Anonym (Anna) skrev 2013-04-04 11:14:53 följande:
Om du visste hur jag faktiskt lider med dig.. :(
Jag tror till viss del att det handlar om ego, det måste bara göra det.. Men missbruket känslan förälskelsen euforin är så stark. Jag förstår att det är svårt att föreställa sig..
Men den är så stark.. ! Den suddar bort allt ! Allt ont, all vardag, all ångest allt dåligt självförtroende.. Ja ALLT.
Och den suddar all etik moral empati och rätt och fel fel respekt för andra sin partner. Det är verkligen så !
Det är som att det är ett så stort hål i själen med en saknad man inte ens visste / vet att man har. Plötsligt så är ensamheten som bortblåst. Det går ibland sakta sakta, man höjer ribban för ok. Växer in i det tills all sunt förnuft är borta. Han är nästan där nu.. MOTA OLLE I GRIND TS. Plocka ner honom. På ett klokt sätt och håll hysterin i chack.
Man är inte längre ensam.
Känslan fyller alla tomrum. Den där jävulen missbruket. Har tagit över, fast man vet inte det själv. Inte förens man har mönstret upprepningen, och då det klingar av. När det klingar av så ser man plötsligt det man har, det växer fram sakta. Och så tippar vågskålen över till det normala, men i mitt fall är det så pass lite normala jag kvar så det går trögt..
Men jag tror att ALLA som inte kan låta bli att flörta / nätflörta / porrsurfa osv.. har en brist. En dysfunktionalitet som de kanske inte vet om. Alla utan undantag av de som håller på trots en partner. ( Visst sen finns ju de som har extremt dålig moral osv, men de är en liten klick. ) De saknar något och det är inte säkert att de vet vad. Jag vet inte vad jag saknar jag vet bara att jag är "fel programmerad"
Anna, det värmer att du trots ditt missbruk lider med mig, jag menar det är ju du som är bedragren, inte den som blir bedragen.
Samma minut han klev ur bilen på uppfarten bestämde jag mig för att inte säga något nu på lunchen, han är dock bara hemma 20 minuter och jag känner att jag kan vara så pass "mogen" och vuxen att jag ger honom tiden att förklara ikväll, när vi i lugn och ro utan tidspress kan prata.
Vi satt och pratade som vi brukar, jag var otroligt nog väldigt lugn, mådde skit vilket jag talade om och ja det gjorde jag, blodtrycket var skyhögt, likaså pulsen och han tyckte kanske det var dags att söka hjälp, men jag sa att det kom för en timme sen, och det brukar gå över och det gör det, men oftast sitter det kvar ett par dagar, men idag vet jag ju varför.... Stressen, oron tankarna över det som hänt, det måste vara det som triggat igång mitt bltr och puls.
Jag satt och tittade på denna mannen jag älskar runt jorden och tillbaka, tankarna for runt, VARFÖR???
Tänk om det ännu en gång var en av mina mardrömmar... likt de jag hade för 6 månader sedan, då det verkligen var mardrömmar..
Helikoptrar som störtade i vår trädgård, barnen blev mördade, jag blev jagad med allehanda vapen, älsklingen dog när han var på utryckning och givetvis otrohet.
När jag vaknade på natten eller morgonen om jag lyckats sova genom allt så var jag rädd för att gå ner och titta så det verkligen inte låg en helikopter på gräset, låg barnen levande i sängarna, de veckor älsklingen hade jour var ja livrädd när han var tvungen att åka på utryckning, tänk om polisen kommer och ger mig ett besked jag inte vill ha, eller att de kommer när han är iväg på hv och de har sina skjutövningar, något har gått snett...
Jag hade drömmar att jag gått genom hans mobil och dator, jag kan inte ens hans lösenord.
Ska jag återgå till ego, ja men visst, jag som gammal alkoholmissbrukare vet att jag bara tänkte på mig själv, bara jag fick dricka bryr jag mig inte om andra, skiter fullständigt i vad de tycker och tänker, det är min ensak.....
Jag drack aldrig när barnen var vakna, bortsett från lite öl till maten, men det tycker jag är ok oavsett vem det gäller, men så fort de lagt sig hämtade jag ölen eller vinet och drack...
Jag tålde ju en del, så jag blev sällan väldigt påverkad.
Aldrig att jag drack starksprit.
Jag måste återkomma till magkänslan igen...
Den är så stark just nu så jag kan nästan ta på den...
Ja, han satt och pratade med en random brud igårkväll, ville ha bilder, antar att skickade bilder han med, möjligen att det var nakna bilder, att han var tvungen att runka till dem, hellre de än att han kåt kom och ville nuppa.
Var det verkligen ett så fruktansvärt samtal nu när jag tänker efter?
Jag hörde aldrig ett ord om att de ville ses inte ett ord om sex, däremot hörde jag något i stil med "jag har ju vatt ganska trevlig/snäll mot dig de senaste dagarna" och det är en tolkningsfråga...
Men jag vet vad han menar med de orden.....
Men någonstans är jag verkligen redo att ge honom en chans att rätta till det, prata, visa mig att han tar bort bilderna, tar bort sin profil på dejtingsidan, talar om för den här bruden att det är färdiglekt.
För i slutändan är det faktiskt mig han säger att han älskar, mig han sover bredvid, det är jag som får kyssar, kramar, det var han som ville att jag flyttade hit för 8 månader sedan, det är vi som planerar renovering av huset, semestern, det var han som såg till att min ena son fick ny cykel, skridskor, nya kläder när han flyttade hit för en månad sedan, för att jag är sjukskriven och inte själv har de så fett med pengar just nu.
Inte att jag på stående fot kommer att förlåta honom, han har verkligen lyckats att knäcka förtroendet, men jag är så jävla vansinnigt förälskad i karlafan så det gör ont.
Jag vill verkligen inte vara utan honom, han är mitt allt.....
Usch, detta blev ju lite dubbelmoral känns det som och långt, ber om ursäkt för det.
Men nu har jag fått ut mina tankar lite....