När ska ens dotter/son få sova hos sin flickvän/pojkvän?

Drar min fråga igen...

Ni som säger att era barn får sova över med kompisar av samma kön är väl medvetna om att de lika gärna kan ha sex med dem?

"...och behöver verkligen inte vara mer än så" - men det kan vara mer än så och det vill jag gärna att mina barn ska få uppleva. Låter nästan lite ledsamt att se det som något så vardagligt.

  

Jag har inga barn i den åldern själv men jag var 16 när jag fick sova hos pojkvän första gången så jag röstade på det, känns ganska lagom.

Ja du, jag och min första pojkvän hade aldrig vaginalt samlag. Med min andra tog det över ett halvår, trots gott om oralsex och bdsm.

Varför skulle folk rusa till vaginala samlag om det inte vore just för ett synsätt bland vuxna som menar att det är "det mest riktiga sexet"?

Berätta gärna för barn om alla risker som finns med sex. Berätta att du helst vill att de väntar, berätta om skydd. Men ett förbud hjälper inte särsilt långt, skulle jag tro. Vi kan se att i områden i USA där sexualundervisningen bara går ut på att "säga nej till sex", så finns det ändå höga abortsiffror etc. Man hjälper ungdomar till en säker sexualitet genom dialog, information om skydd... inte genom förbud.

Är man orolig för att en tonåring ska dras med i grupptryck, ska man ta upp det. Inte fokusera på sexet. Grupptryck i sig kan ju leda till dåliga saker, som att man börjar röka, mobbar, inte vågar vara ärlig etc. Detta avhjälps bäst med en trygg miljö, stark självkänsla och gott om pratstunder.

Jag tycker precis tvärtom, att det är ledsamt att se det som något annat än fullständigt naturligt, njutbart och något man får misslyckas med också.

Jag tror (hoppas) att det där ger sig när det är dags. Sex lär ju ungdomarna ha när de känner sig mogna, oavsett tid på dygnet. Där gäller det väl att ha en pågående dialog om sex, relationer, att lyssna till sig själv, sin partner och att använda skydd. 

Det jag har tänkt på en del är att jag i min egen ungdom såg en del vänner (samt ett av mina syskon) som träffade en väldigt seriös pojkvän/flickvän väldigt tidigt och som gick upp oerhört mycket i den andre, tappade (mer eller mindre) kontakten med de bästa vännerna och blev väldigt beroende av sin partner. Där har jag ibland tänkt att man som förälder kanske borde markera att barnet också behöver egen tid, tid själva med sin familj, osv, så att sonen/dotern inte stannar hos sin första pojkvän/flickvän för att man liksom har blivit beroende, har tappat bort andra sociala arenor, osv. Man kanske som förälder skall markera att de inte behöver ha all tid tillsammans och sova på samma ställe hela tiden, utan att de kan ha några nätter i veckan då de sover isär.

Å andra sidan så är det långt kvar tills mina barn är tonåringar. Det brukar ju aldrig bli som man på förhand tror, det där med föräldraskap. Man får se hur det blir att ha tonåringar när man väl är där...

Att jag endast refererar till vaginalt sex var PolyPonds interpretation. Jag hoppas lika innerligt att mina barn inte kommer att hålla på med oralsex och bdsm när de fortfarande är barn. Graviditet tog jag upp som en av riskerna eftersom det är så uppenbart att det hör till vuxenvärlden. Man får heller inte glömma att våra barn inte kommer att växa upp som vi. Saker och ting förändras. Vi var inte alls som dagens unga (och nej, jag är inte 70 år gammal).

Och förbud var det heller aldrig tal om, då det inte är praktiskt genomförbart. Men jag är helt emot den rådande "låt barnen få göra vad de vill"- attityden. Det gäller nu när de är små och det gäller när de kommer in i tonåren. Jag skulle känna att jag lämnade dem i sticket om jag lät dem göra som de ville.

Om jag ska uttrycka mig kategoriskt, så tycker jag att åttiotalisterna har en väldigt moralistisk och trångsynt  (och för mig väldigt skrämmande) syn på sex. Sjuttiotalisterna är generellt mer avslappnade. Kanske för att de senares föräldrar växte upp under den sexuella frigörelsen på ett annat sätt...

Jag är sjuttiotalist och tycker det är skrämmande med den "fria uppfostran"  (= ingen uppfostran)