När ska ens dotter/son få sova hos sin flickvän/pojkvän?

Kan vara skönt när föräldrar säger NEJ!

Det heter inte petting längre, allt är sex. Och ungdomar som är trygga i sig själva och sitt eget utforskande gör det i den takt som passar dem själva.
Om de vill stoppa in snoppen i snippan så är de förstås redo för det. Det som man förälder bör göra är att tillhandahålla kunskap och skydd.

Har man egen självkänsla behöver man ingen som säger nej åt en. En person med självkänsla lyssnar på sig själv och sätter upp de gränser som passar för den egna personen.

Oj, är inte det där lite naivt? Ungdomar är otroligt sällan trygga i sig själv och det har inte med uppfostran etc att göra utan med puberteten/frigörselen/identitetssökandet/hormonerna. Det är en period av sökande och osäkerhet och jag kan tycka att det är lite ansvarslöst att bara släppa dem lösa och säga "lycka till nu!". Jag har mycket mer livserfarenhet än mina barn och ser det som mitt ansvar att vägleda dem. Visst hade det varit härligt om alla ungdomar som har sex verkligen vore redo för det, men verkligenheten ser tyvärr inte så ut. 

För min del får min dotter (5 år) sova över hos pojkvänner eller ha pojkvänner sovandes över när hon vill, med samma regelsystem som med andra vänner. Ser inget skäl till att hindra det. Däremot så kommer vi prata om att sex är lämpligt för vuxna (över 15 år) och att man kan bli gravid och liknande, det är något som vi redan pratar om. Jag förstår mig inte riktigt på hela grejen med att gömma dessa diskussioner om de finns levande genom hela livet så blir det inte ett tabu. Jag vill inte att okända personer sover över hos oss (därmed är jag emot ONS). Preventivmedel är något som vi kommer prata mer om senare i livet (innan tonåren!).

Jag förstår varför man talar om en slapp generation... snacka om att frånsäga sig sitt vuxna ansvar. Barn är barn. De behöver lära sig, det har inget med självkänsla att göra. Det är en direkt mognadsfråga!

Så varför får de inte göra fel när det gäller sex? Varför är det ett område där man inte får "misslyckas", "göra om och göra rätt" och "testa och sedan inse att man inte var redo"?
Varför är just sex ett område där man inte får göra fel?

Att inte säga "nej" som vuxen är inte samma sak som att lämna ungarna vind för våg. Det är fullt möjligt (och antagligen enklare) att utbilda dem i ämnet sex utan att komma med moralkakor.

Självkänsla är viktigt för att kunna ta mogna beslut - dvs. beslut som bygger på vad man själv vill göra med sin kropp.

Jag är inte det minsta slapp. Däremot har jag sysslat med sexualkunskap så pass mycket att jag har en avslappnad attityd till det.

För att det kan gå så fruktansvärt fel. Det verkar som om sex för dig är något väldigt vardagligt, typ som att nysa. Det är det inte för mig. Jag kan knappt tänka mig ett område där man kan bli djupare sårad än just vid sex (och det kan hålla i sig ett helt liv), likaså som det knappt finns ett område som kan få en att känna sig bättre. Och jag vill gärna att mina barn får uppleva den där bästa känslan och tror att chansen är störst om de är känslomässigt mogna när de börjar ha sex med andra. Nyfikenhet innebär inte att man är känslomässigt mogen.


Det är en interessant fråga och interessant att man kan tycka och göra så olika. 

Ja, det är mycket vardagligt och behöver verkligen inte vara mer än så. Jag anser inte att sex bör mystifieras.
Jag kan komma på många områden som man kan bli betydligt mera sårad inom.

Nyfikenhet är en förutsättning för att söka den kunskap som gör en person mogen och kunnig.