När ska ens dotter/son få sova hos sin flickvän/pojkvän?

Jag anser att det är omoraliskt att försöka lära barn att det är dumt att de får göra som de vill med sina egna kroppar, så länge de inte skadar sig.

Barn kan inte avgöra om de skadar sig eller kanske kommer att skada sig. Barn kan inte bestämma helt själv över sina kroppar, de saknar konsekvenstänkande. Och de som tycker det är ok att 13-åringar har sex, är det ok för 11-åringar med? 10-åringar?

Jag kommer att avråda mina barn mycket starkt från att ha sex i så ung ålder och kommer absolut ta upp alla risker etc. Sova över hos eventuell pojk- eller flickvän får de göra när de flyttat hemifrån.   

Små barn har inte självbestämmanderätt över sina egna kroppar om det innefattar sexuellt umgänge, så själv finner jag det högst omoraliskt att låta barn göra som de själva vill utan att öht ta ansvar över deras handlingar eller att försöka fostra och vägleda dem. De är minderåriga, omyndiga. Du är föräldern.

Det är dessutom högst tvivelaktigt att det även rent rättsligt är ok för ett så litet barn att ha sexuellt umgänge, självklart beroende på situation och ålder på den andra personen men det är trots allt barn det handlar om. Minderåriga som inte är mogna till ett totalt självbestämmande. Är båda parter så unga att de inte är straffmyndiga kopplas exempelvis socialtjänsten ofta in istället.

Det är klart att en elvaåring som vill experimentera sexuellt med en jämnårig får göra det om hen vill. Hur skulle hen kunna skada sig så länge det är på egna villkor, menar du?
Man blir inte skadad genom att leka, prova och undersöka så länge man mår bra av det. Dessutom får man ju göra misstag i nästan alla andra områden man skall lära sig under uppväxten, så varför inte inom sex? Måste det verkligen vara en stor grej? Vad är det för fel på att prova någonting, inse att "det där var inte roligt" och sedan ha koll på det, när det gäller det sexuella?

Varför vill man föra vidare en traumatiserad inställning till detta? (Ja, det är vad jag menar att det resonemang du för är sprunget ur).

Barn som inte nått könsmogen ålder (vilket vissa har när de är tretton) har inte sexuellt intresse som vuxna. Däremot har de en sexualitet och den har de all rätt i världen att utforska på egna villkor. Att som vuxen komma in och moralisera över detta är att störa en process som kan vara känslig.

Som förälder är det mitt ansvar att värna om mitt barns rätt till sin egen kropp och det gäller även rätten att inte förstöra hens integritet.

 Jag anser att man endast ska ha sex om man kan hantera alla möjliga konsekvenser (graviditet, eventuell abort, eventuellt föräldraskap, att man blir utnyttjad, etc). Inte allt man lär sig under uppväxten kan ha så allvarliga konsekvenser. För mig hör sex till vuxenvärlden och tonåringar kan leka och testa genom att först utforska sin egen kropp och sedan andras genom kyssar och smek etc. Varför måste man direkt ligga med varandra?

Du vet ju hur tonåringar är. Man ska passa in, vara omtyckt, helst vara lite "före" de andra. Hur många känner sig pressade att ha sex? Hur många gör det för att behaga? För att känna sig vuxna? Jag hoppas att uppfostra mina barn till att vänta och vara stolta över detta. Inte gå med på något bara för att "alla andra har redan gjort det". Det tror jag bäddar för en mer positiv bild av sex och av sin egen integritet.

Under förutsättning att det är ett riktigt förhallande skulle jag nog tycka att man atminstone ska vara 15 ar men helst efter att de börjat pa gymnasiet

Det finns hur mycket som helst att göra inom sex utan att det kan leda till graviditet. Sex är SÅ mycket mer än "kuk i fitta". Jag blir förvånad varje gång jag hör dessa trångsynta argument om vad det innebär att ligga.

Hur många tror du håller sig till petting när de väl kommit igång?