• Anonym (...)

    Ni med "bara" ett barn...Ångrar ni att ni inte gjorde syskon? Ensambarn,hur hade ni det??

    Hade en jättebra graviditet,höll i gång i stallet enda fram tills 6 timmar innan vi åkte in till förlossningen,ridningen slutade jag dock med samma sekund jag plussade,men jag körde hästen ganska mycket,och alla stallsysslor osv fixade jag själv utan problem. Förlossningen gick kanonbra,och det är det häftigaste jag gjort,och skulle gärna göra om den igen.

    Bebisen var helt underbar från början,h*n har aldrig riktigt grinat och grinat,utan dom gånger h*n blivit ledset så har det varit någon minut bara,h*n har ALDRIG varit otröstlig! Ingen kolik,och har ätit 2-4 ggr på nätterna,sen somnat om direkt. Ett riktigt skolboksexemplar om man säger så.

    Endå känner jag att jag inte vill ha fler barn,sambon skulle kunna tänka sig en till,men jag känner att det räcker. MEN,jag får sånt fruktandsvärt dåligt samvete att h*n inte ska få ett syskon! Jag har själv en bror som jag älskar så otroligt mycket,och han var ju min bästa vän när vi var små,sambo har flera syskon,och dom finns där för varandra och ställer alltid upp.

    Jag är rädd att våran ska känna sig ensam,speciellt den dagen vi går bort... Även rädd för att h*n ska få en tråkig uppväxt,att h*n alltid kommer sakna något...

    Många säger även att vi kommer få det så mycket jobbigare med bara ett barn,om man har två så kan dom underhålla varandra,dom blir inte lika bortskämda,dom har alltid varandra osv..

    Såå,jag vill ju så klart göra allt för mitt älskade barn,så jag har funderat på det här ett bra tag nu,hur man ska göra? För jag känner inget behov över huvud taget  för min del  att skaffa en till,inte sambon heller,men han kan nog tänka sig det mer än vad jag kan,men för vårat barn skull så känner jag att klart att h*n ska få ett syskon!

    Hur har ni med bara ett barn resonerat? Har ni ångrat er? Har erat barn saknat något?

    Och ni som varit/är ensambarn,har ni saknat något?

  • Svar på tråden Ni med "bara" ett barn...Ångrar ni att ni inte gjorde syskon? Ensambarn,hur hade ni det??
  • Anonym (...)
    Anonym (Endabarn) skrev 2013-04-02 20:39:49 följande:
    Fast hade jag, som har lidit så mycket av att inte ha syskon, fått veta att min mamma valt bort småsyskon för att en häst var viktigare, så hade jag sagt upp kontakten med henne... Min mamma avråddes från att skaffa fler barn, p.g.a. hon diagnosticerades med giftstruma när jag var baby, genomgick en operation då läkaren tog bort för mycket av sköldkörteln, och blev tvungen att äta thyroidhormoner som ger fosterskador resten av livet. Detta är något som jag kan förstå, för att hon inte hade något annat val.
    Men guuuuuuuuud! Läs om och läs rätt! Det är INTE pga hästen,utan det är pga att allt funkar så himla bra nu,vi hinner få lite egentid på varsit håll både jag och sambon om vi behöver. Att det sen är just hästen jag väljer att lägga min "egentid" på har ingenting med saken att göra,hade lika gärna kunnat vara att jag ville gymma,simma,gå på spa, osv. Däremot så kan jag självklart inte stuva in hästen i ett hörn och ta fram om några år när det passar bättre. Ser heller ingen anledning till att göra det då det funkar helt perfekt i dagsläget där alla mår bra och är lyckliga.

    Jag väljer inte bort syskon pga hästen,utan jag väljer ev bort syskon pga att jag känner att jag vill inte ha mer barn. 

    Sen skulle jag ju så klart älska det andra barnet lika mycket när det väl kom,men känslan att skaffa ett barn bara för att göra syskon tycker jag känns så fel.  Och det är det tråden handlar om,oavsett häst eller inte. Jag skulle ju inte få mer lust att skaffa ett barn till om jag skulle vara utan häst tex...


  • Anonym (men för i h...)
    Anonym (been there) skrev 2013-04-02 21:26:35 följande:
    Jag är ensambarn och har aldrig gillat det! I vuxen ålder har det varit tungt att ensam begrava sina föräldrar och inte ha ngn att dela sin historia med!
    Partner? Vänner?

    Jag känner många som hellre vänder sig till någon av ovanstående när föräldrar ska begravas. Det behöver inte vara som i ditt fall.

    Beklagar sorgen, även om det kanske var längesen. Beklagar dessutom att du inte haft någon att dela den med.   
  • Anonym (men för i h...)
    Anonym (...) skrev 2013-04-02 21:41:26 följande:
    Men guuuuuuuuud! Läs om och läs rätt! Det är INTE pga hästen,utan det är pga att allt funkar så himla bra nu,vi hinner få lite egentid på varsit håll både jag och sambon om vi behöver. Att det sen är just hästen jag väljer att lägga min "egentid" på har ingenting med saken att göra,hade lika gärna kunnat vara att jag ville gymma,simma,gå på spa, osv. Däremot så kan jag självklart inte stuva in hästen i ett hörn och ta fram om några år när det passar bättre. Ser heller ingen anledning till att göra det då det funkar helt perfekt i dagsläget där alla mår bra och är lyckliga.

    Jag väljer inte bort syskon pga hästen,utan jag väljer ev bort syskon pga att jag känner att jag vill inte ha mer barn. 

    Sen skulle jag ju så klart älska det andra barnet lika mycket när det väl kom,men känslan att skaffa ett barn bara för att göra syskon tycker jag känns så fel.  Och det är det tråden handlar om,oavsett häst eller inte. Jag skulle ju inte få mer lust att skaffa ett barn till om jag skulle vara utan häst tex...


    Skit i folk som hakar upp sig på fel saker och/eller som uppenbarligen inte kan läsa.

    Det verkar som att du älskar ditt liv TS. Så fråga dig själv: Varför ska jag ändra på det? 
  • orpon
    Anonym (...) skrev 2013-03-30 19:39:01 följande:
    Hade en jättebra graviditet,höll i gång i stallet enda fram tills 6 timmar innan vi åkte in till förlossningen,ridningen slutade jag dock med samma sekund jag plussade,men jag körde hästen ganska mycket,och alla stallsysslor osv fixade jag själv utan problem. Förlossningen gick kanonbra,och det är det häftigaste jag gjort,och skulle gärna göra om den igen.

    Bebisen var helt underbar från början,h*n har aldrig riktigt grinat och grinat,utan dom gånger h*n blivit ledset så har det varit någon minut bara,h*n har ALDRIG varit otröstlig! Ingen kolik,och har ätit 2-4 ggr på nätterna,sen somnat om direkt. Ett riktigt skolboksexemplar om man säger så.

    Endå känner jag att jag inte vill ha fler barn,sambon skulle kunna tänka sig en till,men jag känner att det räcker. MEN,jag får sånt fruktandsvärt dåligt samvete att h*n inte ska få ett syskon! Jag har själv en bror som jag älskar så otroligt mycket,och han var ju min bästa vän när vi var små,sambo har flera syskon,och dom finns där för varandra och ställer alltid upp.

    Jag är rädd att våran ska känna sig ensam,speciellt den dagen vi går bort... Även rädd för att h*n ska få en tråkig uppväxt,att h*n alltid kommer sakna något...

    Många säger även att vi kommer få det så mycket jobbigare med bara ett barn,om man har två så kan dom underhålla varandra,dom blir inte lika bortskämda,dom har alltid varandra osv..

    Såå,jag vill ju så klart göra allt för mitt älskade barn,så jag har funderat på det här ett bra tag nu,hur man ska göra? För jag känner inget behov över huvud taget  för min del  att skaffa en till,inte sambon heller,men han kan nog tänka sig det mer än vad jag kan,men för vårat barn skull så känner jag att klart att h*n ska få ett syskon!

    Hur har ni med bara ett barn resonerat? Har ni ångrat er? Har erat barn saknat något?

    Och ni som varit/är ensambarn,har ni saknat något?
    Ångrar det inte det minsta! Ett barn räcker utmärkt!

    Och, jag växte upp som ensambarn, inga problem alls.. Jag hade ju faktiskt vänner! Och ytterligare en fördel är att jag slipper bråka med syskon om arv och sånt! 
  • Anonym (ett barn)
    Anonym (Syskon) skrev 2013-04-02 21:21:15 följande:
    Jag tror att många ensambarn som alltid längtat efter syskon har en idealbild av syskongemenskap som inte alltid stämmer med verkligheten. De vill ha en själsfrände de kan prata med allt om och som alltid ställer upp. Inget fel i det, det skulle jag själv vilja ha, men det fick jag inte trots att jag själv har syskon. Det kan slå hur som helst. Syskonrelationer kan vara spända, likgiltiga eller rent av hatiska. Har man riktig otur har man ett syskon som dessutom kräver så oerhört mycket energi från föräldrarna att mycket lite återstår till övriga barn. Ett syskon man sen får ta hand om själv. Eller så blir det toppen, en riktig tillgång. Därför är det minst sagt konstigt att vissa hävdar att man är självisk om man inte skaffar syskon till sitt barn. Har de kristallkula eller? Hur kan de vara så säkra på hur det kommer att bli? Det måste naturligtvis vara helt upp till varje par att själva bestämma om de vill ha fler än ett barn. Det är ju de som får leva med konsekvenserna sedan, både positiva som negativa.
    Jag har också tänkt på det där. De som inte har några syskon önskar att de hade haft det eftersom de vill ha någon att dela en massa saker med. De som har syskon, men av någon anledning inte har en bra kontakt med sina syskon "gillar läget" på ett annat sätt.
  • Anonym (Endabarn)
    Anonym (men för i h...) skrev 2013-04-02 22:03:50 följande:
    Partner? Vänner?

    Jag känner många som hellre vänder sig till någon av ovanstående när föräldrar ska begravas. Det behöver inte vara som i ditt fall.

    Beklagar sorgen, även om det kanske var längesen. Beklagar dessutom att du inte haft någon att dela den med.   

    Men det är ju inte partnerns föräldrar! Det är hans eller hennes SVÄRföräldrar! Finns många människor som är glada när svärföräldrarna dör... och inte alls någon som man kan dela sorgen med, tvärtom!
  • Anonym (Endabarn)
    Anonym (ett barn) skrev 2013-04-02 22:07:16 följande:
    Jag har också tänkt på det där. De som inte har några syskon önskar att de hade haft det eftersom de vill ha någon att dela en massa saker med. De som har syskon, men av någon anledning inte har en bra kontakt med sina syskon "gillar läget" på ett annat sätt.

    Det är väl inte så konstigt..? De som har syskon, men ingen bra kontakt med dem, har i alla fall fått en chans!
  • Anonym (skåning)
    Anonym (Endabarn) skrev 2013-04-02 22:07:37 följande:

    Men det är ju inte partnerns föräldrar! Det är hans eller hennes SVÄRföräldrar! Finns många människor som är glada när svärföräldrarna dör... och inte alls någon som man kan dela sorgen med, tvärtom!

    Hmm. Jag hoppas jag kan uppfostra mitt barn att klara sådant. Jag har varit med om en del tidiga dödsfall i släkten och min erfarenhet är att sorgen är individuell och inte något vi delar så att den blir mindre. De minnen som är som kärast för mig är inte de samam som för den andra. Men självklart känns det mindre ensamt kunna diskutera saker med någon annan som varit med hela tiden.

    Mitt dödsfall kan nog inte undvikas att det kommer någon gång men fram tills dess tänkte jag fostra mitt barn till en stark individ som får flyga fritt när mognaden finns. Mitt barn är inte där för att vara min snuttefilt när jag blir senil och inte heller planerar jag vårt liv efter den tiden.   
  • Anonym (men för i h...)
    Anonym (Endabarn) skrev 2013-04-02 22:08:53 följande:

    Det är väl inte så konstigt..? De som har syskon, men ingen bra kontakt med dem, har i alla fall fått en chans!

    Du låter tyvärr lite bitter måste jag säga. Tråkigt.
  • Anonym

    Jag tycker att resonerar väldigt klokt. Om du inte känner för flera barn, så var nöjd med det du har. Bry dig inte om samhällsnormer, man ska aldrig skaffa barn bara för att. Jag har också haft häst men valde att sälja när jag fick flera barn.

Svar på tråden Ni med "bara" ett barn...Ångrar ni att ni inte gjorde syskon? Ensambarn,hur hade ni det??