Ni med "bara" ett barn...Ångrar ni att ni inte gjorde syskon? Ensambarn,hur hade ni det??

Hade en jättebra graviditet,höll i gång i stallet enda fram tills 6 timmar innan vi åkte in till förlossningen,ridningen slutade jag dock med samma sekund jag plussade,men jag körde hästen ganska mycket,och alla stallsysslor osv fixade jag själv utan problem. Förlossningen gick kanonbra,och det är det häftigaste jag gjort,och skulle gärna göra om den igen.

Bebisen var helt underbar från början,h*n har aldrig riktigt grinat och grinat,utan dom gånger h*n blivit ledset så har det varit någon minut bara,h*n har ALDRIG varit otröstlig! Ingen kolik,och har ätit 2-4 ggr på nätterna,sen somnat om direkt. Ett riktigt skolboksexemplar om man säger så.

Endå känner jag att jag inte vill ha fler barn,sambon skulle kunna tänka sig en till,men jag känner att det räcker. MEN,jag får sånt fruktandsvärt dåligt samvete att h*n inte ska få ett syskon! Jag har själv en bror som jag älskar så otroligt mycket,och han var ju min bästa vän när vi var små,sambo har flera syskon,och dom finns där för varandra och ställer alltid upp.

Jag är rädd att våran ska känna sig ensam,speciellt den dagen vi går bort... Även rädd för att h*n ska få en tråkig uppväxt,att h*n alltid kommer sakna något...

Många säger även att vi kommer få det så mycket jobbigare med bara ett barn,om man har två så kan dom underhålla varandra,dom blir inte lika bortskämda,dom har alltid varandra osv..

Såå,jag vill ju så klart göra allt för mitt älskade barn,så jag har funderat på det här ett bra tag nu,hur man ska göra? För jag känner inget behov över huvud taget  för min del  att skaffa en till,inte sambon heller,men han kan nog tänka sig det mer än vad jag kan,men för vårat barn skull så känner jag att klart att h*n ska få ett syskon!

Hur har ni med bara ett barn resonerat? Har ni ångrat er? Har erat barn saknat något?

Och ni som varit/är ensambarn,har ni saknat något?