Ni som är otrogna, varför???

Det var bra skrivet !

Nej det gör inte handlingen bättre men man kanske kan förstå den bättre..

Precis som alla missbruk så är man då man är mitt i det så jävla maktlös inför det. Man är så jävla maktlös och med dragen och hjärnan är helt utsuddad. Så det kan vara riktigt svårt att stå till svars för sina handlingar.. Man har inget svar ! Det finns inte något. Jag har inget. Jag kan bara beklaga att jag inte har kontroll över mig själv, mitt missbruk och min självdestruktiva sida.
Det är igen ingen ursäkt alls, knappt en förklaring heller men ja, kanske till viss del. Det är iaf den enda jag har. 

Jag vet att jag bär eget ansvar till mina handlingar MEN jag har ingen kontroll över de.

Min förhoppning är att många av de bedragna ska lyfta av sig sin skuld i det hela som du så bra beskriver. Och förstå att det oftast är helt och hållet den otrogne som bär skulden oavsett varför.

Jag bär hela min skuld min man har ingen alls, han har aldrig gjort något för att "förtjäna" den här behandlingen, inte på nåt sätt. Jag har svårt att tro att det ens finsn en människa som skulle "förtjäna" det.

Och jag skulle gärna prata med honom och berätta hur det är och varför samt att han inte alls bär nån som helst skuld i det hela. Utan att det ligger hos mig -Jag är missbrukare och sjuk. Men tyvärr går det inte som jag skriver, det har gått för långt och det tog för lång tid innan jag fick mönstret och insåg hur det var. Tidigare så har jag i tanken anklagat honom : Det är hans jävla fel, jag känner mig si och så med honom han gör si och så osv osv.. I oändlighet.. Tills jag plötsligt insåg att fan vad fan ! Han har ju inte alls gjort nåt. Det är jag som gör och som har honom som syndabock och ursäkt.. 

Jag är feg och rädd jag vet. Feg för hans skull för jag vill inte att han ska veta, jag vill inte att han ska gå sönder.. Och feg för min skull eftersom jag skulle gå sönder ännu mer + att barnen blir drabbade och indragna i det mest makabra sveket en människa kan utsättas för.. Rädd för att jag ännu inte insett vidden av mina handlingar jag är inte där ännu riktigt.
Och rädd för att jag aldrig kommer att kunna acceptera det jag gjort och leva med det..
Rädd för att jag inte ens själv ännu har fattat hur stort missbruket är och hur många områden det har påverkat och förstört i mitt liv. 

Jag har ju många missbruk : 
Sex
Kärlek
Förälskelse
Förförelse
Otrohet
Flört 
Arbetsnarkomani
Shopping

Som alla vet är missbruk svårt att hantera svårt att ta kontroll över alldeles själv för i missbrukarens grund finns för det mesta en förklaring till varför missbruket uppstått -Det är den grunden som är den svåra. Oavnpå det kommer sen allt man förstört i sin rasande och ursinningslösa framfart som missbrukare..

Rätt lång lista och de går i varandra, det ena ger det andra.. Och ja jag är fucked up.. Jag vet
Jag gör hela tiden saker och handlingar som går emot min friska sida. Vilket drar mig till den andra sidan sakta men säkert, för som jag skrev, jag vet inte vem jag är längre då missbruket har tagit överhanden och blivit mer jag än mitt andra jag.

 

Vi tänker nog ganska lika även om vi står på var sin sida av erfarenhetsgränsen... jag irriterar mig oxå på att förhållandeproblem så ofta används som giltiga ursäkter att det mer eller mindre blivit en vedertagen sanning att förhållandeproblem=otrohet , vilket gör att man i tråd efter tråd repeterar samma sak om och om igen eftersom påståendet dyker upp i stort sett varje tråd som handlar om otrohet.

Jag har som sagt inte lyckats hitta någon bra förklaring till varför så många så gärna vill se det så , jag antar att det många ggr handlar om att man helt enkelt inte vill ta till sig att människor kan bete sig oerhört grymt och egoistiskt mot varandra helt utan någon bra anledning , man försvara dessa anledningar helt enkelt för att inte förlora sin tilltro till mänskligheten... man vill helt enkelt inte tro att människor kan göra så mot varandra utan anledning , alltså letar man febril efter något som förklarar det som ursäktar det.

För oss som sett beteende på första parkett är det inte längre ett problem , man har ju själv sett och upplevt hur offatbart egoistiskt och empatilöst någon som ska föreställas stå en närmast kan bete sig , det är nog det som tar längst tid att acceptera , att verkligen förstå. Alla sk anledningar kan man ganska lätt förstå , de flesta har nog någon gång känt sig attraherad av någon annan , varit otrogna i fantasin , etc... så det är saker man lätt kan relatera till , däremot är det mycket svårare att försöka förstå hur ens partner kan ha agerat så falskt , kunna ljuga och leva dubbelliv så länge utan några somhelst problem. Sånt må¨ste nästan upplevas för att förstås helt och hållet , detsamma kan jag tänka mig gäller i det omvända fallet.

Ja.. Folk vill gärna ha en "gud" att skylla på liksom.. Jag tror som du att det handlar om svårighet att ta in det ofattbara, det bara måste bero på något ! Och jag tror även att det ofta finns en ojämn vikt så att säga.

Den totala tilliten osv som man känner till sin partner kanske inte är 100 % ömsesidig.
Vi har ju alla olika uppfattning om ex tillit. Min man tror nog att jag litar på honom till 100 men sanningen är att jag inte litar på honom eller någon alls, inte ens för ett ögonblick.
Men det går inte att säga för det finns ett märkligt likhets tecken mellan , inte lita på = jag är skyldig vad har jag gjort för att inte bli litad på osv.

Fast han har inget gjort det ligger hos mig. Men en person som inte lider av den tillits brist som jag ör förstår inte det..

 

va otrogen mot mitt ex 2 gånger. 
första gången kysste jag en kille 2 ggr på krogen.
andra gången strulade jag med killen hela kvällen.

Mitt ex va kontrollerande och ja jag mådde skit. är svårt att leva i ett kontrollerande förhållande MEN det rättfärdigar ändå inte att va otrogen.

första gången vet han inte om.

andra gången ringde jag påväg hem från krogen och blev uppmött och berättade, å han berättade att han med vart otrogen.

dessutom hade vi flyttat isär och blivit särbo en vecka innan.

pluss att han sa till mig att de va ok att strula med en annan kille om jag ville.....

ja vi va inte långt i från att göra slut, så vi ska väl att vi inte räknar det som otrohet någon av oss och att vi skiter i det och går i sär helt i alla fall utan att vara bittra.

ja men han vet inte m de två första kyssarna som vi då skulle räkna som otrohet.

jag va otrogen för att jag ville, jag brydde mig inte längre.

och just nu så tänker jag tanken i också att man vill ha kakan och äta den med.

vara med någon ha tryuggheten men även leka runt 

Ang tillt så tror jag egentligen inte man tappar den helt och hållet jag tror det helt enkelt handlar om att man blir mer realistisk , när man säger att man dör en smula efter en sådan kris så stämmer det faktiskt rätt väl fast kanske på ett annat sätt än vad man först tror. Det som dör är naiviteten tron på att en människa kan vara alltigenom god man blir mer realistisk och lär sig att alla människor är kapabla till både och. Vilket man tidigare kanske inte förstod på riktigt. Det ör kanske det du menar med att du inte litar på din partner helt eller när du skriver att du inte vil att han "förstörs" Vi är nog alla summan av våra erfarenheter både goda och dåliga och visst fan blir man förändrad av enerfarenhet som otrohet det kan nog de flesta skriva under på

Ja man blir förändrad absolut.. !

Och jag vet inte om jag håller med dig ang godheten,, eller så missförstår jag ? Eller så saknar jag ödmjukhet..  :)

Jag anser mig vara en god människa, för god för det mesta faktiskt. Det jag gör går helt och tvärt emot mig själv..
På ett jävla konstigt sätt, det är det som delvis är destruktiviteten i det hela.. 

Det är du väl oxå , det är det jag menar , människor kan vara både och , samma person kan göra både bra och dåliga saker , en person som är otrogen mot sin partner är kanske så trevlig mot sin partner i just det avseendet men kan samtidigt vara en underbar mamma/ / pappa/ vän ...etc. En av mina absolut närmsta vänner har alltid varit notoriskt otrogen i alla sina förhållanden , man kan väl lugnt påstå att han inte är mycket till partner , men som vän är han fantastisk , bättre vän får man leta efter

Ja, så sant så.. :) 

Man kan ju tro att mitt beteende skulle upphöra om jag vore singel ( jag vet, borde för jag inte fötjänar nån ) men det gör det inte. Det blir om möjligt värre.. Jag hittar några att trippel dejta sen snärjer jag in mig i lögner på det sjukaste sätt.. 

Du kanske passar bättre i ett pollyamoröst förhållande ?

Nej varför då ? 

Missbruket kvarstår, det handlar inte om att jag vill ha alla män och kvinnor som finns och ha sex med de. Det handlar om att jag har ett missbruk och håller på att sakta ha ihjäl mig själv.

Tvärtom borde jag gå i kloster..