Anonym (Undrande.) skrev 2013-04-02 10:13:01 följande:
Sådär, tisdag och det mesta har återgått till vardagen, tyvärr även mina tankar....
Ja, som jag skrev så misstänker jag att mitt X var otrogen, han vart oerhört flörtig de sista 7-8 åren vi var ett par, flörta gjorde han alltid, men inte såhär.
Han sa helt plötsligt saker han inte brukade kasta ur sig, började skicka mer och mer sms, som sedan raderades, pratade ofta i telefon när han kom hem, men avslutade samtalen precis innan han gick in genom dörren...
Eftersom min kärlek till honom redan då började "växa" bort lade jag inte så stor vikt vid det antar jag.
Jag hade så mycket i huvudet me körigt på jobb, en del dödsfall inom familjen på kort tid....
Det som nu förstärker det hela är att min älskling en dag när vi pratade gamla kärlekar slängde ut sig att "NN är väldigt lik dina barns pappa, och framförallt din minsta dotter säker att han inte är hennes biopappa"???
Som jag sa igår så bor idag mitt x med en kvinna han jobbat med sedan innan vår minsta (4½ idag) blev till, därav frågan och genast var mina tankar igång....
Varje gång jag ser dessa barn kommer funderingarna, är han biopappa till henne???
Visst skulle jag kunna fråga, men nä...
Varför misstänker jag då min sambo?
Jo, han har vid ett par tillfälle sagt att han vart otrogen mot tidigare flickvänner (inget som säger att han inte var otrogen med mig med, jag vet hur hans liv såg ut när jag kom in i bilden, men det är en annan historia).
I perioder tycker jag att han beter sig lite konstigt, men inte funderat så mycket på det tills jag en dag/kväll ser att det är inte WF han spelar hela tiden han sitter med luren i handen, han skickar sms till en annan tjej.
(Jag vet att han har kvar sin profil på dejtingsidan vi träffades på), när han köper ny telefon är det en av de första apparna han lägger till.
Han sitter mer med telefonen i handen är han pratar med mig vissa kvällar, kvällsmaten är helig för mig, det är en tid på dagen man pratar med sina barn om hur de haft det på dagis/skola, men han väljer kort o gott att svara när det vibrerar, och skäms inte för att hellre ha ögonen på skärmen än på oss....
Telefonen ska med på toa, han har lås på den så ingen mer än han kan öppna den, ja, jag har också lås på min, för att barnen på 2 o 4 år inte har på den att göra, men min sambo och de större barnen kan lösen, likaså till min dator, jag kommer inte åt hans dator....
Jag har påtalat vid något tillfälle när han skulle åka iväg över helgen att ska han ha min dator med sig, ja då vill jag komma åt hans, men då öppnar han ett tillfälligt "gästkonto"...
Det ända han i princip inte kommer åt är min mail och fb, men där sitter jag så lite så det kan kvitta..... Och denna sidan givetvis...
Vet att han och sonen en kväll hade försökt "knäcka" mitt lösen till dejtingsidan vi träffats på innan jag plockade bort den, så därför byter jag numera lösen minst en gång i veckan på mail, här och fb...
Vissa saker vill man ju ändå ha privata.
En del av detta är kanske inte mycket att reagera eller lägga energi på men om man som jag nästan är sjukligt svartsjuk, jämt och ständigt får rent ut sagt får dumma komentarer om olika saker slängda upp i huvudet, då är det för mig inte längre ok.
Givetvis ska min sambo behålla sina kvinnliga vänner, det är inte det, men varför har jag fortfarande efter nästan 2 år ännu inte fått träffa dem?
På frågan fick jag svaret: Du tror väl ändå inte jag tar hem tjejvänner när du e hemma..... Bara de gör att jag börjar undra o knappt vågar lämna huset i ren rädsla att de ska hoppa ner i vår säng, ta en snabbis i vår soffa,,, ja ni fattar????
O andra sidan, har hans killkompisar inte heller varit här.
I samma stund säger han att han inte har några kompisar, hans x tillät inte det och det gör honom lessen, lika lessen som att mina vänner snart är borta för att jag inte utan liv i luckan (eller rädsla för att han ska göra annat) kan åka de där 8 milen för att träffa dem, men det varken ser eller lyssnar han på.
Min telefon är nästintill död... går många dagar, ibland veckor innan jag får ett sms eller samtal från mina polare.
Ja, jag har mig själv att skylla till viss del, samtidigt som jag flyttar till honom går jag i väggen, barnen blir misshandlade av sin styvmamma, polis, socialen..... Depressionen är här och min sambo sätter på sig skygglapparna........
Oj, nu kom det lite mer, men skit i det, var gött o skriva av sig lite.
Om jag ska utgå från mig själv så är gissningen -Ja, han är otrogen .. Återminstonde har han sms flört / sex, i badrummet skickar de kanske bilder.. ?
Som sagt om det var jag hade det vart så. Och telefonen är som en andra hud likaså datorn ALDRIG obevakad.. Stressigt jobbigt och vidrigt.
Mitt råd.. : Be att få läsa i hans telefon nu. Bara så oavsett vad han svarar. Säg nej, jag vill läsa.
lycka till med allt