Anonym (Anna) skrev 2013-04-03 20:20:40 följande:
mm nej,, det är inte lätt. Möta sig själv hurdå vem är jag.. Missbrukaren eller den andra. ?
Jag har missbrukat så sanslöst och okontrollerat, som sagt det är massor jag inte ens kommer ihåg, jag är rätt bra på att dissociera oxå, det är min överlevnadsstrategi.. Så just nu undrar jag : Är jag missbrukaren eller den andra, missbrukaren har ju levt både mer och längre än vad jag har.
Missbrukaren har ju dessutom på ett sätt ett lyckligare liv, där har jag kärlek flört förälskelse, blir bekräftad och allt det där. Även om det är i min drömvärld. Jag själv är ingen, och har inget känns det som även om jag har min familj. Men jag själv har inget jag är ingen, det är bara tomt och svart. Så ja, jag tycker valet är svårt samtidigt som jag vet att jag inte kan fortsätta leva så här och att jag är sjuk på riktigt och kommer dö, jag kommer dö från mina barn om jag inte lägger av.
Det är så galet svårt att ta hand om sig själv.. Det är enklare att ta hand om andra.
Jag vet inte heller, som jag skrivit förut, hur jag ska kunna leva med det jag gjort, fast jag vet inte heller hur jag ska leva utan.. Ja fyfan vad svårt det är..Svårt då ångesten ganger i nacken och kryper innanför skinnet, det är det den gör då jag inte har min underbara flykt-Förälskelsen focusen jakten, och ju svårare fångat desto underbarare, mer adrenalin, mer känslor, större risk, jävlar vad jag LEVER då.! Så HUR ska jag leva utan det.. Hur ska jag inse att jag är bra ? För jag är en vidrig människa. Vart är det där bra som terapeuterna envisas med att säga.. ? Jag har ingen aning för just nu ser jag bara dåliga saker med att vara jag. Den där boosten att jaga vara förälskad ha nåt att se fram emot (?) den driver mig jag lever för den det är den som får upp mig håller igång mig och ser till att jag är vacker glad positiv och social.
Fyfan vad jag är ledsen idag :(
Jag skulle vilja säga till min man : Jag är inte den du tror, jag älskar dig.. ! men det går inte.. Jag vet inte om jag ska lämna honom innan det krashar. Bara för att själv överleva och slippa uppleva det och för att slippa utsätta honom för det här och för mig, han förtjänar nåt bättre..
Och jag är ledsen att Sucker "lämnade" tråden, för det kändes som att jag hade nåt sorts mentalt stöd av en vanlig människa..En frisk människa icke missbrukare. Jag vill så gärna på något vis höra till de där vanliga människorna
Ojoj Anna vad jag känner igen mig i det du skriver. Det är som att det är jag som skrev det där för snart precis 4 år sedan. Jag VET hur det känns, jag vet hur det är att vara där.
Det är inte lätt att möta sig själv, speciellt när man levt i missbruk och tappat bort sig själv. Vem är jag egentligen? Om jag inte ska vara i missbruk längre, och jag är inte "vanlig"? Vemfan är jag då? Det är som att sitta i ett gränsland mellan missbruk och "vanlig" människa där man inte är nånting, man hamnar nästan i en identiteskris mer eller mindre. Jag vet känslan. Jag bröt ihop engång i min behandling av det skälen. Jag visste inte vem jag var. Vem är jag egentligen?
Du är inte missbrukaren, det lovar jag dig. Men jag förstår hur du känner, jag har varit där. Ju längre tiden går, ju mer man arbetar med sig själv, ju mer kommer man till "vanliga" sidan, man hittar sig själv pånytt. Idag betraktar jag mig som vem som helst! :) Jag är vanlig, men med ett förflutet som missbrukare. Visst hälsar missbrukaren på ibland, men idag vet jag hur jag ska knuffa undan den sidan.
Jag resonera som du, missbrukaren har ju ett "bra" liv. Emellanåt kunde jag inte tänka mig ett liv utan drogen, det var omöjligt. Men det är missbrukaren i dig som pratar,
än en gång. Den vill få över dig på sin sida, dra med dig igen. Listig, falsk och stark. Gräset är grönare på andra sidan. Jag lovar. Du kommer att få se det, även om du inte tror det alla gånger. Samtidigt är det en sorg att lämna sitt missbruk. Jag fick i uppgift att skriva ett Hejdå-brev till min drog, det var smärtsamt, samtidigt som man vill bli kvitt sitt beroende, är det samtidigt en sorg. Man är två där också,allt är delat. Men glöm inte, det är missbrukaren som pratar när du vill skita i behandlingen, romantiserar din drog m.m.
Lyssna inte.
Du är ju medveten om att du vill fly när du må dåligt, fly in i nån förälskelse, det är Ditt sätt att slippa handskas med diverse ting. Jag tror att alla missbrukare lider av någon form av tillitsbrist, tilliten har engång blivit skadad. Kanske man blev lämnad, sviken?
Jag vet vad du pratar om, jag såg knarket som du ser på förälskelsen. Det gjorde mitt liv, det fick igång mig, det fick mig att känna mig levande. Jag kickade på det, det fick mig social, glad, allt. Knarket fanns alltid där för mig. "Vad kan mäta sig mot detta?" brukade jag undra. Jag säger dig, du kommer hitta andra saker i livet som du kommer att "kicka" på, på andra sätt.
När du arbetar med dig själv, din självkänsla och självbild, och framförallt ditt bagage, så försvinner stenar efter stenar i din ryggsäck, tills den inte väger nånting alls..
Historian kommer finnas där, men den smärtar inte. Man har kommit överens med sig själv. Man kan titta sig i spegeln och säga: "Jag är fasen bra, precis som jag är". För det är du
Du kommer att komma dit. Ge inte upp vad du än gör. Man kommer vilja ge upp, skita i allt, tycka att de är för jobbigt. Ja , de är jobbigt. MEN! Det är inte farligt att känna, man dör inte av att känna, även om de känns så.
Historian kommer finnas där, men den smärtar inte. Man har kommit överens med sig själv. Man kan titta sig i spegeln och säga: "Jag är fasen bra, precis som jag är". För det är du 
Gud vad bra skrivet .. Jag både skrattar och gråter nu.. Lustigt, jag trodde inte jag kunde känna nåt egentligen.. Fan jag har en riktig baksmälla sen ett par dagar här..