Ni som är otrogna, varför???

Jag är otrogen för att jag förtjänar att ha det bra, och min sambo förtjänar att bli bedragen.

Hahaha :)  Det var roligt sagt av dig.

Hur då ?  

Varför lämnar du han inte ?  

Under vårt tio år långa förhållande har han misshandlat och våldtagit mig flertalet gånger. Med mera. Om jag lämnar honom så dödar han mig.

Och om han upptäcker att du är otrogen ? 

Om han dödar dig om du lämnar honom hur tror du då han reagerar om han får reda på att du är otrogen? Den risken finns alltid.
Hade det inte varit bättre att anmäla honom till polisen från första början och begärt beskydd? 

Hej ts ! Jag blev påmind av en annan tråd om den här.. Hade glömt bort den lite -inte helt.

Hur går det med allt ? 

Jag länkar den här till tråden ang sexmissbruk

Vi är otrogna för att vi inte älskar våra respektive men är för själviska/rädda för att avsluta förhållandet... jag har sagt till alla att jag älskar min kvinna även mig själv men det är en stor löngn.. där har du svaret

Tycker ni ska ska sluta vara fega. 
Tycker era partners förtjänar någon som älskar henne/honom!

Och om sanningen kommer fram till din flickvän? Tänker du då fortsätta fega och ljuga eller kommer du att vara ärlig då?
Jag menar,sannolikheten för att en konflikt kommer att uppstå kommer ju att öka om du fortsätter ljuga och sanningen kommer fram senare. Tänk på det.

Jag har varit otrogen med en annan man från och till under flera års tid. Jag lever i ett vitt förhållande sen många år tillbaka, jag älskar honom och vill leva med honom men är otrogen då jag inte vill vara utan närhet och sex. Jag och min sambo lever som bästa vänner men jag har långa perioder (år) när jag har varit utan intimitet tyckt att det har varit för påfrestande. Jag känner kärlek till båda.

Jag älskar en man som är gift, och jag vet pga hans handlingar att han älskar mig med. Men han är kvar med sin fru vilket för mig är oförståeligt...

( Och Anna 2 ) Hej ts ! 

Ett år drygt har passerat sedan tråden började, jag undrar hur det går för dig ? Jag tänker ofta på dig då jag har svackor, som nu t ex :) Hoppas att du mår bra och att det går bra, du kanske inte har kvar datorn eller hänger på FL så du kan svara, men ändå.

Julen är här tomheten är här saknaden efter att vara normal är här -längtan efter att inte ha den här tunga ryggsäcken är påtaglig önskan efter att ha allt ogjort är enorm samtidigt som längtan efter rushen i förälskelsen och adrenalinet av lögnen och dubbellivet är nästan ännu starkare.
Jag är så förbannat less, ångesten är skyhög. Jag sitter på händerna och vågar knappt använda datorn.
Ändå tänker jag.. : Vad fan är det för fel på det då ??? Jag kan väl leva och göra som jag vill ?! Vem fan ska bry sig i det ! 
Jag kommer ändå ALDRIG att bli " normal " !

Så - en trotsig 2 åring i ena hjärnhalvan och en härskande narcissistisk mamma som ropar hur jävla värdelös jag är i den andra. Vill dra långt åt helvete men sitter här-förlamad fast jag borde sätta julfart.. omg vilken frustration och vilken dubbelnatur.. Falsk falsk trasig

Älska mig.. 

Jag vill leva i en så kallad kärnfamilj, jag vill ha tryggheten och framför allt vill jag träffa mina barn varje dag. Jag älskar min man men är inte kär i honom. Jag är däremot "kär" och väldigt attraherad av en annan. Jag lever bara en gång och vill inte gå miste om att känna riktig passion och kärlek. Sen är det förmodligen ingen slump att jag valt just han jag vänstrar med. Jag är upptagen, han är upptagen, han är mycket yngre än mig, han är min kollega och jag är dessutom handledare åt honom på jobbet. Fem anledningar till att han är förbjuden, vilket ökar kicken och attraktionen. Även om det låter dumt så älskar jag känslan av att tävla om hans kärlek och vinna över honom till mig. Men framför allt är jag kär i honom och inte i min man och jag varken vill eller tänker gå miste om kärlek/attraktion i mitt liv.

Tänkvärt.. Tack för att du delade med dig ! Skönt att inte vara ensam..