Soc tog min son

de borde granska fosterforaldrar istallet for de riktiga, for dar finns det en hel del saker som inte stammer..de ar inte heller alltid sa lampliga

Ja, många på bla FL tipsar om att man ska tillsätta socker och/eller vaniljsocker i mjölkfri ersättning för att få den godare.

Skulle du kunna tänka dig att ta på dig ansvaret för alla de barn som drabbas av vanvård och/eller bristande vård i familjehem? Och de fallen där omhändertaganden sker på helt felaktiga grunder och barn skiljs från helt oproblematiska föräldrar och hemmiljöer?

Forskning visar att staten är en sämre förälder än till och med föräldrar med vissa brister. Ska man ändå utsätta barn för detta i onödan?

Jag blir lite nyfiken vad du har för insikt i detta ämne egentligen? Är du familjehemsmamma?

Forskning visar inte alls att olämpliga föräldrar är bättre än staten, forskning visar att familjehemsplacerade barn klarar sig lika dåligt som de barn som får stanna i dåliga biohem. Förhoppningsvis kommer detta att ändras så att det vårdnadsöverflytt sker oftare så att barnen inte behöver känna oro över vad de ska bo samt att barn snabbare ska omhändertas innan de får skador som påverkar deras liv.

Exakt. Samma forskning visar också att barn som blir adopterade istället  för familjehemsplacerade mår klart bäst av de tre kategorierna.

Du tror väl inte på fullt allvar att barn blir omhändertagna på grund av socker i välling? Soc försöker alltid i fösta hand ge stöd och hjälp till osäkra eller dysfunktionella föräldrar. Det ska väldigt mycket till innan ett barn blir LVU:at. Det råder dessutom brist på familjehem så jag tror inte att någon behöver vara oroligt över att ett barn kommer att bli omhändertaget i oträngt mål, tvärtom.

Jag är lärare och det händer att vi inom skolan gör anmälningar till soc. Vår erfarenhet är att det svårt och tar lång tid innan ett barn blir LVU:at och under den tiden mår barnet allt sämre. Vi har också sett exempel på hur mycket bättre ett barn kan må när det blir placerat i ett stabilt och bra familjehem. Barnet lever upp och är glad, börjar klara skolan, slappnar av. Om detta bra hem dessutom hade varit ett adoptivhem, där barnet vet att det kommer att få stanna, skulle dessa barn må ännu bättre.

Detta är barn som i allmänhet har farit illa under lång tid och de har så klart ärr i själen, men med kärlek och omsorg, omtanke, god omvårdnad och omtanke kan dessa ärr börja läka.

...............................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................

Men det är väl inget som någon gör jämt? Hörde en mamma som gjorde det när hennes lilla inte gillade välling men så fort barnet började äta så slutade hon. Det har man ändå mer förståelse för än någon som gör det jämt för smakens skull. Finns ju ingen anledning.

Drabbades av rejäla maktmissbruk och övergrepp av socialtjänasten som lvuade mitt barn (utan någon orsak) och gjorde ALLT för att jag aldrig mer skulle se henne. 9 månader senare och efter andra myndigheter gått in och granskat samt inspelade samtal från min del, advokater och fullt stöd utifrån fick VARENDA EN lämna ärendet och avgå. Gällde så väl familjehems mamman som var helt sjukt i huvudet rent ut sagt, handläggare och till och med chefen på familjeenheten. Låt mig tillägga att det inte var första gången tillsynsnämnde (socialstyrelsen) gått in i den kommunen. Enorma brister från deras del och det var en mardröm som aldrig verkade ta slut. Som tur var kom allt fram tids nog. Idag mår vi alla bra, har inte haft med socialen sedan det här hände och mitt barn är ovetandes om den tiden som tur är. Däremot sitter ärren hos mig kvar.

 

Jag känner med dig och det du tvingats genomlida, men det är otroligt skönt att höra att rättvisan KAN segra. Härligt att du vann och att de ansvariga fick straff för en gångs skull. Det måste till mycket mer granskning av maktgalna socialtjänstemän och själva systemet. Den utredningsmetodik som används är ju som gjord för att det ska bli FEL.

I mitt fall är det en frivillig placering eftersom jag inte hade hunnit få hjälp med min situation innan mitt barn föddes. Jag bad om hjälp när jag var gravid och har senare förstått att jag hade RÄTT till hjälp, men på grund av okunskap hos socialtjänsten fick jag inte ens veta det, utan istället ställde de orimliga och rent av farliga krav på mig. Jag gick med på jourhemsplacering i väntan på att få hjälp och att komma tillrätta med situationen. Det var hela tiden frågan om en kort placering eftersom jag alltjämt varit fast inställd på att få ordning på min situation. Det står i beslutet att det ska omprövas senast var sjätte månad och vid ändrade förhållanden. Det står också vad som krävs för att jag ska kunna få hem mitt barn. Jag har gjort allt de krävde, kämpat jättehårt för att få hjälp och ordna en stabil situation. Jag har inte fått en gnutta hjälp från soc utan gjort allt själv. Det är också konstigt att de kan omhänderta och placera ett barn och sedan ge f*n i resten av familjen. Ett familjeperspektiv borde alltid vara i fokus! Hur som helst så vet socialtjänsten att det nu är ändrade förhållande, men de är inte ett dugg intresserade av hur min situation nu ser ut. Det ÄR ju ändrade förhållanden och jag uppfyller kraven de ställde i beslutet för att jag ska få hem mitt barn. Var tog "omprövas vid ändrade förhållanden" vägen, undrar jag nu? Jag vill starta en process med utökat umgänge så att det blir en smidig övergång från familjehemmet till mitt hem, men på socialtjänsten (som förövrigt byter personal hela tiden) låter det nu som att det ska avvaktas X antal år innan någonting ska ändras! Det är helt befängt. Det skulle vara en kort placering i syfte att ge mitt barn trygghet tills jag hade fått den hjälp jag behövde, och nu när jag börjar känna mig redo (och jag och mitt barn har en fantastiskt nära relation, trots omständigheterna) så anser familjehemsmamman att mitt barn inte behöver mig ("h*n har det ju bra här!") och socialtjänsten, som saknar både insyn i min situation och kunskap för att göra bedömningar, vill så klart inte ens ta i ärendet utan vill avvakta - några ÅR. Den totala bristen på kompetens gör att de omöjligt kan göra någon bedömning av min situation, även om de nu skulle ha någon insyn. I deras händer vilar nu en stor del av mitt liv. Det finns dessutom stora brister hos familjehemmet vilket gör mig väldigt orolig. Jag vägrar vänta i X antal år för att 1) familjehemsmamman vill behålla MITT barn av själviska orsaker och 2) att socialtjänsten är för okompetenta och oengagerade för att vilja/kunna ta något beslut, eller ens göra en plan. Jag känner mig väldigt maktlös trots att jag vet att jag har rätt och jag vill mitt barns och vår familjs bästa. Det känns oändligt obehagligt. Jag har stöd från olika håll som jag ska försöka "alliera" mot detta vansinne, så att det kan hända något. Jag trodde inte att det var så otroligt låg kvalitet som det visat sig vara på socialtjänsten i Sverige. De kan ju vänta sig en FET kamp.