• Anonym (Besviken TJEJ)

    Soc tog min son

    Jag är en tjej på 26 år, soc tog min son när han var 3 månader o 12 dagar...
    Nu i januari 2013 fick jag veta varför soc tog min son, PGA faderns beteende...
    Nu är han LVU:ad, varför straffar soc mig när de inte var jag som gjorde nått fel...
     Jag är förtvivlad, för att soc har gjort så här mot mig, jag är gravid i v 21, o soc ville ta de här barnet med, men jag har flyttat från fadern nu, hoppas jag får behålla de här barnet 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-18 17:28
    Jag var rädd för barnets far, därför flyttade jag inte, för jag blev hotad på gång på gång, varje dag...
    Därför vågade inte FLYTTA i från han

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-19 15:34
    Är i vecka 24+1

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-19 15:46
    Jag är inte bra på att stava, men hjulbent menar jag, min son var inte de när han föddes, de är ingen i släkten som är de, jag har fått reda på av soc att familjehems mamma inte har gett min son sina D-vitaminer som hon ska göra, för hon tycket att de inte var så viktigt...

    Skulle jag skriva om allt så skulle de bli hur långt som helst, Därför har jag skrivit kortfattat om de här, barnets far har ADHD,DAMP,DYSELEXI...
    Jag har DYSELEXI...
    Har man gått på särskola som jag har gjort då är man utväklingstörd säger soc, då ska man inte ha barn...

  • Svar på tråden Soc tog min son
  • Anonym (A)
    LillMyra skrev 2013-03-02 03:51:24 följande:



    Alla är vi olika. Skönt för dig att du i en sådan situation inte skulle känna smärta. Men då kan man ju fråga sig om du verkligen älskar din partner. En frisk människa tycker nog alltid att det är svårt att slitas ifrån någon man älskar, vad det än må bero på.

    Håller inte med om ditt svar till Keron i #56.
    Det är irelevant hur mycket jag älskar min partner. Om valet står mellan honom och barnet är det en självklarhet OCH skyldighet som f örälder att välja barnet. Den andra partnern är vuxen och kan klara sig. Det kan inte ett barn.

    Jag förväntar mig detsamma av min man. Hamnar vi i en situation med soc och jag är problemet så MÅSTE han välja barnet framför mig. Oavsett hur mycket han älskar mig. Annars förtjänar ingen av oss barnet.

    Sen kan jag förstå att kvinnor och män som lever i förhållanden där de utstår psykisk/fysisk misshandel stannar kvar. Men det beror inte på att man älskar sin partner utan det är massa andra faktorer inblandade. Så dessa personer behöver stöd.  
  • Anonym (A)

    Vill bara förtydliga att jag absolut tror att de finns fall där man råkar ut för att soc tar barnen pga felbedömning etc.
    Så mitt svar handlade bara om valet mellan partnern och barnet.

    TS, din situtation vet jag inget om så svårt att säga något.   

  • Anonym (A)
    LillMyra skrev 2013-03-04 23:49:08 följande:
    Till er som har en naiv illusion om Svenska Socialtjänstens ofelbarhet, läs denna artikel och tillhörande kommentarer: www.newsmill.se/artikel/2011/11/05/socialtj-n...

    Det är inte enskilda tjänstemän inom Socialtjänsten man ska anklaga, utan det handlar till största delen om systemfel och dessutom allvarliga sådana. Dessa problem är allt för ouppmärksammade. Det är mest bara vi som tvingats sätta oss in i hur det går till i verkligheten som vet hur illa det egentligen är. Det borde verkligen inte få vara så här!

    Socialtjänstemännen bär ett alldeles orimligt stort ansvar för frågor som rör familjers och barns liv. De beslut som tas kring dessa frågor får enorma konsekvenser för de personer besluten gäller, ofta barn som i många fall inte kan tala för sig själva. Även de vuxna människor som drabbas har inte mycket att sätta emot den enorma makt som myndigheten Socialtjänsten har.

    Hos de tjänstemän som ska göra utredningar saknas det kompetens, erfarenhet och ibland även intresse och engagemang. Även om det vore så att utbildning, urval och rekrytering till dessa tjänster vore mycket bättre än det är idag, så skulle det fortfarande vara ett alldeles orimligt stort ansvar för en eller ett par socialhandläggare att själva arbeta fram allt underlag till besluten. Speciellt med tanke på att de högre instanserna, som Socialnämnden och Förvaltningsrätten, oftast enbart går efter de utredningar som redan gjorts, utan att alls utreda saken djupare.

    Brist på kompetens leder till massvis av fel i utredningen och även till en personlig osäkerhet, vilket naturligtvis påverkar utredningens kvalitet. Brist på engagemang och intresse leder till en dålig insyn i situationen, vilket också försämrar utredningen. Det underlag på vilket beslut tas är alltså ofta under all kritik, och detta ska få påverka våra barn och familjer!

    Det borde ALLTID vara fler personer inblandade i utredningarna så att kvaliteten förbättras och även rättssäkerheten. I alla de fall som gäller barn bör någon specialist på området (exv barnpsykolog inriktad på sociala frågor) vara inblandad, och bära ansvar för att barnens bästa sätts i fokus. Forskning visar på att det idag är 96 % av utredningarna från Socialtjänsten som saknar barnperspektiv, trots att det anses så viktigt. Det är oacceptabelt. I de fall där missbruk och beroende är inblandat bör också specialkompetenser inom det området medverka i utredningen. Socialtjänstemännen saknar allt för ofta grundläggande kunskap om missbruk, beroende och rehabilitering och kan därför inte förväntas kunna göra bedömningar kring dessa delar. När övergrepp, misshandel och hot är inblandat måste en expert på det området finnas med i utredningsprocessen. Juridiska ombud för både barn och föräldrar bör också medverka för att säkerställa rättssäkerheten. Som det är idag är barn i princip helt rättslösa. Socialtjänsten fungerar som ett parallellt rättssystem fullproppat med brister och dessutom skyddat från granskning i och med sekretessen. Sekretess finns till för att skydda medborgarna, men i detta fall används den snarare emot oss.

    Med ett team, med bred kompetens och olika perspektiv, som gemensamt ansvariga för utredningsprocessen skulle kvaliteten på utredningarna öka. Som det är idag, att handläggarna själva ska sköta allt, är det inte konstigt att det blir fel hela tiden. Vem som helst kan drabbas, ingen går säker för falska anklagelser som får fäste hos Socialtjänsten och leder till ett beslut om omhändertagande av barnet. Vi ska inte behöva ha ett så här dåligt och osäkert socialt system!

    Det som händer idag när kompetens, erfarenhet och ibland också engagemang och insyn saknas är att det är personliga fördomar, förutfattade meningar och godtycke som styr utgången. Det finns ingen rättssäkerhet utan Socialtjänsten bedriver ett parallellt rättssystem.Dessutom gör sekretessen att det blir svårt med granskning av dessa allvarliga brister.

    Om man hamnar i en situation där Socialtjänsten omhändertar ens barn på felaktiga grunder står man fruktansvärt maktlös. Barnet slits från sina föräldrar, sin hemmiljö, sin trygghet och kanske sin framtid och föräldrarna förlorar det allra käraste de har. Detta SKA INTE kunna få ske på felaktiga grunder, men det kan som sagt drabba precis vem som helst. I extremfallet räcker det med att någon är avundsjuk, gör en anonym anmälan till Socialtjänsten som sedan beslutar att inleda en utredning. Beroende på vad som har anmälts och på vilka tjänstemännen är, så brister det olika mycket i kompetens och intresse. Men i normalfallet finns åtminstone medelstora brister. Ofta saknas intresse och därmed insyn i situationen, vilket gör det otroligt svårt att bevisa oskuld. Tjänstemännen känner att de saknar kompetens och blir därför osäkra och rädda för att ta något beslut som blir fel, de vill därför hellre fälla än fria. Innan man vet ordet av har nämnden tagit beslut baserat på utredningen och ditt barn förs bort till okända människor. Om du överklagar till Förvaltningsrätten går de nästan alltid på samma spår som utredningen. Hur ska du bevisa att du KAN ta hand om ditt barn om du inte får visa det?

    Detta var som sagt ett extremfall, men det händer med dagens system, och många liknande fall finns det också. Det kan vara skolan som anmäler, för att barnet har problem i skolan. Man kan ju tycka att situationen i skolan ska ingå i utredningen av dessa fall, men oftast utreds bara hemmiljön och föräldrarna och det hittas "fel" som "förklarar allt". Omhändertaganden får inte användas för att förbättra små fel i ett barns miljö, utan ska användas då det finns risk för barnets hälsa och utveckling.

    Socialtjänstens makt måste begränsas och dess funktion ska vara mer av stödjande karaktär för medborgare, familjer och barn. De ska inte ha ensamt utredningsansvar eller beslutsrätt. Det finns helt enkelt inte kompetens för det och det får katastrofala följder som kränker mänskliga rättigheter!
    Jättebra inlägg Lillmyra!
  • Anonym (Besviken TJEJ)

    Hej jag skrev ett bre till soc i januari om att jag ville ha mitt barn tillbaka, o tog till backa SOL placeringen....
    Då ringer soc sen o säger att dom sätter LVU på han o att man inte kan  flytta på ett barn hur som helst, nu ringde hon i gen o sa att han skulle för flyttas till ett annat fosterhem, JA!! då går de bra att flytta han hur som helst till en familj som han inte ens känner ens...
    Soc ville att jag skulle komma till de ställe där min son är placerad, men jag klarar inte av att åka 70 mil med tåg för att jag skulle god känna den NYA familjen P.G.A att jag är gravid, så blir de jobbigt att åka så långt...

    Jag vill inte att min son bor så långt bort från mig, vill att han ska hem till mig, jag har ju inte ens gjort nått fel ju...

     

  • Anonym (Besviken TJEJ)
    SupersurasunkSara skrev 2013-03-01 15:03:29 följande:
    Du bodde alltså kvar trots att fadern var orsaken till att soc tog ditt barn?
    jag var rädd för han, därför bodde jag kvar hos han, jag vågade inte att trotsa han, de skulle inte du heller våga göra om nån hotade dig på gång på gång, men nu har jag lämna han för gått
  • Anonym (Besviken TJEJ)
    Min son är julbent, de är ingen på min eller på faderns sida som är de, vad kan de vara för FEL???? 

     
  • Anonym
    Anonym (Besviken TJEJ) skrev 2013-03-18 17:15:06 följande:
    Hej jag skrev ett bre till soc i januari om att jag ville ha mitt barn tillbaka, o tog till backa SOL placeringen....
    Då ringer soc sen o säger att dom sätter LVU på han o att man inte kan  flytta på ett barn hur som helst, nu ringde hon i gen o sa att han skulle för flyttas till ett annat fosterhem, JA!! då går de bra att flytta han hur som helst till en familj som han inte ens känner ens...
    Soc ville att jag skulle komma till de ställe där min son är placerad, men jag klarar inte av att åka 70 mil med tåg för att jag skulle god känna den NYA familjen P.G.A att jag är gravid, så blir de jobbigt att åka så långt...

    Jag vill inte att min son bor så långt bort från mig, vill att han ska hem till mig, jag har ju inte ens gjort nått fel ju...

     
    Har förvaltningsrätten beslutat om LVU?

    Klarar du inte av att besöka sonens nya hem för att det är "jobbigt" att åka tåg långt så har han det kanske bäst hos dem?
  • Anonym (Soc)
    Anonym (Besviken TJEJ) skrev 2013-03-18 17:15:06 följande:
    Hej jag skrev ett bre till soc i januari om att jag ville ha mitt barn tillbaka, o tog till backa SOL placeringen....
    Då ringer soc sen o säger att dom sätter LVU på han o att man inte kan  flytta på ett barn hur som helst, nu ringde hon i gen o sa att han skulle för flyttas till ett annat fosterhem, JA!! då går de bra att flytta han hur som helst till en familj som han inte ens känner ens...
    Soc ville att jag skulle komma till de ställe där min son är placerad, men jag klarar inte av att åka 70 mil med tåg för att jag skulle god känna den NYA familjen P.G.A att jag är gravid, så blir de jobbigt att åka så långt...

    Jag vill inte att min son bor så långt bort från mig, vill att han ska hem till mig, jag har ju inte ens gjort nått fel ju...

     
    Du ORKADE inte åka tåg för att träffa ditt barn? Tja....vad säger man.
  • hellokill3r
    Anonym (Soc) skrev 2013-03-18 19:49:16 följande:
    Du ORKADE inte åka tåg för att träffa ditt barn? Tja....vad säger man.



    Måste faktiskt få säga nåt här, jag hade aldrig kunnat resa 70 mil som höggravid. 140 tor. Det beror väl i stort på hur graviditeten förlöpt. Jag hade förbud mot att öht anstränga mig de sista 10 veckorna. Men hur man nu kommer på idén att skaffa ett till barn när man redan har ett placerat förstår jag verkligen inte..
Svar på tråden Soc tog min son