Ni med ca 20 års åldersskillnad i erat förhållande, lite frågor.

Min mans föräldrar har 21 år emellan sig, och är ett av de lyckligaste par jag har träffat! Vårt största dilemma är att pappan är till åren kommen och hur det kommer att gå för mamman sen. Och hur han hanterar att inte hinna med alla höjdpunkter i vårt liv som han gärna vill vara med om: bröllop, barn osv. Kan tillägga att föräldrara idag är 55 resp. 76.

Jag retades lite med honom igår. Jag frågade om jag skulle bli utbytt mot någon yngre om han tröttnade.

Låter som en bra plan det.

Det första jag tänker på med en så stor åldersskillnad är att den äldre går i  pension tidigare och att den äldre partnern går bort mycket tidigare än en själv.

Jag hoppas jag har möjlighet att gå i pension lite tidigare än de 65. Så min kille slipper gå hemma ensam hela dagarna, haha.

Och min kille har sagt att han inte alls kommer dö tjugo år innan mig, tvärtom - dör jag vid 90 så kommer han kolavippa samtidigt, då han är 110 år alltså

Jag har turen att ha en jäkligt fräsch 47-åring som tar hand om sig själv (cyklar och springer ofta) och är himlans snygg

Puffar upp tråden. Vill läsa fler erfarenheter.

Vi är 27 resp 52. Har en 3 åring och en 17 månaders. Tildammans i fyra år. Yngre människor blir lite nyfikna och äldre mer "jaha" när de hör om skillnaden. Efter att vi fått barn verkar folk ha slutat ifrågasätta vår relation, kan också ha att göra med att vi aldrig haft tjall på tråden. Familjen har inte reagerar nömnvärt, inget de sagt något om iaf.

Jag 22 han 42. Hans familj reagerade inte alls, min mamma blev inte glad, men i stort är det ingen som brytt sig.

Den enda gången det märks att han är så mycket äldre är när man ser till vårt utseende. Det syns att jag är 22 och han 42. Men annars är det inga problem alls.