara kritisk till det mesta men att utmåla äldre studenter till hemska blodsugare bara för att vi kommer arbeta något decennium mindre än de flesta känns lite bittert.

Nu ska ju inte jag dra in mig själv i det här när tråden inte skulle handla om det MEN om man ska börja fundera på vad allt kostar och vad jag/äldre studenter kostar staten etc. så kan man ju också räkna in andra saker som staten står för där jag inte kostat många kronor jämfört med andra grupper. Jag har aldrig varit sjuk så att jag krävt sjukvård, utöver det vanliga med vaccinationer och förlossning samt bb när jag föddes. Jag har aldrig missbrukat alkohol el droger och hamnat på behandlingshem (vansinnigt dyrt!), aldrig begått kriminella handlingar och kostat rättegångskostnader och polisinsatser, aldrig varit med om någon olycka el sjukdom så att jag behövt ambulan, har arbetat (betalat skatt) sedan jag gick på högstadiet efter skolan och på helgerna och ändå fått ihop högsta betyg. Jag har aldrig behövt försörjningsstöd eller bostadsbidrag. Listan kan göras lång, det jag menar är att jag rä en ganska billig skattebetalare men visst, min utbildning skulle kosta en del pengar, dock skulle jag inte flytta från sverige eller jobba som hyrläkare eller privat utan vill arbeta som det extremt tråkiga allmänläkare på hälsocentral, det är inte det mest populära så konkurrensen är inte så hård och de flesta skriker efter läkare.

Att utbilda sig till kulturvetare är inte speciellt dyrt, låt folk hänga med näsan i böckerna om de nu vill utbilda sig till det. Men man kommer inte ifrån att läkarutbildning är speciellt och det kostar mycket mer än annat.
I övrigt håller jag med dig, svensk utbildningspolitik stinker lika fräscht som en surströmming, den är helt åt helvete i stort...

Sen kan man inte spekulera i framtida arbetsmarknad, det är inte alls längesen det var stort överskott på läkare och de tvingades utomlands för att få jobb. Liknande svängningar har vi sett inom de flesta yrken även de som utlovats med "garanterat jobb". Hur det ser ut om 10 år när du är färdig vet ingen för det handlar om politik och den är inte helt förutsägbar i ett längre perspektiv.  Men visst, beroende på vilket jobb du har idag och vilken specialitet du väljer så har du chans att få jobb trots att åldern då talar mot dig på samma sätt som den gör det i alla yrken.

Så vad du kommer att tjäna och betala i skatt lämnar vi åt framtiden för det går inte att spekulera i.

Hela det här resonemanget går ut på någon form av skattekonto där du ska fritt få välja vad du vill ha "dina" skattepengar till. Eftersom du inte ha varit en belastning på vissa områden så ska du kunna vara det på andra. Så fungerar det inte när man lever i ett samhälle. Man betalar för att samhället ska kunna existera och då kostar en del människor mer (kriminella, sjukvård, barnomsorg, vägar,skolor osv) men det ger inte mig eller dig mer rätt att belasta bara för att vi ska kosta lika mycket som de som kostar mera...

Men jag kommer iaf bli kvar i sverige och inte dra utomlands, det är ju annars något en del t om vill lagstadga att man inte ska få göra (!) härde jag nyligen på nyheterna. Vad gäller läkarbristen pekar väl ändå allt på att det inte kommer att finnas ett överskott av läkare i Sverige inom överskådlig framtid.

Kan du inte skicka en länk till källan där det står att det är åldersgräns på läkarlinjen, jag vill verkligen veta, kanske är det inte ens någon idé att jag söker, jag kan ju redan vara för gammal.

Nej, men staten går plus på vissa individer och minus på andra. Jag tycker inte att man ska låta bli att använda de rättigheter man faktiskt har, bara för att man inte ska vara en belastning för samhället.

Jag menar bara att sån´t är livet, för mig ganska ointressant men eftersom att det togs upp och blev en känslig punkt för dig så ville jag bara påpeka att det inte går att resonera så. Jag har kostat förhållandevis väldigt lite men har aldrig gnällt över att behandlingshemmen är fulla av människor som kostar otroligt mycket och, enligt statistiken, troligtvis aldrig kommer (el iaf inte många av dem) bidra till samhället under deras livstid. En utbildning på en miljon är inte så mycket pengar i det stora hela, några månader på intensiven kostar betydligt mer. Tretusen kulturvetare som aldrig får jobb inom det de studerat kostar mer men jag tycker ändå att de ska få plugga vad de vill.

Det finns ingen äldre åldersgräns för läkarlinjen, den slopades 1996 för att det var diskrimerande.

"Övre åldersgränser för antagning till högskoleutbildning strider mot diskrimineringsförbudet i regeringsformen. Det menar Högskoleverket och ogiltigförklarar därmed de övre åldersgränser på 34, 39 och 44 år som finns vid landets läkarutbildningar. - Högskoleverket har inget tolkningsföreträde, påpekar dock Göran Berglund, prodekanus vid medicinska fakulteten vid LU. "

vem pratar du med och vem känner att något är känsligt?

Inte kan det vara om eller med mig eftersom jag aergumeneterar och diskuterar om ett samhällsfenomen.
Däremot ser jag klara projiceringar av dig själv, att du anser att det är känsligt, annars skulle du öht inte nämna det.

En utbildning på en miljon är väldigt mycket pengar eftersom du aldrig kommer att kunna betala tillbaka den, så mycket tjänar du nämligen inte och skatten ska gå till mer än just bara din utbildning.
Det är med andra ord irrelevant hur mycket du kostat samhället hittills eftersom du inte har något eget skattekonto att ta ifrån.

Vad en kulturvetares utbildning kostar vet jag inte men den är inte speciellt hög. Och de jobbar efteråt, spelar ingen roll att de inte får jobb inom sitt yrke utan att de jobbar, helt ekvivalent med ditt eget resonemang.